kallegunnar cyklar långt

Bourg-d´Oisans

2011-09-01T15:33:00.071+02:00

Japp vad gör man efter PBP???
Svaret är enkelt om man som jag hade bokat en plats i Mats fina blåa volvo, viket även Henrik hade gjort. Så på fredagen checkade vi ut från Svenskhotellet och begav oss bilandes i regnet med Bourg-d´Oisans som slutmål för dagen. Det tokregnade klippt skuret hela dagen
och jag gjorde precis som vanligt sov från första stund tills vi nådde slutdestinationen.
Efter tips stannade vi på ett hotell som såg lämpligt ut, med en massa cyklar redan på utsidan då kan det ju knappast bli fel eller ???
Först så fick vi snabbt leda in våra blöta hojjar och ställa dessa i källaren tillsammans med andra racerhojjar, fick sedan se rummet, hmm hade de sparat rummet bara till oss???

Dagen efter vaknade vi till en kylig morgon med klart väder och vackra molnslöjor över bergen. Efter fransk frukost gav vi oss iväg för att smaka på lite berg. Vi hade efter långt övervägande hittat lite stigningar söder om Byn.

Efter någon ynka kilometer svängde vi av den trafikerade vägen med nosen mot Villard Reymond,
vi hade tänkt att den skulle bli en bra start för vår bergstripp. sagt och gjort det tog inte mer än några hundra meter innan benen sved och farten sjönk. Men det var så vackert att det smärtade i hjärtat.

då vi väl svängde av på den lilla vägen mot Villard Reymond så fick jag i vanlig ordning spatt i benen och mosade på upp till toppen....tror det bör ha vart runt 10% då jag ömsom stod och satt för att hålla ända upp .....vilken vy då jag kom upp.

Väl uppe väntade jag in duon och vi tog en fika
på lilla fikastället,
sämre utsikt har jag haft :)...dock satt vi inne då det fortfarande var lite kyligt
det behövde vi efter den starten på dagen, otroligt nog så fanns det pulver kvar i benen.
vi gasade på bra nerför backen sedan

.....det är ju sanslöst skoj att dundra på i 60-70km/h utan att trampa..mumma, vi vände sedan upp mot Col d Ornon

det var en snällare stigning. Vi stannade där för att äta ännu mer

och så fyllde vi på med den vanliga korvbrödsspecialaren med choklad i, allt för att inte tappa i vikt.

Körde åter neråt för att klämma en sista stigning denna första dag...påvägen ner hamnade jag mitt ibland ett gäng hojjar(mc) som jag tappade på då det var rakt men tog igen i kurvorna, haha det var skojj....

tog den sista stigningen upp till Ornon(byn)...återigen bra lutning och smal

otrafikerad väg, vi stannade inte förrns det blev grusväg
och där på toppen beundrade vi utsikten, viss svindelkänning för vissa av oss.
sedan var det åter dax att njuta av lite nerför.

Tillbaka på hotellet tittade vi lite noggrannare på väggarna, det visade sig att vissa proffsstall sovit där och att en Italienare boende i Linköping som nyss körde PBP har hamnat med i tidgningen :)
grattis Conte du är världskänd Hymer cyklist!!!!!!

Blev prima mat nere på "stan"....gott och efter det somnade vi ovaggade.....

Nu var det ju söndag och dax för Alp-d´Huez, den välkända stigningen skulle få sig en prövning var det tänkt. Efter att ha provat benen i de övriga stigningarna dagen innan kändes det ok att köra 14km berg som start.....
Mats var laddad redan från början

Henrik blickade upp för berget vid starten

just innan vi skulle anta oss berget kom ett gäng mtb cyklar, någon racer och som gräddan på moset en packcykel.

Jag är nog trögare än tåget men jag klarade att köra lugnt i säkert 100meter innan jag började jaga packhojjen.....tog säkert 5 eller 6 serpentiner innan jag förstod att det var någonting lurt med det hela. De hade ju elnav på hojjarna. Annars då 14km känd väg som man sett Lance köra skiten ur Mr Ulrich mer än en gång, min idol Pantani köra skjortan av alla......vilken väg fina svepande serpor, text överallt som dock är svår att läsa då svetten började rinna....kommer några snällare partier bland annat vid Huez. Dock hopplöst att förstå vart målet var. Stannade dock vid den toppen/målet som de märkte ut, vilket tydligen inte var samma som Tour d France målet. ???konstigt. Annars kan man göra som Henrik köra ännu längre upp :)....

