söndag 28 februari 2010

Årets första Brevet = 20 mil i Västerås

YES då var loppen igång igen. Västerås har som tidigare år årets första och 2008 var första gången jag stod på startlinjen, den gången torr asfalt och jag körde på min cx. Förra året blev det en gammal stålracer med Nokian 106 för att hålla mig på benen, den gången lite mer is. I år blev det MTB och Nokian däck med 300 dubb i varje och jag lovar vartenda dubb gjorde nytta för att hålla mig på benen...

Startade min dag med avfärd från Linköping straxt efter 05.00 med magen laddad med en stabil frulle och en kopp kaffe i bilen.


Resan rullade på kanon förutom ärtsoppetjock dimma som begränsade synen rätt väl. Tyvärr verkade det vara lite ärtsoppa även i skallen för jag lyckades köra fel TVÅ gånger i Katrineholm vilket resulterade i att jag helt plötsligt hade riktning mot Strängnäs och inte rakt norrut, det tog mig några mil att upptäcka misstaget. Som tur var dyker Malmköping upp där det gick att ändra riktning mot Eskilstuna för att sedan leta mig till Västerås och starten. Tur att jag har en förmåga att starta tidigt, för det hade varit surt att missa starten för en felkörning då jag kört denna väg jäkligt många gånger. Gissar på att jag var överladdad :)


Väl framme så blev det sedvanligt morsande på "alla" deltagare, alltså alla 5(+ mig). Det var idel bekanta ansikten, vilket alltid är skojj. Redan från start

började de väl saltade historierna hagla...detta är cykling på hög pratnivå.

Vädret som jag följt de senaste dagarna såg bara bättre och bättre ut och förutom dimma och mycket fukt i luften så var det finfint cykelväder även om förra årets klara himmel gav en finare inramning till den första bitens vackra färd.

De första milen gick på en slaskig asfaltsväg tills vi kom in på lite mindre vägar där isen tog över rejält.....




det gick bara några mil innan Jonas började få en svacka och kände att sina lår inte mäktade med vårat tempo. Han tog då beslutet att genomföra loppet på egen hand. Han gjorde precis samma sak förra året. Starkt pannben på den killen och jag hoppas att det gått bra för honom. Måste erkänna att det känns lite olustigt att låta honom köra själv i det vädret om ngt händer.

men han har ju ett eget val trotts allt.

Någon mil kvar till Norberg började optimisten Reimert få lite tyngre i backarna och det blev lite luckor i vårt maskineri men rullade trotts allt på riktigt bra fram till Elsas underbara fik i Norberg.



Där var det 5 fika sugna killar som lassade in rejält av det svindyra men goda fikat(106kr)
Vi han inte sitta så värst länge innan Jonas åter dök upp på fiket och vi rullade iväg i samlad tropp dock inte så länge innan han åter släppte. Vägen ner mot Fagersta är underbar och den var än underbarare i total vinterskrud men eftersom den innehåller många backar så blev det lite ojämnt tempo då Reimert hade det tungt uppför och Peter tryckte på utför :) gillar fart den killen.......

I Fagersta kom vi ut på en lite för trafikerad 68a med saltig väg där
Peters obefintliga skärmar inte var skojjiga att ligga bakom :(....och han ska vara randoneur, blir att skicka honom lite bilder på hur en vintermoppe ska se ut med låååååååånga skärmar för att se till att hans kamrater slipper bli skitiga.

I från Fagersta kommer det ett gäng rejäla backar som vi plockade i eget tempo och återsamlades på topparna för att sedan rulla vidare i rätt högt tempo, för vi ville bort från denna väg fort som ögat...för sikten var jäkligt dålig och vi syntes inte bra trotts reflexvästar och nu med påslagna lysen.

Peter ökade tempot lite på slutet och åkte före för att säkerställa att vi skulle hinna till Riddarhyttan för stämpling och energipåfyllning innan affären skulle stänga, vi hann men det var inte med någon stor marginal. Tryckte i mig fyra fina mazariner och lite dricka.

Lagom frusna rullade vi fort vidare. Vi fick cirka 200meter fin väg innan den jobbiga biten började och då menar jag skitjobbiga biten med tokspårig väg och ilsket snöande. Man såg inte många meter framför sig på grund av all snö som föll och inte en meter var gratis då snömodden bromsade kraftigt. Vi sladdade oss fram till Kolsva


och sedan vidare mot Hallstahammar
där Staffan helt plötsligt fick total energibrist, så det fick bli ett snabbstopp för att ladda på med energi.... det var ingen som grät över det minsann....
Vi hade alla rätt så sega ben nu men trotts det hade vi snack om kommande resor både i snö, tö och varmare väder....Nu var det bara den urtråkiga sista vägen in till Västerås kvar och jag tog en rejäl förning för att försöka minimera tristessen och bara borra ner huvudet och köra i motvinden. Den sista biten var det riktigt fint väglag där det för första gången sedan Skinnskatteberg gick att rulla utan att stanna på 5meter...skönt kan jag lova....

Då västerås kommunskylt dök upp exploderade jag för den skulle jag oxå ta(hade spurtat på rätt många innan kan jag lova:)) såg den tryckte på och såg ett vitt sken dyka upp vid min sida, laddade på så det nästan svartnade för att hela tiden se det vita skenet komma närmare och tillslut komma förbi, det var ingen cyklist, det var ju en bil :).......de andra var då en bra bit bakom....jo då jag är jättemogen jag lovar. Men det blir så då man tränar med Hymer(då är skyltarna viktiga)...haha

Väl framme

blev det snabbt ombyte och en raggarduch på Statoil i Västerås där jag fann mina glasögon i fel väska, de hade behövts då snön var som värst för det sved som tusan i ögonen ett tag....inte snygga men bra(tror jag)


Vi avslutade med lite gemensamt käk och summering av den i mitt fall värsta/tyngsta rundan på 20mil jag har genomfört

Väl kämpat av Reimert med för få mil i benen men ett härligt humör och mycket snack + den i särklass tyngsta ryggan

Peter som alltid är superstark. Snygg hojj men jäkligt korta skärmar(blöt på ryggen blev han :))

Staffan som alltid trampar flest pedalvarv :) alltid kul att ses, det har ju blitt några mil tillsammans nu....hoppas på många många mer tillsammans

och schture (har svårt att komma ihåg namn)jäklar du har ju blitt starker, jag bockar och bugar för din ökade cykelförmåga....bra jobbat!!!!!!!!!



