Motivation........eller brist på sådan...

Hmmm nu har det minst sagt varit mycket tyst i denna blogg. Det har liksom inte funnits så mycket att skriva om. När jag kom i mål på Sverige Tempot så var jag helt enkelt färdig med cyklingen, eller om jag ska vara riktigt noga när jag väl hade tagit mig hem från Falkenberg(fuskade med tåg dit :)).

Det blev någon vecka med onyttigheter istället. En härlig helg på Visby med tokiga grabbar.
Sedan en vecka med bästa kompisen i Skåne och Danmark





Så efter nästan en hel vecka bestående av god mat och ännu bättre dricka så hade cykelkroppen försvunnit.

Tog en stortvätt/sevice av fixien inför Ride of hope,






åkte från Linköping upp till Katrineholm i superväder, sedan blev vi 8st som vände om söderöver, men det blev lite 10 små negerpojkar över det hela och tillslut var det bara jag kvar, trött och sliten kom jag hem i mörkret(tur navgeneratorn satt på)....

Hade jätteroligt när jag cyklade men den där rätta glädjen och inspirationen fanns inte där, det fattades helt enkelt något. Det där jag saknade kunde jag inte sätta ord på.

Det var först när jag såg en annons på en racer, det visade sig att en av killarna som jag bara tidigare sett på bild och nu under Ride of Hope fick äran att cykla med hade sin pärla tillsalu. Tyckte egentligen att den var för dyr, men då den fanns i stan ville jag iallafall testa den. Bara för att känna på en modern plastracer. Jag menar kan det vara så stor skillnad egentligen, hur som så måste man ju trampa eller hur??!!

Sagt och gjort så dök jag upp då det gick ett SAAB tempolopp från Tallboda, Magnus dök upp precis i rygg på Robert(Mera Lera)svettig och flåsig som få. Vi åkte de 500m hem till honom och höjde sadel och monterade mina pedaler(rörtången fick komma fram).
Tog ett varv på ett par kilometer där jag säkert hann växla fel 118 gånger eller något....haha...

Nå den gick som f...n, svarade sjukt bra och det var ju bara att kasta in växlarna eftersom farten ökade!!!!lyckades bränna förbi en kille i 50km/h på platten vilket var lite svårare på fixien, samtidigt som hojjen var überstabil. Men det största var nog Mavic frihjulet ni vet ett sådant som det verkligen hörs när man frihjular, haha så jäkla gött att höra, går inte att bli mätt på det. Nåväl jag skulle fundera sa jag lite lagom intresserad när jag rullade hem. Tog väl inte många timmar innan jag mailade om kontonummer så jag skulle kunna hämta och tvätta upp hojjen inför helgens (22/8) 20milare i Örebro. Så jag blev alltså med växlar och carbon den 21/8.

