torsdag 1 september 2011

PBP 2011

Jaha då var sträckan mellan Paris och kusten avklarad, målet som jag haft senaste 4 åren är uppnått. Gick det som jag ville? var det kul? vill jag göra det igen? skulle jag kunnat göra någonting annorlunda? var det som jag hade förväntat mig?

Nåväl vet inte vart jag ska börja, som vanligt då det är ett så pass långt och hårt lopp så har mina minnesbilder en förmåga att blandas och det som kommer ut är inte alltid sanningen eller snarare mycket sällan sanningen.

Men vår resa, alltså Mats, Henrik och min, den startade redan i ottan på torsdagen

Här är vi lastade och redo för ca 170 mils färd.



Vi körde på bra och landade på ett litet diskret hotell i staden(?). den sista biten drabbades vi av ett skapligt oväder som gjorde oss mer än måttligt nervösa för trasiga överrör då haglet bara dånade ner på bilen. Men regnet lugnade ner sig och efter en smarrig men mkt liten öl på lokala krogen somnade vi gott på de porrigt inredda rummen,

Otroligt att jag kunde somna igen då jag sovit klippt skuret hela vägen..

Dagen efter alltså fredagen startade med stadig hotellfrukost, lite regn som strilade ner utanför och sedan satte sig Mats återigen bakom ratten med Paris som mål, jag lutade huvudet mot fönstret och somnade precis som vanligt.
Det rullade på bra så framåt eftermiddagen rullade vi in till hotellet som gud glömde, hotell Amays Guyancourt, Saltade notor och mycket bristfällig service. Det enda som var bra var läget och att det var smidigt att förvara cyklarna. Givetvis mer än bra då en mycket stor del av svenskarna samlades på detta "svenskhotell", men det var ju inte hotellets fördel. Nä det hotellet kommer jag aldrig att rekommendera för någon, snarare en stor rekommendation att undvika.

Resten av fredagen bestod av lite cykelmeck,

matintag, en kortare cykeltur

och sjukligt mycket cykelprat med likasinnade (nördar). Fick äran att få dela rum med Per-Åke som jag tidigare kört Flech nordic tillsammans med, skoj värre då inte heller han är någon tyst rackare, men tusan så nervös han var på fredagen då hans sadelstolpsklämma var trasig och starten kunde bli svår utan denna. Men under lördagsmorgonen kom en man med STORT leende och en fixad hoj, det var Per-Åke det. Det värmde att se hur lugn den lilla klämman kunde göra honom. På lördagen var det dax för cykelbesiktning inför loppet, så ner till start och målområdet och kolla in alla härliga hojar


och samla på sig alla saker som de gav oss(hade ju redan betalt).

Skönaste gubben var nog denna, snygg halskedja iallafall :)



Efter någon timme så var cykeln godkänd och vi samlade ihop ett bra stort svenskgäng och hojjade





bort till Versailles som inte alls låg långt bort.


Väl där så mötte vi troligen hela KBCK gänget i snygga PBP tröjjor, tydligen så snygga att jag inte klarade av att ta kort eller så var det så otroligt snygga att de inte fastnade på korten, nåväl kul som tusan att se dessa skumma typer igen ;).

Då vi var många personer och hade lite olika mål med Versailles delades gänget upp, jag Krister, Mats och Henrik tog ett varv inne i parken

Räta linjer var tydligen mode då parken anlades.







Vilket Bankmannen gillade



Efter parken blev det några småspurter för att se om benen fungerade innan vi letade upp en Pizzeria på "hemmaplan", vi hamnade många gånger på detta ställe då Pizzerna och Pastan var riktigt god, men som allt annat i Frankrike hyfsat dyrt.
Här sitter vi så där nöjda som man är då vädret är fint och maten precis har kommit in.


Efter en sen kväll med god öl i goda vänners sällskap var det då äntligen dax. Först övermycket frukost från det franska frukostbuffé bordet, hmm baguetter, choklad, juice, kaffe, frukt, bacon ja helt enkelt allt som fanns åt jag för att bli riktigt mätt. Packade sedan ihop alla tillhörigheter och la i Mats bil och tog sedan en välbehövlig extra vila.