Och Jonas jag hoppas du fick en skaplig tur trotts att du fick soloköra så länge

Flest skyltspurter tog jag men å andra sidan var jag ju rätt ensam om de dumheterna men även Staffan var vass några gånger och Peter mosade på oxå :)....allt för att variera ansträngningsnivån lite....

Eftersom denna runda var überjobbig i tufft väder och tungt före kan ju de kommande Brevet rundorna bara bli lättare.....2010 nu är vi igång

lördag 27 februari 2010

lördag 20 februari 2010

Ge er INTE ut på vägarna

DÅ jag tittade på Correns hemsida imorse stod det
"Vägverket om snöovädret:Ge er INTE ut på vägarna
Östergötland Snöovädret ställer till stora problem på de östgötska vägarna. - Håll er hemma om ni kan, säger Claes Larsson, informationschef vid Vägverket region sydöst. "

Och då jag slängde ett öga ut genom fönstret så låg det en dryg dm nysnö och det snöade kraftigt, termometern stod på ca -10 grader. Då tänkte jag att nä fanken heller att jag ska ut, det är lite väl hårt. Men 5minuter senare så ringde Daniel och tyckte att jag skulle pallra mig ner till klubben och att vi i allafall kunde göra ett försök.

Så jag satte mig och mosade i en stadig frulle, la fram en banan och ladda termosen med varm saft.

kl 09.00 så var vi tre "dårar" som stod vid klubben.

Då klockan hade passerat 9 med tio minuter insåg vi att det troligtvis inte skulle komma fler personer denna lö, utan vi klickade i våra skor i pedalerna och började vingla iväg mot Landeryd genom stan.
Då vi svängde av från den stora vägen så kom vi fram till en helt oplogad väg som hade en hel del drivsnö på grund av den kraftiga vinden....det var mer än spännande och vår fart var gryyyyyymt låg och benen började direkt svida då vi inte fick en sekunds vila utan var tvungen att hela tiden trycka på för att överhuvudtaget ta oss framåt.....bra träning :)

vi kom ytterligare några kilometer då det kom en efterlängtad traktor som hade plogat, snacka om skillnad det gick ju att ligga på rulle helt plötsligt och tempot ökade ända ner till Stureforsslussar då vi vek av mot Sturefors och återigen var det helt oplogat, skumt att vissa mindre vägar är plogade men inte de lite större, men men .
väl i Sturefors kände Johan att han hellre skulle korta av varvet och köra över mokvarn medan Daniel naturligvis ville vidare runt Rängen. Under tiden passerade en plogbil så vi blev tre som tog oss an medvinden och den släta vägen ner till Bestorp.... ett gäng kilometer innan Bestorp satt plogbilschaffören och drack lite välförtjänt kaffe så det blev åter lite spårande i snön....jag mosade på för att plocka skylten och han tom att ta lite fina bilder innan först plogbilen kom och efter lååååååång väntan även daniel och johan dök upp(de hade ju stannat och fyllt på energi)...gissa var min kära banan var då???? jo naturligtvis hemma på köksbordet:)..





vi kom ett par hundra meter innan plogbilen vände och vi åter fick spåra och då vi hade valet att ta vanliga vägen runt rängen eller köra ner till Brokind för att sedan köra på 34an upp till stan, var valet lätt då det var sjukt mkt snö på den lila vägen:( tyvärr....
Men vigav oss ut på 34an på ett fint led och nu kändes motvinden och de elaka snöflingorna mycket kan jag lova. Det bildades istappar i ögonfransarna och kinden främst den högra började bli mycket stel av kylan..
Vi växlade några få ord då vi körde förbi för att göra våra förningar. Det blev till att samla kraft för att överhuvudtaget få lite styrfart på ekipaget i vinden....huvva alltså.
Vi gnodde på medan ett fåtal bilar passerade i sakta mak och stannade först vid Skeda för att dricka lite ur termosen och skaka igång händerna....


Daniel fyllde på med lite banan för att samla kraft till den sista spurten :)
Tror Johan vid stoppet var den som frös mest, men den sista biten in till Linköping och även fram till Garnisionsområdet var den tuffaste jag någonsin har genomfört
det sved i kinderna och mina händer började försvinna i kylan, hade svårt att hålla i styret och vet inte hur jag höll balansen....Vid Universitetsområdet mötte vi 3brandbilar och straxt efter kom 2 ambulanser så tyvärr hade nog ngn olycka skett, men med tanke på vädret så kändes det inte det minsta konstigt....
Vid garnision vek daniel av hem och jag och Johan som bor åt samma håll tog de sista krafterna som vi hade kvar för att ta oss på helt jäkla oplogade vägar till våra hem.....det var tufft idag men ojojoj så kul ändå när jag sitter här med nyladdad mage, nyduchad och VARM.... detta kommer att vara ett minne för livet

Tack för att det finns fler tokar som man kan få äran att dela precis sånna här minnen med. Nu känns det som om Västerås 20milare kan gå även i detta väder, men hur fan byter man slang om man får punka, det vill jag inte ens tänka på :)