Svaret är enkelt om man som jag hade bokat en plats i Mats fina blåa volvo, viket även Henrik hade gjort. Så på fredagen checkade vi ut från Svenskhotellet och begav oss bilandes i regnet med Bourg-d´Oisans som slutmål för dagen. Det tokregnade klippt skuret hela dagen
och jag gjorde precis som vanligt sov från första stund tills vi nådde slutdestinationen.
Efter tips stannade vi på ett hotell som såg lämpligt ut, med en massa cyklar redan på utsidan då kan det ju knappast bli fel eller ???
Först så fick vi snabbt leda in våra blöta hojjar och ställa dessa i källaren tillsammans med andra racerhojjar, fick sedan se rummet, hmm hade de sparat rummet bara till oss???
Dagen efter vaknade vi till en kylig morgon med klart väder och vackra molnslöjor över bergen. Efter fransk frukost gav vi oss iväg för att smaka på lite berg. Vi hade efter långt övervägande hittat lite stigningar söder om Byn.
Efter någon ynka kilometer svängde vi av den trafikerade vägen med nosen mot Villard Reymond,
vi hade tänkt att den skulle bli en bra start för vår bergstripp. sagt och gjort det tog inte mer än några hundra meter innan benen sved och farten sjönk. Men det var så vackert att det smärtade i hjärtat.
då vi väl svängde av på den lilla vägen mot Villard Reymond så fick jag i vanlig ordning spatt i benen och mosade på upp till toppen....tror det bör ha vart runt 10% då jag ömsom stod och satt för att hålla ända upp .....vilken vy då jag kom upp.
Väl uppe väntade jag in duon och vi tog en fika
på lilla fikastället,
sämre utsikt har jag haft :)...dock satt vi inne då det fortfarande var lite kyligt
det behövde vi efter den starten på dagen, otroligt nog så fanns det pulver kvar i benen.
vi gasade på bra nerför backen sedan
.....det är ju sanslöst skoj att dundra på i 60-70km/h utan att trampa..mumma, vi vände sedan upp mot Col d Ornon
det var en snällare stigning. Vi stannade där för att äta ännu mer
och så fyllde vi på med den vanliga korvbrödsspecialaren med choklad i, allt för att inte tappa i vikt.
Körde åter neråt för att klämma en sista stigning denna första dag...påvägen ner hamnade jag mitt ibland ett gäng hojjar(mc) som jag tappade på då det var rakt men tog igen i kurvorna, haha det var skojj....
tog den sista stigningen upp till Ornon(byn)...återigen bra lutning och smal
otrafikerad väg, vi stannade inte förrns det blev grusväg
och där på toppen beundrade vi utsikten, viss svindelkänning för vissa av oss.
sedan var det åter dax att njuta av lite nerför.
Tillbaka på hotellet tittade vi lite noggrannare på väggarna, det visade sig att vissa proffsstall sovit där och att en Italienare boende i Linköping som nyss körde PBP har hamnat med i tidgningen :)
grattis Conte du är världskänd Hymer cyklist!!!!!!
Blev prima mat nere på "stan"....gott och efter det somnade vi ovaggade.....
Nu var det ju söndag och dax för Alp-d´Huez, den välkända stigningen skulle få sig en prövning var det tänkt. Efter att ha provat benen i de övriga stigningarna dagen innan kändes det ok att köra 14km berg som start.....
Mats var laddad redan från början
Henrik blickade upp för berget vid starten
just innan vi skulle anta oss berget kom ett gäng mtb cyklar, någon racer och som gräddan på moset en packcykel.
Jag är nog trögare än tåget men jag klarade att köra lugnt i säkert 100meter innan jag började jaga packhojjen.....tog säkert 5 eller 6 serpentiner innan jag förstod att det var någonting lurt med det hela. De hade ju elnav på hojjarna. Annars då 14km känd väg som man sett Lance köra skiten ur Mr Ulrich mer än en gång, min idol Pantani köra skjortan av alla......vilken väg fina svepande serpor, text överallt som dock är svår att läsa då svetten började rinna....kommer några snällare partier bland annat vid Huez. Dock hopplöst att förstå vart målet var. Stannade dock vid den toppen/målet som de märkte ut, vilket tydligen inte var samma som Tour d France målet. ???konstigt. Annars kan man göra som Henrik köra ännu längre upp :)....
Fick naturligtvis kamerastrul så jag kunde inte knäppa bilder på vägen upp eller då Pöjkarna 2 kom i mål....sedan satt vi åter och fyllde på kropparna med mat, denna gången blev det Pizza, med utsikt
efter den underbara uppförskörningen hade vi tänkt fram en tur efter bergskanten. den var sjuuuuukt vacker så det blev många många stop på vägen till Villard Reculas.
Nedan ses serpentinerna från Alp d´Hues stigningen
Den var vi fler som ville ha på kort
där nere till höger ligger vår by....som sagt var på kanten av berget gick vägen
även här vackra små byar
Efter skön nerförsåkning till Allemont tog vi vägen hem till hotellet igen....jag dog en smula i solstolen till ägarnas stora nöjje de hade tydligen fnissat rejält då de såg min vackra cyklebränna.