Efter en kortare vila rullade vi ner till Pizzerian för att fylla på det sista hålet i magen för att klara den första biten(20mil) av PBP. Vi som delade den sista måltiden hade lite olika ambitioner och således olika starttider. Jag blev alltså den som snabbast lämnade matbordet för att ge mig av till starten och där var det redan fullt av folk/kalabalik.....mötte där upp Staffan, Gunnar, Krister och träffade på fler av Svenskarna.


Vi fick stå i kö en bra lång tid

och det var minst sagt varmt, hann att dricka upp en halvflaska innan start, men hade nog utan allt för stora problem kunnat svälja ner minst en hel.

Sent om sider rullade vårat gäng i väg som nummer två av de sjukt stora grupperna, många av svenskarna som tänkt sig under 60timmar kom i väg samtidigt.


Försökte hålla mig relativt långt fram för att minska risken för olyckor, men det var det många som tänkte, vilket gjorde att det blev till att gasa om på ytterrökare och sakta åka bakåt igen för att sedan göra samma sak igen och igen och åter igen. Såg en vurpa, där killen hamnade till vänster om en refug och hans hoj till höger, huvva....... Höll på så i någon mil tills gänget äntligen kom ut på slätterna utanför Paris där det sakta blev lite mer ordning i ledet. En grym sidvind från höger gjorde dragvilligheten dålig hos de flesta och så även hos mig, höll mig kanske runt plats 20-30 men Staffan och Krister var redan efter en 10mil långt upp i gänget. gick nästan helt tom på dricka efter en 7-10mil vilket gjorde att jag tog ett snabbstopp för att fylla på men då fick jag tokjaga tillsammans med Staffan,(som även han stannade)för att komma ikapp och då hade jag redan slickat i mig hälften av det jag fyllde på innan jag var ikapp. En jättesmart sak att göra med 110mil kvar, NOT. Nåväl till första stationen som dock inte var stämpling bestämde vi oss(Jag, Staffan, Krister, Mellsop och Per-Åke) att ta lite extra föda och dryck innan vi rullade vidare. Sagt och gjort det gjorde vi, snabbt, effektivt och iväg. Mellsop tog fram sitt exelark som visade att vi låg bra till för en 60timmars färd, kändes bra, då det var där omkring vi alla siktade på. Vi hamnade ganska snabbt i ett bra gäng med en grupp Danskar, en tokig kille i orange reflexväst som tog förningar på någon mil i taget och ofta fick han sänka tempot då ingen mäktade med tempot han drog upp. Det satt även en mycket stark engelsman i gänget som klarat över 80mil på 24 timmar solo tidigare i år, så det var verkligen inga duvungar som vi cyklade tillsammans med. Såg Mattias emellanåt och han verkade nästan okristerligt stark vid de tillfällena så även Sundsvalls Thomas på sin "elhoj" Dura Ace D2. Vi samtalade ibland för att se hur vi mådde och så att allt var ok. Precis som vanligt låg både Staffan och Krister mycket långt upp medan jag och de andra höll oss lite längre ner, det var mer än tillräckligt långt kvar och det är dumt att redan nu bränna energin. Mörkret började lägga sig och farten blev sakta jämnare och jämnare.


