tisdag 8 december 2009

Året då allt blev eljest...från fixie via racer till cx

& vad är då eljest??? tänker säkert en och annan. Jo min kära mor, norrlänning som hon är brukar använda det uttrycket. Det betyder helt enkelt annorlunda.

& för mig är verkligen 2009 året som blev eljest......startade som en superlångcyklist & verkar ju avsluta med korta saker....hur blev det så här????

Började året med massor av härliga lååååååånga träningspass i lagomtempo. Mina långa träningspass med 20milare stod som spö i backen under senvintern & vårkanten, de ökades på med 30, 40 & till och med en 60 milare lyckades jag klämmas in lagom innan vätternrundan. Många av dessa långa pass blev Brevet lopp i kära Örebro....i ûberljudshastighet, som det av någon märklig anledning alltid blir när jag visar mitt lilla tryne däruppe. Det finns det alltid någon bråttomcyklist som jag inte vill tappa bort ;........& är inte bråttomcyklisterna från örebro på plats så dyker det alltid upp andra som har precis lika bråttom..

& vätternrundan var en härlig grejj...roligast med den var ju just att jag fick köra den med alla goa Borensbergs killar....riktigt skojj var det & roligast av allt tror jag faktiskt att våra förberedelser var då vi varje månad klämde in ett gemensamt pass oavsett före :)....vilket innebar allt från snö, is & kyla till sol, fin asfalt & värme.

Under sommaren så började jag mer & mer känna mig redo för den stora prövningen för året, Sverigetempot......ju närmare dagarna kom desto mer sög det i magen. Var efter min 60milare inte det minsta nervös över sträckan för det var ju bara att sänka tempot så skulle det gå......Men hade en farhåga.....nämligen backarna vid Klövsjö & Vemdalen...var duktigt orolig att jag inte skulle komma upp på den valda utväxlingen 52/19.....för att ta med ett fegkugg (vända på hjulet) var aldrig aktuellt. resonerade enkelt att finns inte alternativet så behöver man ju aldrig fundera på om eller om :)....logiskt...nja kanske inte men men vem f...n är logisk.

Så när jag & garphyttingarna äntligen fick ta tag i backarna så var jag rätt nervös....men först försvann den första.....& rätt var det var så hade även den andra besegrats :)...WOW...resten av resan var ju nerförsbacke ;)...nja inte riktigt men i skallen visste jag att nu går det(fast hälften var ju kvar)...och det gjorde det....en sådan märklig känsla att nå målet den där dimmiga morgonen...så jäkla vackert att jag ville grina & så otroligt trött i skallen & kroppen att jag knappt visste vart jag var.......snacka om att känna sig som KUNG om så bara för en dag....

Sedan kom det första bakslaget för min del.....hade ingen motivation för att cykla & varje runda var ju mellan 10-20mil & gick i samma tempo.....jätteskojj .....NOT...
så var det tills Ride of Hope.....vilket senare har visat sig vara min sista längre runda på Fixie......körde från Linköping till Katrineholm & tillbaka...där lärde jag känna Magnus & robert, hmm många bäckar små gjorde att jag ett par veckor senare hade en plastracer i hemmet....med 20 snabba växlar. Hur gick det här nu till då???? fattar inte riktigt vad det var, men skojj som tusan. Så från & med då har min Fixie som varit det enda som jag använt under året fått vila

Hann & köra dels lite motionslopp i för mig redigt högt tempo...vilket var überskojj, dels blev det till och med ett par försök med att blåsa på järnet på tempo. Det blev ett försök med Borensberggrabbarna och sedan blev det även ett försök med Hymergrabbarna...hmm Hymer hur blev det där nu då, jo just det Magnus ni vet han jag köpte plastracern av??!! Han fick mig att våga hänga med Hymercyklisterna då de skulle köra sina intervaller.....det enda jag har att säga efteråt är VARFÖR...............har jag inte gjort detta tidigare??!! Det är verkligen helt sjukt jobbigt och samtidigt helt jäkla otroligt skojj.....kan ju meddela att det har gått varierat bra & dåligt under dessa pass...men ju fler pass jag hann att få i kroppen desto färre gånger brände jag mig.....lätt som tusan att vilja för mycket & sedan krokna......just att jag körde Tempot i Hymers KM fick ju följden att jag blev med på deras Linje oxå....jag blev inte sist :).....men avhängd redan på 2a varvet ...haha sedan jagade vi utan att komma ikapp...

