Min varv runt vättern på en Long John SUB 13

Varför? det är nog den frågan jag fått absolut flest gånger under vättern tillsammans med. Är det ett vad/ Är det en svensexa......
På svaret varför säger jag semester i Köpenhamn med alla Long John liknande hojjar som många tjejjer/damer hojjade runt på och sedan lite eftersökning på det kära nätet som resulterade i en story där en man försökte sig på uppgiften men ej klarade av det under utsatt tid. Då växte iden över att försöka klara av det. Efter lite mailande med Veloform(cykelaffär i Göteborg) så hade jag ordnat att få låna en Long John över vätternrundan.

Så några helger innan det var dax åkte jag således ner och hämtade hem den vackra skapelsen.

Den tid som var kvar tills loppet gick åt till att hojja massor, naturligtvis inte på Long John hojjen utan på plastracern för att bli Superrandoneur för 3:e gången.
Hann dock med att fixa till hojjen så den passade mig lite bättre med LED lampa fram, SPD-pedaler för bättre kraft, egen skönare sadel......mycket längre fram än orginal och slutligen en längre styrstam då orginalet var sjukt kort. Just det höll ju på att glömma lite extra styrlinda för lite variation på greppet.

Dagen innan drog jag fast en Biltema back fram på utrymmet, såg förjäkligt ut men mycket praktisk. För säkerhetsskull monterade jag Gps på styret för att kunna kolla farten någongång ibland för att se ungefär i vilken fart jag färdades.



inledde fredagen på absolut bästa sätt, jag arbetade mellan 7:30-12. Kanske inte det smartaste men jag hann iallafall få några timmars sömn innan det var dax. Cyklade ner till start för att försöka få in känslan i cykeln...kändes förvånansvärt bra och det haglade av kommentarer på vägen ner. En stor anledning kan ha varit att jag fick ett helt mittuppslag i Östgöta Correnspondenten där de intervjuvade mig om min tur och en bra stor bild på ekipaget, nästan lite pinsamt stor.
(foto P. Carlen)

Ställde mig i fållan och rullade således i väg. Tyckte ganska snart att det gick lite lusigt och gick upp och drog så det blev några längre förningar innan och genom Vadstena där Mammsen stod, så där blev det ett snabbstopp där jag fick rådet att nyttja rulle och inte köra så hårt :) omtänsamma Mor..

Gick ut och hamnade i ett bra gäng som rullade på riktigt fint ner till hästholmen där jag stannade då jag inte hade med mig någonting att förtära förutom lite vatten. Fyllde min back med massor av bullar och svepte 2 koppar kaffe. Märkte att jag kunde ligga på rulle men att det gällde att få in känslan på hur jäkla lång hojjen var så jag inte skulle gå på hjul. Det gick även hyffsat bra att köra på platten men uppför fick jag slita som fanken, men än så länge hade jag gott om kraft för att orka med klungor uppför. Vidare ner mot Ödeshög gick det fint och nu började det sakta mörkna så jag tände bel I backarna ner mot gränna fick jag klart för mig att en Long John är snabb utför, det var aldrig några problem att hänga på oavsett hur de framför vek ihop sig på sina racerhojjar :)...skönt

Efter gränna började mitt lopp för där kommer det massor av backar och jag började på allvar tappa klungor uppför, på vissa ställen bet jag i och tog i lite för mycket bara för att ha nytta av sugen på ställen som jag visste var relativt platta. Så det rullade på kanon ända tills Jänköping där jag stannade nästa gång, var ju tvungen att testa det nya krubbet. Var inte helt fel med köttbullar och mos. Efter Jönköping kom det ny bansträckning med backar som jag ivanliga fall skulle ha älskat, men på denna cykel var det minst sagt jobbiga, det gick lusigare och lusigare.....huvva innan jag var uppe sved det i låren å det grövsta...men upp kom jag. Då jag passerade i lusfart i mörkret och tyckte att det var trångt ägnade jag många tankar om hur det skulle bli då snabbgängen skulle passera.........

Sedan kom det bästa med att starta på kvällen det var ju nämligen mörkt på den urtrista västra sidan:)
nu hade vi vinden med oss och det rullade på riktigt bra men som vanligt fick jag slita hund då andra rullade lätt.....och då backarna brantade till sig fick jag snabbt ta beslut om att trycka på allt vad jag kunde eller släppa klungan... ett snabbstop i Fagerhult med vätskepåfyllning och sedan var det full snurr till Hjo. Hamnade efter någon mil i en underbar klunga där det rullade på i 30km/h+ ända fram till matuppehållet, mina ben var tokmöra då jag satte mig för att fylla på magen...satt och pratade länge med en veteran och tog även här 2koppar kaffe för jag kände mig lite trött i skallen, lite för lite sömn helt enkelt...Ut ur Hjo körde jag mycket sakta då jag kände mig helt övermätt, lät helt enkelt cykel efter cykel passera förbi ända tills maten sjunkit ner så där lagom igen, då kastade jag in hojjen efter en lagom snabb klunga...rullade på kanon till Karlsborg där de svängde av och jag fortsatte. Det ända jag störde mig på var att människor orkar släpa på fulla "bars" men måste tvunget slänga skräpet i vägrenen då de ätit klart, sa det till honom men fick bara lite mutter tillbaka...hmmm svagt.