Denna gång satt Krister med BRA lyse för första gången, han hade införskaffat "happymtb lyset", vilken skillnad. Sakta men säkert börjar allt Krister bli en riktig cyklist med bra grejer rakt igenom. Vi körde på med samma gäng ända tills kontrollen
VILLAINES LA JUHEL som alltså kom efter 22mil, vilket tog oss 7timmar och 13minuter. Det går helt enkelt inte sakta på dessa tillställningar. Efter lite mat och dryck så var gruppen åter redo för att ta sig an nästa sträcka, även denna gången låg vi bra till enligt exellarket. Dock var det klart mycket mörkare och bara att inrätta sig efter det med lite lägre tempo. Nu var jättegrupperna slut och vi fick helt enkelt starta att göra nytta själva för att komma framåt. Vilket fungerade bra och vi fick en allt större svans bakom oss med italienare/fransoser osv....som inte var direkt dragvilliga. Vi fortsatte med samma upplägg fram till Loudeac där Börje och Magnus skulle finnas från Örebrocyklisterna, hade skickat med en väska som innehöll lite kläder för alla eventuella händelser och även lite extra slangar om sådant skulle behövas. Fann inget behov av väskan då vädret hade varit fint och allt hållit ihop på cykeln. Tog en rejäl laddning med Fisk och potatismos och plussade på med cola som dryck, handlade på så det skulle finnas lite ätbart tills nästa kontroll......under matstunden resonerade vi oss fram till att dela gruppen, då vi helt enkelt kände oss olika starka för stunden. Jag och Krister rullade iväg för att ta vårat tempo medan Staffan, Per-Åke och Mellsop tog sitt. däremellan kom Gunnar som inte hade den kropp som han önskade att han skulle ha(körde dock jäkligt starkt med tanke på sin uppladdning med sjukdom under många veckor.Precis då vi skulle rulla ut såg vi KBCK gänget vid Börjes buss, det blev så att vi slog våra påsar ihop då det framkom att de ville göra en lagom bra tid. Tyvärr fick vi även reda på att Vic, Åsa & Henrik och även Jonas hade brutit....det sved i själen.

Tempot blev snäppet högre och eftersom det blev en ny konstelation tillsammans med dagsljus så blev sinnet bra mycket piggare och gruppen fick en rackarns trevlig tur fram och åter Brest.







Väl i Brest fick vi åter sällskap med elektric Thomas och hann säga hej på Staffan/Per-åke & Mellsop innan vi åter körde vidare.

Hade jag planerat resan bättre(planerade min träning, cykel och kläder extremt noga och själva banan 0)hade jag vetat att det var nu den tuffa delen av banan skulle komma. Först blev det korta branta backar och på slutet långa sega dito, efter Brest tvärtom :).

När vi åter närmade oss Loudiac hade jag gått ifrån skitpigg till mer mör och trött. Även från torr till skapligt blöt dito, vi fick nämnligen ett längre regn på slutet och såg åskan/blixtarna på nära håll innan stoppet. Väl framme I Loudiac kl 23.36 efter 31 timmar och 11minuter, såg jag fram emot varm mat och torra kläder. Blev återigen fisk denna gången med Pasta som stöd. Fick möjlighet att prata med en del svenskar som var på väg åt andra hållet, vissa hade en lättare tur och andra gick det tyngre för. Medan större delen av gänget snabbt la sig på golvet efter intagen mat, gick jag och John(KBCK:s engelska deltagare) över till duchen och fixade till oss inför nattsömnen. Det var obeskrivligt skönt att känna det varma vattnet strila längs kroppen och att sedan få torra varma sköna kläder på sig. Gick över till matsalen och gjorde de övriga sällskap. La mig på rygg och somnade direkt. Efter ca 30minuter blev jag väckt och kände mig otroligt nog oförskämt pigg, visste att vi nu hade tillryggalagt 78mil och alltså hade en bra bit under 50mil kvar, en enkel match kändes det som ända tills man körde huvudet utanför matsalsdörren och kände de första dropparna regn...... Eftersom varken min kamera eller min telefon är regnsäker lämnade jag dessa i tryggt förvar till Börje(kändes smart då men i efterhand jäkligt osmart kunde ju inte förmedla mig med någon om någonting skulle ha skett)i en mil kanske det snällregnade men sedan hade vi allt för många timmar med kraftigt regn som tärde hårt på de redan trötta ögonen. Vi hade alla bra belysningar och körde på i ett lagom tempo. Det mesta som hände under denna andra natt verkar ha försvunnit i samma minnesförlust som även drabbade mig efter Miglia Italia förra året. det blir så många intryck att försöka komma ihåg att jag nära på inte kommer ihåg någonting. Det som jag dock kommer ihåg var att det trott superbra belysning var snuskigt otäckt att köra i vissa av nerförsbackarna då vägarna på vissa ställen hade kolsvart beläggning som inte reflekterade ljus för fem öre, även att dessa superlysen inte alltid är trevliga att möta(bländar som f...n). För från Brest och hemmåt så mötte vi nu cyklister i driver, jäkligt skoj, men oj så svårt att urskilja svenskar mitt i högarna. Det enda minnesvärda under natten var Kalles punka med tillhörande dikestömning av John(ditch shit) under upplysning av förbipasserande och troligen lätt skärrade cyklister.