Sedan blev det lite återförening med Borensbergs grabbarna i något jag kan skriva i sten på att jag ska köra nästa år igen om jag inte har skadat mig....för det vet i tusan om det går att ha roligare på två hjul(fast jag har ju hela tiden skojj....überskojj helt enkelt)...CX säger jag bara....Tack Öijer för att du väckt mitt intresse....tack Rickard & alla andra Borensbergare för ni körde en egen kupp i cx......Först blev det som sagt var ett gäng lokala "tävlingar" där jag fuskade de första 2 på min stela MTB....men till den sista kom äntligen cx:n fram, en alldeles för stor Müsing som jag aldrig har trivts på.....men efter många år tillsammans har jag iallafall lärt mig att acceptera den....till & med tycka om lite...obs lite alltså.

Kan väl vara helt ärlig & säga att jag blev totalt uppskjortad av Rickard första gången jag tog cx:n...så det var med mosat självförtroende jag åkte hem den gången :(........

Men efter första Racet i Kumla kändes det något bättre även om jag kom långt ner i veteranfältet(LICENS)....första gången som licensierad...kanske inte så stort för många...men det är det för mig :)...kände mig för första gången som en riktig cyklist..
Nå hamnade efter mycket tvekande i starten lååååååååångt ner i startfältet, något jag lärt mig från det är att det är jäkligt jobbigt att köra in något sedan.....
han för övrigt med 2 finfina vurpor och en rejäl trappsmäll då spd pedalen inte behagade att klicka ur.....en superskojjig tävling på en sjukt skojjig bana..

I stockholm gjorde jag en mindre urusel start även om den inte var på långa vägar bra........hamnade lagom 1 plats från att ta mina första poäng.......f.....n så nära...annars summerar jag det hela som ja...galet jobbigt...tokskojj med sandfålla & kul med dessa jäkla stockholmare :) haha

Avslutningen i Alingsås den gick inte av för hackor....när jag & Rickard satt i bilen påväg ner så lyste solen ända tills JÖnköping då kom regnet & det bara fortsatte...så gissa om att banan var skitig och lerig...japp äntligen blev det riktigt crossväder....och tur det för banan var ju inte direkt skojj ...tyvärr.. men med lite lera och en sjukt skojjig publik så kom jag ju igenom det hela med glädje i sinnet...

Efter en bra start höll jag på att köra rakt i en vägg då det blev lite trängre.....sedan blev vi ett samlat gäng en bit bakom täten...när farten var lite låg gick jag om och fick sedan köra själv ända tills sista varvet då jag hann att bli omkörd 2gånger men lyckades på någon konstigt sätt bita mig tillbaka bägge gångerna...YES mina första poäng.....fräääääänt som f....n

Kan bara säga så här att till nästa år ska jag köra mer än 3 tävlingar och jag ska ha en lättare cross....& snälla ni kör en tävling, vill ni inte köra som Licensierad så kör i sportklassen...även MTB är tillåtna där..prova lid & njut...det är tokigt skojj, ja mina ord räcker inte till helt enkelt.....