Efter sovstunden tog jag och Henrik en extra sväng upp till Villard Notre-Dame. I beskrivningen stod det att lyse är ett krav då vägen innehåller 4 stycken tunnlar. Vi rullade igenom byn innan stigningen kom som en smäll på käften, den var skapligt brant från början och det kom inte några direkta vilställen på den heller, men utsikten gjorde att vi per automatik stannade för att titta på den. wow vilken väg, smal så knappt en fiat uno kommer fram och tunnlar mörkare än svarta hål i rymden....helt otroligt.
den första tunneln var kort
och vägen låg verkligen på kanten
blev även lite hängande innan sista biten forserades
Vi fick freda oss från de blodtörstiga hundarna.
Åter fick vi njuta av både utsikten och lutningen innan vi åter nådde hotellet.
sedan somnade vi åter ovaggade efter intagande av supergod mat på samma ställe som igår....bra vana
Jaha då var det alltså Måndag och hade Henrik fått som han ville hade vi kört större delen av La Marmotte idag men vi nöjde oss med att köra till toppen av Col de la croix de fer, vilket räckte mer än väl för oss. Körde den första platta biten till Allemont i ett rasande tempo för att få igång benen i den åter kalla morgonen, sedan blev farten relativt snabbt mer måttligt då lutningen från början blev bra mycket värre än vi räknat med. blev ett antal stop för att ta lite kort och även för att lätta kläder. Dagen till Ära körde vi alla med PBP tröjjorna, bara för att bilda en snygg trio. samma dag som vi åkte upp på denna topp så gick det även ett lopp för läkare utan gränser....många cyklister kan ni tro.
Den värsta stigningen gjord vi straxt innan vi kom till Le rivier d´allemont
straxt efter detta kom en rejäl nerförsbacke innan stigningen åter startade....direkt efter nerförsbacken sved det till rejält med en brant men dock ej så lång uppför,
vi stannade till på toppen och lättade på klädseln ...då blev vi omkörda av tre stycken cyklister....jag klarade inte riktigt att hålla igen utan mosade på tills jag kört ikapp och straxt därpå kört förbi de cyklisterna....stigningen mjuknade i lutning och landskapet öppnade sig och en grym medvind hjälpte till.....så härlig körning.
Väl uppe på toppen tog jag på mig lite kläder och knäppte lite bilder på den underbara utsikten......
Sedan blev det givetvis fika på den lilla resturangen
Vi hann även att ta Col du Glandon på vägen ner, kanske inte kan räknas då nerförsbacken till stigningen gjorda att det kanske behövdes 4 tramptag för att komma upp :).
oj hoppsan mitt i nerförslöpan dök de upp en skock med närgångna får :)
även denna nerförsluta satte igång oss och va tusan är det inte Mats som laddar??
hmm
och där försvann han
hmm över en kurva efter nu
Tur för mig så kom en till uppför :)
då han vi ju bli samlade till fikat, där Mats såg fundersam ut ska man ta en höjd till eller ska man vara nöjd???
Återigen laddade grabbarna för fullt nerförbacken ner till Allemont
Tror maxnoteringen ligger straxt under 80km/h....
Sedan kunde jag inte låta bli så på vägen hem svängde jag Höger med 2km kvar till hotelldörren men fick inte med mig varken Henrik eller Mats, utan begav mig upp i Oulles stigningen alldeles själv. Det var troligen den tuffaste för mig denna gång....brakhård från första metern och känslan säger att det inte var många ställen som den kom under 10%
Ser lite plågad ut här ser jag :)
väl uppe på höjden hittade jag kallkällan och toan....Perfekt..
Annars hade inte byn mycket att erbjuda, träffade en äldre gentleman
som ville visa mig deras kyrka och den vackra utsikten....tyvärr förstod jag inte ett ord av vad han sa men vi skakade tass innan vi skiljdes åt....snacka om att bo vackert.
Då fick jag åter njuta av gravitationen och passade på att knäppa en del bilder på vägen nerför
straxt efter denna bild där man till höger anar Alp d Huez
så fick jag en punka, skönt att det inte hände förrns nu.....
Och givetvis hände det som inte ska hända......varför kan man gänga ur ventilen?????kan någon förklara för mig vad det ska vara bra för
fick göra en nödlösning som funkade på vägen hem till hotellet
Där mötte jag grabbarna som köpt öl och chips. Ner med lite sådant och åter god mat på stamrestaurangen....sedan somnade grabbarna åter ovaggade......
och på tisdagen laddades bilen till bredden och kördes åter hem, men inte före Mats spelat lite bagagerumstetris vilket han fick göra en gång till efter ett besök i Burg,,,,,
Då var denna underbara cykelperiod slut för denna gång.....Ett besök till Bourg-d´Oisans rekomenderar jag varje cykelnörd av rang och det gärna med någon vän som du gillar att hojja tillsammans med, det mesta finns nära och stämmningen är trevlig...
Tack Mats och Henrik för en supertrevlig avslutning på PBP!!!!!