När sedan morgonen började visa sig med soluppgången och även en allt mer tilltagande trafik var vi några stycken som var sjuuuuuukt trötta och hade stora problem att hålla oss vakna. Gissar att Jag, Tony och Kalle var de med störst problem, vi var iallafall de som pratade mest om det. Det som fick mina problem att försvinna helt var en fet ryggdunk ifrån Kalle, trodde att ryggen skulle gå av men wow det funkade. Skulle vara snäll och göra igen det hela drog en näve i låret, men det jag inte tänkte på var ju att vi nu hojjat en 90 mil kanske och då är ju låren ömma, ups ;)
Annars fortsatt trevlig och numera även torr och ljus cykling. En tid runt sverigerekordet såg ju nåbart ut, inte illa då mitt personliga mål låg under 60 timmar. Här hann jag även att spänna musklerna lite med Tony då backarna såg så där härligt spurtinbjudande ut...tror allt att jag förlorade den.

När vi kom till VILLAINES LA JUHEL efter ca 100mils åkning så stod Lasse Keskitalo (som tyvärr fick bryta på grund av tekniska problem) där med öppna armar och ville bjuda på mat. Här hände det någonting i gruppen som kändes märkligt. Då jag, Krister och Ari skulle lämna kontrollen så var vi själva. Kan lova att min panna fick stora horn och mina ben blev odödliga och efter ca 4mil var gänget åter samlat, men stämningen ganska många grader kyligare. Det blev lite ryckig åkning i någon kilometer till slumpen gjorde att jag och Krister helt plötsligt låg en 60meter före de övriga så vi tittade på varandra och sa lite för oss själva att vi gasar till nästa kontroll, det var ju bara 4mil dit. Sakt och gjort och med John som även han kom ifatt oss drog trion iväg med duktig fart. Vi körde alla tre med hög fart tills nästa depo där Lasse åter mötte upp med dryck till oss alla och han passade även på att peppa oss och ta lite kort, kul kille. Så efter 105mil så blev det helt plötsligt tokrace av det hela. efter den nästsista kontrollen kom trion ikapp en Fransman med nr 19(har kollat honom och han verkar ha kört med snabbgruppen tills Loudiac där han sedan blitt avhängd, vet ej varför han var lite för dålig på engelska för att jag skulle kunna förmedla mig)han visade med tecken att han ville vara med och bidra till vår grupp med lite dragjobb. Och jag som var måttligt imponerad av alla svansåkare från södra länder fick en helt annan bild av dem. inte nog med att han nästan slet ut våra hjärtan i uppförsbackarna som vred han sönder våra ben i förningarna på platten.....vilken åkning, han måste han stått för 85% av farthållningen dessa 7mil till Dreux där den sista stämplingen innan målet i Paris var. Vi tog en snabbare stop då John tappade sina bars och även ett då Fransosen inte fick upp det han ville ifrån ryggsäcken, annars var det full snurr. Även i Dreux blev det ett snabbstopp med på hejjning av Lasse, Nu var vi 4stycken som blev servade och nu var det bara 6,5mil kvar och fransmannen hade troligen bränt sitt bästa krut för nu var han inte rikigt lika het på att dra hur länge som helst och även John som inte dragit på bra länge var passiv. Så det fick helt enkelt bli jag och Krister som bombade för fulla muggar i plattlandskapet in mot Paris. Medvind och farter som sällan var under 35km/h utan snarare över 40km/h......åkte som på små moln och bara njöt av situationen. Vinkade till alla som fanns efter banan och fick tummen upp av ett otal förbipasserande bilar. Det är annat än vätternrundan det. Körde om 3 danskar i den sista backen och resten var ju ren njutning ända in till målsnöret där John helt plötsligt verkade ha nya krafter och ville spurta.....och först blev han inte....