efter dessa pass på cx så har jag fortsatt att träna med Hymer så nu är det intervaller i löpning & har till & med hunnit med intervaller på MTB...skrattfest jag lovar.......men skulle ha kört i kväll oxå men sitter hemma med värk i revben...hmm innebandy med cyklister är tydligen inte riktigt lika bra(men skojj)...så räknar med en lugn vecka innan jag tokgasar igen ........
vad månde hända nästa år???????
Nå hur kunde det bli så eljest????? trodde jag skulle fortsätta med mina lååååånga lopp men va f...n det är ju skitskojj även med de korta...hmm ska man tävla????oj sa jag det där högt ??...nä tänkte bara va??

höres.......... för en fortsättning finns det alltid:)


just det höll ju för tusan på att glömma att jag & David har ju haft ett eget Brevet lopp här i Linköping på 20mil !!!!!
det kom många härliga cyklister hit till vårat lopp....De sista medaljerna är på posten nu....lite sent jag vet men de kom iväg tillslut..


hoppas ni kommer till nästa år för då kör vi samma runda 2 gånger 8/5 + 4/9....

Några av bilderna på mig då jag kör cx är från Öijer..den från Kumla & Alingsås
och bilden från stockholm är från Zims_son_1

fredag 4 september 2009

Vätternrundan 2010. Sub 28h

Så där när alla jagar tider på vätternrundan ska jag inte vara sämre.
Just denna vecka satte Vätternkansliet äntligen igång maskineriet igen....Och vilken fart det har blivit redan från start...Alla eller i allafall har vansinnigt många redan anmält sig till de platserna som är under morgonkulan, de som ska försöka cykla under 9timmar......

Hade varit vansinnigt sugen på att göra ett Sub 8h försök på min nya svarta, eller kanske ett Sub 9h på Fixien, var ju riktigt nära på 9,04 iår....men nära skjuter ju som bekant ingen hare ;)

Nåväl efter ett besök i Köpenhamn i somras under min semester, alltså den delen av semestern som inte innehöll cykling, fick jag se alla superhärliga cyklar som de åkte runt på.....Hmmm en sådan där Long John.....har inte jag läst att någon försökt sig på vättern på en sådan......Så när jag sedan kom till hotellrummet var det ju bara att lusläsa på nätet om just Long John och då sprang jag på just en historia om en kille som inte kom hela varvet runt.....men om han startat tidigare så hade han nog gjort det, för kapaciteten fanns verkligen......
Läste att han fått låna cykeln av Veloform, en härlig cykelbutik i Göteborg, så jag vart ju tvungen att maila till dem och fråga om de ville göra samma sak för mig....jajjemen det skulle ju gå bra...
WOW så häftigt tänkte jag och märkte att tiden för den tidiga starten redan kommit en bit över 21.00. Hmm varenda minut extra tror jag att jag vill ha så jag fick ju skynda mig att ta ett telesamtal med vätternarangörerna. Så just nu verkar det vara så att jag startar 20.14 på fredag kvällen och har alltså 27 timmar och 46minuter på mig att klara de 30milen......det måste banne mig gå eller vad tror ni???

Så när snabbgängen kommer susandes i 45-50km/h i medvinden får jag väl vara glad om jag kommer över 20km/h :). Men det ska bli en superkul sak att göra och jag gissar att jag till och med hinner knäppa ett och annat kort i farten, de ni..

För lite info om cykeln läs följande på Veloforms hemsida...även bilderna kommer därifrån.
http://www.veloform.se/artiklar/vatternrundan.htm
http://www.veloform.se/cyklar/trans.htm

söndag 30 augusti 2009

Motivation........eller brist på sådan...

Hmmm nu har det minst sagt varit mycket tyst i denna blogg. Det har liksom inte funnits så mycket att skriva om. När jag kom i mål på Sverige Tempot så var jag helt enkelt färdig med cyklingen, eller om jag ska vara riktigt noga när jag väl hade tagit mig hem från Falkenberg(fuskade med tåg dit :)).

Det blev någon vecka med onyttigheter istället. En härlig helg på Visby med tokiga grabbar.
Sedan en vecka med bästa kompisen i Skåne och Danmark





Så efter nästan en hel vecka bestående av god mat och ännu bättre dricka så hade cykelkroppen försvunnit.