På morgonen den 22/8 stod jag alltså redo för att tampas med killarna igen, men denna gång med växlar och carbon. Hängde med i tätgruppen i 200meter, sedan fick Staffan punka. Naturligtvis stannade jag för vi brukar cykla tillsammans. Men för två cyklister att jaga ikapp en klunga på 13 stycken, det är inte det lättaste. Vi gjorde ett tappert försök. Vi kom först ikapp en kille som lättade på trycket efter ungefär 3mil och bara någon kilometer längre fram stod två till, den ena lagade punka. Precis innan vi kom till Fellingsbro kom vi ikapp Marie och en till. Bara en bit efter samma Fellingsbro kom vi ikapp Funken(då hade vi snittat lite över 35km/h). Vi sänkte ner tempot lite granna så vi kunde fortsätta på tre. Vi missade ett vägparti och fick köra lite på chans för att hitta rätt mot Kolsva där vi skulle stämpla(det visade sig att fler hade navigationsproblem, typiskt). När vi kom in i Kolsva så lämnade just snabbgruppen stämplingsstället, vilket gjorde det hela lätt för då behövde man ju inte jaga längre, de var ju helt enkelt för långt fram. Vi tog och fyllde på våra depåer för att orka de tre milen till Skinnskatteberg där nästa stämpling skulle vara. Denna väg var underbar mycket skog skyddade mot den elaka vinden och lite trafik, det gjorde att det rullade på riktigt bra, jag började känna mig supernöjd med hojjen. Det var bara två saker som inte kändes hundra, eller tre igentligen. Den första var ljudet, det visslade från baknavet ibland(pinsamt då jag gnällt på staffan hela året på hans oljud,hmmmmm). Det andra var att styrstammen kändes lite väl lång, vilket gjorde att armarna blev lite för sträckta. Det tredje var att det var lite väl stor skillnad på en smal racersadel istället för min superbreda soffa som jag har på fixien. Annars rullade bettan super. Nåväl på tre var det ingen match att komma till Skinnskatteberg för att låta magarna fyllas med smarrig burgare. Först satt Bubben och en till vid infarten(lilla burgarstället) resten var på det stället vi oxå valde. Men innan jag fått min burgare så hade de lämnat stället(synd för det hade varit roligt att stressa dem, benen kändes starka). Nåväl mätta och belåtna så rullade vi vidare nu i korta ärmar och ben, värmen var duktig och svetten rann i pannan. NU vek vi rakt mot vinden med Lindesberg i sikte, vi kom några mil innan vi kom ifatt en ensam cyklist, det visade sig vara en kille som startade dagen innan och höll på med en 60milare, den killen fick skjuts med oss i några kilometer innan han var tvungen att släppa. Snacka om trött kille, det gick nästan inte att förstå vad han sa....men han höll sig på hjulen iallafall. Vi kom ner till Lindesberg där vi visste om ett underbart fik på höger sida(hade fikat där tidigare med Peter Toner). Tog naturligtvis en redigt stor bakelse och gött kaffe innan vi tog de sista milen in till Örebro. Här kommer den värsta biten, vajjerväg, men vi gjorde som Börje vill vi tog omvägen via Yxe vilket gör att vajjersträckan begränsas. Sedan är det bara lite kringelkrokar innan man är framme i Klubblokalen för sedvanligt ljug och fika......Naturligtvis hade Gabbe ryckt igen och var först in, vi tre kom inte så långt efter övriga. Vi fick en trevlig dag och helt utan regn....det trodde jag verkligen inte när jag tittade på väderprognosen innan jag åkte upp....



Söndagen den 23/8 så fick det bli Mjölnarrundan 95km varianten....
Kom ner i god tid då jag inte föranmält mig. Träffade dels tidigare ägaren av denna härliga svarta blixt(magnus) dels en hel del Borensbergscyklister...Vi pratade en del och jag gjorde mig iordning inför starten. Ville testa hur benen svarade och se hur länge jag skulle kunna hänga med i "täten". Det gick lugnt ut ur Mjölby sedan fick vi medvind och farten ökade mer och mer för att landa mellan 40- 50km/h. Kom själv upp för att dra först efter Mantorp, min orutin gjorde att jag råkade få en skaplig lucka.....så det var bara att vänta in övriga och glida in i fållan igen....Efter Vikingstad så blev det ordentlig kantvind där inte alltid skogen skyddade....Höll mig hela tiden långt upp och dragjobbet delades på många cyklister i ett högt men oftast jämnt tempo. Det var först när backarna kom som det började tjyvryckas allt mer....Det blev lite "utbrytningar" som hämtades in en efter en... Märkte att även Magnus drog en hel del och så även Rickard.....Ju längre loppet gick desto mer var han framme och tog vind. Kände mig stark ner till Ulrika då jag började få lite problem i backarna, så jag rullade ner lite i klungan som nu var bra mycket mindre. Men lagom till det var två mil kvar och vinden pekade rakt i näsan så letade jag mig fram igen, för jag vet att det är rätt så många små knäppor här där det gäller att hänga på för att inte bli akterseglad. Ju närmare Mjölby vi kom desto lägre blev tempot, för nu började folk att sluta dra och spara sig för spurt(i ett motionslopp??!!). Nåväl vi kom in på cykelvägen samlade och jag höll mig topp 4a ända in i kaklet med rickard på hjulet. Så jag höll faktiskt hela vägen och rullsnittet blev 38.3km/h. Detta var verkligen den injektion som jag behövde i min cykling. Köra lite kortare sträckor i högre tempo....helt sjukt skojj..