Fick naturligtvis kamerastrul så jag kunde inte knäppa bilder på vägen upp eller då Pöjkarna 2 kom i mål....sedan satt vi åter och fyllde på kropparna med mat, denna gången blev det Pizza, med utsikt
efter den underbara uppförskörningen hade vi tänkt fram en tur efter bergskanten. den var sjuuuuukt vacker så det blev många många stop på vägen till Villard Reculas.

Nedan ses serpentinerna från Alp d´Hues stigningen

Den var vi fler som ville ha på kort

där nere till höger ligger vår by....som sagt var på kanten av berget gick vägen

även här vackra små byar

Efter skön nerförsåkning till Allemont tog vi vägen hem till hotellet igen....jag dog en smula i solstolen till ägarnas stora nöjje de hade tydligen fnissat rejält då de såg min vackra cyklebränna.

Efter sovstunden tog jag och Henrik en extra sväng upp till Villard Notre-Dame. I beskrivningen stod det att lyse är ett krav då vägen innehåller 4 stycken tunnlar. Vi rullade igenom byn innan stigningen kom som en smäll på käften, den var skapligt brant från början och det kom inte några direkta vilställen på den heller, men utsikten gjorde att vi per automatik stannade för att titta på den. wow vilken väg, smal så knappt en fiat uno kommer fram och tunnlar mörkare än svarta hål i rymden....helt otroligt.

den första tunneln var kort

och vägen låg verkligen på kanten

blev även lite hängande innan sista biten forserades

Vi fick freda oss från de blodtörstiga hundarna.

Åter fick vi njuta av både utsikten och lutningen innan vi åter nådde hotellet.

sedan somnade vi åter ovaggade efter intagande av supergod mat på samma ställe som igår....bra vana
Jaha då var det alltså Måndag och hade Henrik fått som han ville hade vi kört större delen av La Marmotte idag men vi nöjde oss med att köra till toppen av Col de la croix de fer, vilket räckte mer än väl för oss. Körde den första platta biten till Allemont i ett rasande tempo för att få igång benen i den åter kalla morgonen, sedan blev farten relativt snabbt mer måttligt då lutningen från början blev bra mycket värre än vi räknat med. blev ett antal stop för att ta lite kort och även för att lätta kläder. Dagen till Ära körde vi alla med PBP tröjjorna, bara för att bilda en snygg trio. samma dag som vi åkte upp på denna topp så gick det även ett lopp för läkare utan gränser....många cyklister kan ni tro.
Den värsta stigningen gjord vi straxt innan vi kom till Le rivier d´allemont

straxt efter detta kom en rejäl nerförsbacke innan stigningen åter startade....direkt efter nerförsbacken sved det till rejält med en brant men dock ej så lång uppför,

vi stannade till på toppen och lättade på klädseln ...då blev vi omkörda av tre stycken cyklister....jag klarade inte riktigt att hålla igen utan mosade på tills jag kört ikapp och straxt därpå kört förbi de cyklisterna....stigningen mjuknade i lutning och landskapet öppnade sig och en grym medvind hjälpte till.....så härlig körning.

Väl uppe på toppen tog jag på mig lite kläder och knäppte lite bilder på den underbara utsikten......

Sedan blev det givetvis fika på den lilla resturangen

Vi hann även att ta Col du Glandon på vägen ner, kanske inte kan räknas då nerförsbacken till stigningen gjorda att det kanske behövdes 4 tramptag för att komma upp :).

oj hoppsan mitt i nerförslöpan dök de upp en skock med närgångna får :)

även denna nerförsluta satte igång oss och va tusan är det inte Mats som laddar??

hmm

och där försvann han

hmm över en kurva efter nu

Tur för mig så kom en till uppför :)

då han vi ju bli samlade till fikat, där Mats såg fundersam ut ska man ta en höjd till eller ska man vara nöjd???

Återigen laddade grabbarna för fullt nerförbacken ner till Allemont

Tror maxnoteringen ligger straxt under 80km/h....
Sedan kunde jag inte låta bli så på vägen hem svängde jag Höger med 2km kvar till hotelldörren men fick inte med mig varken Henrik eller Mats, utan begav mig upp i Oulles stigningen alldeles själv. Det var troligen den tuffaste för mig denna gång....brakhård från första metern och känslan säger att det inte var många ställen som den kom under 10%
Ser lite plågad ut här ser jag :)

väl uppe på höjden hittade jag kallkällan och toan....Perfekt..

Annars hade inte byn mycket att erbjuda, träffade en äldre gentleman som ville visa mig deras kyrka och den vackra utsikten....tyvärr förstod jag inte ett ord av vad han sa men vi skakade tass innan vi skiljdes åt....snacka om att bo vackert.