Tog en stortvätt/sevice av fixien inför Ride of hope,






åkte från Linköping upp till Katrineholm i superväder, sedan blev vi 8st som vände om söderöver, men det blev lite 10 små negerpojkar över det hela och tillslut var det bara jag kvar, trött och sliten kom jag hem i mörkret(tur navgeneratorn satt på)....

Hade jätteroligt när jag cyklade men den där rätta glädjen och inspirationen fanns inte där, det fattades helt enkelt något. Det där jag saknade kunde jag inte sätta ord på.

Det var först när jag såg en annons på en racer, det visade sig att en av killarna som jag bara tidigare sett på bild och nu under Ride of Hope fick äran att cykla med hade sin pärla tillsalu. Tyckte egentligen att den var för dyr, men då den fanns i stan ville jag iallafall testa den. Bara för att känna på en modern plastracer. Jag menar kan det vara så stor skillnad egentligen, hur som så måste man ju trampa eller hur??!!

Sagt och gjort så dök jag upp då det gick ett SAAB tempolopp från Tallboda, Magnus dök upp precis i rygg på Robert(Mera Lera)svettig och flåsig som få. Vi åkte de 500m hem till honom och höjde sadel och monterade mina pedaler(rörtången fick komma fram).
Tog ett varv på ett par kilometer där jag säkert hann växla fel 118 gånger eller något....haha...

Nå den gick som f...n, svarade sjukt bra och det var ju bara att kasta in växlarna eftersom farten ökade!!!!lyckades bränna förbi en kille i 50km/h på platten vilket var lite svårare på fixien, samtidigt som hojjen var überstabil. Men det största var nog Mavic frihjulet ni vet ett sådant som det verkligen hörs när man frihjular, haha så jäkla gött att höra, går inte att bli mätt på det. Nåväl jag skulle fundera sa jag lite lagom intresserad när jag rullade hem. Tog väl inte många timmar innan jag mailade om kontonummer så jag skulle kunna hämta och tvätta upp hojjen inför helgens (22/8) 20milare i Örebro. Så jag blev alltså med växlar och carbon den 21/8.