Lyckades spara mig ända tills onsdagen den 26/8 då jag efter ha bytt arbetstur från kvällspass till dagpass hade möjlighet till att köra en kortare Tempoetapp i Borensberg, den är ju bara 12km. Naturligtvis cyklade jag fram och åter, så totalen blev väl runt 10mil.
Slutade 4a av 10st och rullsnitt på ca 39km/h, vilket jag är övernöjd med, det var ju trotts allt första gången..
http://www3.idrottonline.se/templates/NewsPage.aspx?id=422782











Idag var det återigen dax för ett motionslopp, denna gången Roxen runt som anordnas av Hymer cyklisterna. Ett lopp på 83kilometer som jag förra året körde på Fixien. Det jag lärde mig var att de inte släpper alla på en gång utan vill du åka i första gruppen så ställ dig i kön direkt, sagt och gjort så stod vi en hög borensbergare där innan starten gått. Skulle bli spännande att se vad benen skulle hålla till idag. Jag visste att det skulle bli tufft in till Berg på cykelvägen då det blåste kraftig sidvind hela vägen så jag höll mig riktigt långt fram redan från början...klarade att hänga på fram dit och tog första förningen i Berg och sedan hölls det skapligt tempo in i första backen där det började sträckas ut i fältet, redan där började det bli en "tätgrupp" och bara någon kilometer hade 3stycken cyklister fått en lucka(2st hymer och en Mximus). Vi blev en grupp på 8-9st som försökte köra Belgiskkedja vilket fungerade korta stunder, då alla ville/kunde hjälpa till. Men allt som oftast slutade det med att det inte kom någon omkörandes när man vek undan. Nåväl under tillrop av en Fredrikshofare så försökte vi iallafall. Det kändes bra i benen till straxt innan Norsholm där sista knäppan innan vägen vänder neråt nästan fick mig att släppa. Där var det bra slitigt. Efter Norsholm kom vinden igen, sida från bägge sidor och en hel del motvind. Om vi alla hade försökt hjälpa till hade vi säkert lyckats plocka in på de tre i täten. Men ju längre vi kom desto oftare blev vi bara fyra som rullade runt, då är det ju klart som korvspad att vi inte kommer fram snabbt och även att de som drar blir trötta som f....n. Tröttnade ett par gånger på att ingen ville dra och drog på lite extra för att köra själv, men då j...vlar fanns det kraft i benen för att hämta ikapp. Sista milen sket jag i de bakom och la mig och borrade imotvinden, det slutade med att Rickard tillslut avlösta mig och sista målrakan hade jag bara bly i benen så jag och kalle(på en osmord Python) tog oss imål längst bak i den klungan. Känner mig skitnöjd med min prestation, bara synd att man inte innan vet vilka som skulle dra och inte för då jäklar skulle man ju bara tokrycka. För jag åker hellre på 4 st som hjälper till en 8st då det ändå bara är 4st som hjälper till....rullsnitt runt 36km/h och då ligger man ju bakom en mc i lågt tempo i 9km :)
Föresten tack för jäkla trevligt sällskap Rickard !!!!!!


Nåväl det som jag egentligen ville säga var att Scott CR1 var min motivation för att åter tycka att cykling är sjukt skojj..... Att det är skojj det vet jag innerst inne, men jag behövde en nytändning och med denna cykel så fick jag det.

Sedan inköp har jag justerat ner styret och slängt på en kortare styrstam, nu känns den kanon...ser alltså ut så här förutom lite kortare stam, ska ta en ny bild!!!!


Nästa år blir det Jotenheimen runt, är det någon fler som är sugen???????

Men innan dess måste vi ju klura ut ytterligare en 20milare så det går 2st nästa år här i Linköping. Så får vi ju inte glömma att köra någon eller några Tour de Oetzi under vintern, eller vem vet det kan ju hända att det blir en Öschötsk variant på den.......