Väntade in Krister så vi fick stämpla tillsammans. Efter stämpling satte vi oss för att vänta in resten av svenskgänget som hade bjudit upp till dans. Hade personligen hellre kört på 52timmar tillsammans, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Men ett stort tack för en trevlig tur tillsammans.....nästa gång kör vi samlat ända in...

Fick ett par goda öl och även lite vin tillsammans med Krister och Ari innan kudden gjorde sig påmind(måhända någon för mycket).

Det gick superprima även för Staffan, Per-Åke och Mellsop, de satta alla personligt rekord.

Även för mina reskamrater Henrik och Mats gick färden bra, dock med lite väskstrul.

Efter lite sömn var batteriet åter laddat för elektric Thomas

Mattias fick det tufft med tillslut märke i pannan....starkt kört!!

Gunnar min stora idol kom även han imål, vilket i mina ögon är en av de största prestationerna denna upplaga.

men störst var Mattias som körde fixie med hela randostuket!!!! på 67 timmar, hatten av.

Det är ju svårt att inte bli imponerad av alla som kör men vissa har betytt så mycket för mig och där hamnar ju Marie med ständiga kompanjonen PEO.


Detta var det hela som jag kom ihåg det. Har jag farit med osanning så hojta till så ändrar vi :)......

snart kommer en uppföljning som handlar om Bourg dÓisans och underbara berg.




9 kommentarer:

  1. Nästan lika mycket svammel som i min beskrivning :-)

    Starkt kört!

    SvaraRadera
  2. Fin beskrivning Kalle!
    Hur länge sov du efter du hade gått imål? Du sov alltså bara 30 min under loppet om jag förstått det rätt!?

    SvaraRadera
  3. nja vi(jag) blev rätt smålullig innan vi kom tillbaka till hotellet så jag vet inte riktigt då jag somnade men gissningsvis runt 24-01 och vaknade avgrundshungrig kl 07...så det blev en vanlig natt, varken mer eller mindre. har sovit rätt bra om nätterna efter hojjandet i alperna men inte supermycket. otroligt att kroppen klarar sig

    SvaraRadera
  4. Plus allt du sovit i bilen också... Det räckte med att starta motorn för att få dig att sova!

    SvaraRadera
  5. Tack för en bra runda. Det blev lite konstigt på slutet. I Villaines hade vi ju bestämt att bara stämpla och fylla vatten, sen försvann ni. Vi väntade ett tag och sen letade vi efter er. Sen rullade vi vidare. Det var inte meningen att försöka köra ifrån er utan vi ville bara komma iväg, så som vi hade bestämt innan. Tror ni hade gjort likadant själva.
    /Johan M

    SvaraRadera
  6. Fan vad ni körde snabbt. Men fint var det, och kul var det.
    Testa turist versionen nästa gång :-)
    /N

    SvaraRadera
  7. Tack för det trevliga sällskapet Kalle! Grymt starkt kört. Nästa gång släpper jag inte iväg er så enkelt i slutet ;-)

    /Toni

    SvaraRadera
  8. vad menar du Mats;)....jo i bil klarar jag inte att vara vaken länge.....lider av stor ON/OFF knapp så att säga :)
    jo lite märklig avslutning som sagt men men.........
    jo du Toni du var nog den med bäst ben gissar jag:).....

    men tackar för trevligt sällskap hur som helst mitt PBP hade inte varit detsamma utan er....och då menar jag alla er som jag fick möta

    SvaraRadera
  9. Tack Kalle för att vi får läsa om din upplevelse. Var en tuff, sömnig men underbar tur tyckte jag. Grattis till en kanontid och mkt bra genomförande. Du är BÄST....Kram fr Marie

    SvaraRadera