På morgonen den 22/8 stod jag alltså redo för att tampas med killarna igen, men denna gång med växlar och carbon. Hängde med i tätgruppen i 200meter, sedan fick Staffan punka. Naturligtvis stannade jag för vi brukar cykla tillsammans. Men för två cyklister att jaga ikapp en klunga på 13 stycken, det är inte det lättaste. Vi gjorde ett tappert försök. Vi kom först ikapp en kille som lättade på trycket efter ungefär 3mil och bara någon kilometer längre fram stod två till, den ena lagade punka. Precis innan vi kom till Fellingsbro kom vi ikapp Marie och en till. Bara en bit efter samma Fellingsbro kom vi ikapp Funken(då hade vi snittat lite över 35km/h). Vi sänkte ner tempot lite granna så vi kunde fortsätta på tre. Vi missade ett vägparti och fick köra lite på chans för att hitta rätt mot Kolsva där vi skulle stämpla(det visade sig att fler hade navigationsproblem, typiskt). När vi kom in i Kolsva så lämnade just snabbgruppen stämplingsstället, vilket gjorde det hela lätt för då behövde man ju inte jaga längre, de var ju helt enkelt för långt fram. Vi tog och fyllde på våra depåer för att orka de tre milen till Skinnskatteberg där nästa stämpling skulle vara. Denna väg var underbar mycket skog skyddade mot den elaka vinden och lite trafik, det gjorde att det rullade på riktigt bra, jag började känna mig supernöjd med hojjen. Det var bara två saker som inte kändes hundra, eller tre igentligen. Den första var ljudet, det visslade från baknavet ibland(pinsamt då jag gnällt på staffan hela året på hans oljud,hmmmmm). Det andra var att styrstammen kändes lite väl lång, vilket gjorde att armarna blev lite för sträckta. Det tredje var att det var lite väl stor skillnad på en smal racersadel istället för min superbreda soffa som jag har på fixien. Annars rullade bettan super. Nåväl på tre var det ingen match att komma till Skinnskatteberg för att låta magarna fyllas med smarrig burgare. Först satt Bubben och en till vid infarten(lilla burgarstället) resten var på det stället vi oxå valde. Men innan jag fått min burgare så hade de lämnat stället(synd för det hade varit roligt att stressa dem, benen kändes starka). Nåväl mätta och belåtna så rullade vi vidare nu i korta ärmar och ben, värmen var duktig och svetten rann i pannan. NU vek vi rakt mot vinden med Lindesberg i sikte, vi kom några mil innan vi kom ifatt en ensam cyklist, det visade sig vara en kille som startade dagen innan och höll på med en 60milare, den killen fick skjuts med oss i några kilometer innan han var tvungen att släppa. Snacka om trött kille, det gick nästan inte att förstå vad han sa....men han höll sig på hjulen iallafall. Vi kom ner till Lindesberg där vi visste om ett underbart fik på höger sida(hade fikat där tidigare med Peter Toner). Tog naturligtvis en redigt stor bakelse och gött kaffe innan vi tog de sista milen in till Örebro. Här kommer den värsta biten, vajjerväg, men vi gjorde som Börje vill vi tog omvägen via Yxe vilket gör att vajjersträckan begränsas. Sedan är det bara lite kringelkrokar innan man är framme i Klubblokalen för sedvanligt ljug och fika......Naturligtvis hade Gabbe ryckt igen och var först in, vi tre kom inte så långt efter övriga. Vi fick en trevlig dag och helt utan regn....det trodde jag verkligen inte när jag tittade på väderprognosen innan jag åkte upp....



Söndagen den 23/8 så fick det bli Mjölnarrundan 95km varianten....
Kom ner i god tid då jag inte föranmält mig. Träffade dels tidigare ägaren av denna härliga svarta blixt(magnus) dels en hel del Borensbergscyklister...Vi pratade en del och jag gjorde mig iordning inför starten. Ville testa hur benen svarade och se hur länge jag skulle kunna hänga med i "täten". Det gick lugnt ut ur Mjölby sedan fick vi medvind och farten ökade mer och mer för att landa mellan 40- 50km/h. Kom själv upp för att dra först efter Mantorp, min orutin gjorde att jag råkade få en skaplig lucka.....så det var bara att vänta in övriga och glida in i fållan igen....Efter Vikingstad så blev det ordentlig kantvind där inte alltid skogen skyddade....Höll mig hela tiden långt upp och dragjobbet delades på många cyklister i ett högt men oftast jämnt tempo. Det var först när backarna kom som det började tjyvryckas allt mer....Det blev lite "utbrytningar" som hämtades in en efter en... Märkte att även Magnus drog en hel del och så även Rickard.....Ju längre loppet gick desto mer var han framme och tog vind. Kände mig stark ner till Ulrika då jag började få lite problem i backarna, så jag rullade ner lite i klungan som nu var bra mycket mindre. Men lagom till det var två mil kvar och vinden pekade rakt i näsan så letade jag mig fram igen, för jag vet att det är rätt så många små knäppor här där det gäller att hänga på för att inte bli akterseglad. Ju närmare Mjölby vi kom desto lägre blev tempot, för nu började folk att sluta dra och spara sig för spurt(i ett motionslopp??!!). Nåväl vi kom in på cykelvägen samlade och jag höll mig topp 4a ända in i kaklet med rickard på hjulet. Så jag höll faktiskt hela vägen och rullsnittet blev 38.3km/h. Detta var verkligen den injektion som jag behövde i min cykling. Köra lite kortare sträckor i högre tempo....helt sjukt skojj..