rullade vidare i eget tempo med Boviken i sikte, nu var det helt tomt på andra cyklister så jag fick själv göra jobbet, vilket resulterade i en lite skara cyklister på mitt hjul.....måste ha sett jäkligt skojj ut. Jag halvliggandes över Long John hojjen med 5-7 st racerhojjar på hjul:) Hittade nämligen en skön "tempo ställning" om jag hängde armarna över styret, blev stabilt och vilade händerna samtidigt.

De övriga cyklisterna svängde in i Boviken och jag rullade vidare, om det var klokt vet jag inte i efterhand då jag nämligen bonkade stort innan Hammarsundet, det gick på lägsta växeln och jag var så där härligt lummig i kroppen innan jag äntligen kom fram. stod säkert i 20minuter och konstant käkade. 3koppar kaffe med mjölk i massor av bullar med Honung på och ett stort gäng bananer senare var jag åter på banan...Kroppen svarade hyffsat snabbt och återigen kunde jag hänga på lite klungor men den marginalen jag hade från början var helt borta och varenda muskel sved i kroppen, hade krampkänning i rygg, mage och vad nu. Men å andra sidan hade jag drivkraften att ha målet hägrande och jag började på allvar inse att 13 timmar var nåbart och det med marginal till och med.... Så på platten hade jag oftast någon att åka med och så kom någon backe och så fick jag borra själv en bra stund innan det återigen kom någon som jag tjuvade rulle på. Så höll jag på ända till jag var framme i Medivi. Där passade jag på att ringa till mina närmast sörjande att jag snart var i mål. Hamnade i en grupp som från början rullade lagom snabbt men efter ett gäng backar så var jag mör och undrade vad f..n jag höll på med, så jag släppte dem och började på allvar njuta av stunden istället, rullade helt enkelt i mitt eget tempo, det var så jäkla skönt. Sista milen kom ett gäng som höll precis lagom fart som jag kunde få hjälp av, höll mig som sista person ända in i mål...Tackar säger jag bara och grattis till SUB 12 till er.
Hmm det var alltså min 14:e runda och eftersom jag hade kört alla tidigare rundor med samma kruka fick den även följa med iår. Korgen på fraktutrymmet innehöll verktyg för alla eventualiteter och komplett ombyte, då jag räknat hålla på närmare dubbelt så länge. Snacka om dålig tidsuppfattning, men jag hade å andra sidan inte provat den innan heller.

Resans väder är inte mycket att orda om, har varit med om mer sol, har frusit mer, har haft mer ont i leder. Men i jämförelse med förra året då jag hojjade på lite mer än 9 timmar var detta mycket jobbigare.

Det var resan det och hur den gick till. Men hur är det att cykla på denna hojj då??
Hmm den är stor, mycket stor faktiskt. lättast är väl att säga att den är lika lång som en tandemhojj, väger säkert mer men att det bara är en som trampar och att man sitter där bak. Just att man sitter därbak är nog det märkligaste att lära sig. känns jäkligt skumt att lägga sig på rulle när man sitter så lång ifrån personen framför trotts att hjulet ligger jäkligt nära. Den är superstabil, gissar att jag som bäst måste ha varit närmare 60km/h i den nya backen efter jönköping då jag jagade en buss och det kändes helt odramatiskt. Jag behövde aldrig leta efter något att luta hojjen emot då den har ett inbyggt stöd(väger säkert ett kg) Jag vet att Anders på Veloform har bytt drevet bak så den ska få lättare utväxling och han har verkligen träffat rätt då det gick att sitta uppför Medivibacken samtidigt som det gick att hänga på klungor i 27-32km/h så länge det var platt. Började det gå uppför är det väldigt klart att den är tung eller snarare jäkligt tung. Men å andra sidan så rullar den grymt bra utför. Så ett stort tack till dig Anders på Veloform för att jag fick låna din hojj. Det finns bara ett aber, jag tycker ju om hojjen och skulle faktiskt vilja ha en själv, men hmm den är ju stor att det går åt att garage om man vill ha den inomhus.
Denna hojj på en cykelsemester är ju helt enkelt kanon, massor får plats och däcken a´la moppedäck lär ju hålla för det mesta. Känns som man får massor av cykel för pengarna.