Lyckades spara mig ända tills onsdagen den 26/8 då jag efter ha bytt arbetstur från kvällspass till dagpass hade möjlighet till att köra en kortare Tempoetapp i Borensberg, den är ju bara 12km. Naturligtvis cyklade jag fram och åter, så totalen blev väl runt 10mil.
Slutade 4a av 10st och rullsnitt på ca 39km/h, vilket jag är övernöjd med, det var ju trotts allt första gången..
http://www3.idrottonline.se/templates/NewsPage.aspx?id=422782











Idag var det återigen dax för ett motionslopp, denna gången Roxen runt som anordnas av Hymer cyklisterna. Ett lopp på 83kilometer som jag förra året körde på Fixien. Det jag lärde mig var att de inte släpper alla på en gång utan vill du åka i första gruppen så ställ dig i kön direkt, sagt och gjort så stod vi en hög borensbergare där innan starten gått. Skulle bli spännande att se vad benen skulle hålla till idag. Jag visste att det skulle bli tufft in till Berg på cykelvägen då det blåste kraftig sidvind hela vägen så jag höll mig riktigt långt fram redan från början...klarade att hänga på fram dit och tog första förningen i Berg och sedan hölls det skapligt tempo in i första backen där det började sträckas ut i fältet, redan där började det bli en "tätgrupp" och bara någon kilometer hade 3stycken cyklister fått en lucka(2st hymer och en Mximus). Vi blev en grupp på 8-9st som försökte köra Belgiskkedja vilket fungerade korta stunder, då alla ville/kunde hjälpa till. Men allt som oftast slutade det med att det inte kom någon omkörandes när man vek undan. Nåväl under tillrop av en Fredrikshofare så försökte vi iallafall. Det kändes bra i benen till straxt innan Norsholm där sista knäppan innan vägen vänder neråt nästan fick mig att släppa. Där var det bra slitigt. Efter Norsholm kom vinden igen, sida från bägge sidor och en hel del motvind. Om vi alla hade försökt hjälpa till hade vi säkert lyckats plocka in på de tre i täten. Men ju längre vi kom desto oftare blev vi bara fyra som rullade runt, då är det ju klart som korvspad att vi inte kommer fram snabbt och även att de som drar blir trötta som f....n. Tröttnade ett par gånger på att ingen ville dra och drog på lite extra för att köra själv, men då j...vlar fanns det kraft i benen för att hämta ikapp. Sista milen sket jag i de bakom och la mig och borrade imotvinden, det slutade med att Rickard tillslut avlösta mig och sista målrakan hade jag bara bly i benen så jag och kalle(på en osmord Python) tog oss imål längst bak i den klungan. Känner mig skitnöjd med min prestation, bara synd att man inte innan vet vilka som skulle dra och inte för då jäklar skulle man ju bara tokrycka. För jag åker hellre på 4 st som hjälper till en 8st då det ändå bara är 4st som hjälper till....rullsnitt runt 36km/h och då ligger man ju bakom en mc i lågt tempo i 9km :)
Föresten tack för jäkla trevligt sällskap Rickard !!!!!!


Nåväl det som jag egentligen ville säga var att Scott CR1 var min motivation för att åter tycka att cykling är sjukt skojj..... Att det är skojj det vet jag innerst inne, men jag behövde en nytändning och med denna cykel så fick jag det.

Sedan inköp har jag justerat ner styret och slängt på en kortare styrstam, nu känns den kanon...ser alltså ut så här förutom lite kortare stam, ska ta en ny bild!!!!


Nästa år blir det Jotenheimen runt, är det någon fler som är sugen???????

Men innan dess måste vi ju klura ut ytterligare en 20milare så det går 2st nästa år här i Linköping. Så får vi ju inte glömma att köra någon eller några Tour de Oetzi under vintern, eller vem vet det kan ju hända att det blir en Öschötsk variant på den.......