Då fick jag åter njuta av gravitationen och passade på att knäppa en del bilder på vägen nerför

straxt efter denna bild där man till höger anar Alp d Huez

så fick jag en punka, skönt att det inte hände förrns nu.....

Och givetvis hände det som inte ska hända......varför kan man gänga ur ventilen?????kan någon förklara för mig vad det ska vara bra för
fick göra en nödlösning som funkade på vägen hem till hotellet

Där mötte jag grabbarna som köpt öl och chips. Ner med lite sådant och åter god mat på stamrestaurangen....sedan somnade grabbarna åter ovaggade......

och på tisdagen laddades bilen till bredden och kördes åter hem, men inte före Mats spelat lite bagagerumstetris vilket han fick göra en gång till efter ett besök i Burg,,,,,

Då var denna underbara cykelperiod slut för denna gång.....Ett besök till Bourg-d´Oisans rekomenderar jag varje cykelnörd av rang och det gärna med någon vän som du gillar att hojja tillsammans med, det mesta finns nära och stämmningen är trevlig...

Tack Mats och Henrik för en supertrevlig avslutning på PBP!!!!!

PBP 2011

2011-09-01T09:23:00.032+02:00

Jaha då var sträckan mellan Paris och kusten avklarad, målet som jag haft senaste 4 åren är uppnått. Gick det som jag ville? var det kul? vill jag göra det igen? skulle jag kunnat göra någonting annorlunda? var det som jag hade förväntat mig?

Nåväl vet inte vart jag ska börja, som vanligt då det är ett så pass långt och hårt lopp så har mina minnesbilder en förmåga att blandas och det som kommer ut är inte alltid sanningen eller snarare mycket sällan sanningen.

Men vår resa, alltså Mats, Henrik och min, den startade redan i ottan på torsdagen

Här är vi lastade och redo för ca 170 mils färd.

Vi körde på bra och landade på ett litet diskret hotell i staden(?). den sista biten drabbades vi av ett skapligt oväder som gjorde oss mer än måttligt nervösa för trasiga överrör då haglet bara dånade ner på bilen. Men regnet lugnade ner sig och efter en smarrig men mkt liten öl på lokala krogen somnade vi gott på de porrigt inredda rummen,

Otroligt att jag kunde somna igen då jag sovit klippt skuret hela vägen..

Dagen efter alltså fredagen startade med stadig hotellfrukost, lite regn som strilade ner utanför och sedan satte sig Mats återigen bakom ratten med Paris som mål, jag lutade huvudet mot fönstret och somnade precis som vanligt.
Det rullade på bra så framåt eftermiddagen rullade vi in till hotellet som gud glömde, hotell Amays Guyancourt, Saltade notor och mycket bristfällig service. Det enda som var bra var läget och att det var smidigt att förvara cyklarna. Givetvis mer än bra då en mycket stor del av svenskarna samlades på detta "svenskhotell", men det var ju inte hotellets fördel. Nä det hotellet kommer jag aldrig att rekommendera för någon, snarare en stor rekommendation att undvika.

Resten av fredagen bestod av lite cykelmeck,

matintag, en kortare cykeltur

och sjukligt mycket cykelprat med likasinnade (nördar). Fick äran att få dela rum med Per-Åke som jag tidigare kört Flech nordic tillsammans med, skoj värre då inte heller han är någon tyst rackare, men tusan så nervös han var på fredagen då hans sadelstolpsklämma var trasig och starten kunde bli svår utan denna. Men under lördagsmorgonen kom en man med STORT leende och en fixad hoj, det var Per-Åke det. Det värmde att se hur lugn den lilla klämman kunde göra honom. På lördagen var det dax för cykelbesiktning inför loppet, så ner till start och målområdet och kolla in alla härliga hojar

och samla på sig alla saker som de gav oss(hade ju redan betalt).

Skönaste gubben var nog denna, snygg halskedja iallafall :)

Efter någon timme så var cykeln godkänd och vi samlade ihop ett bra stort svenskgäng och hojjade

bort till Versailles som inte alls låg långt bort.

Väl där så mötte vi troligen hela KBCK gänget i snygga PBP tröjjor, tydligen så snygga att jag inte klarade av att ta kort eller så var det så otroligt snygga att de inte fastnade på korten, nåväl kul som tusan att se dessa skumma typer igen ;).

Då vi var många personer och hade lite olika mål med Versailles delades gänget upp, jag Krister, Mats och Henrik tog ett varv inne i parken

Räta linjer var tydligen mode då parken anlades.

Vilket Bankmannen gillade

Efter parken blev det några småspurter för att se om benen fungerade innan vi letade upp en Pizzeria på "hemmaplan", vi hamnade många gånger på detta ställe då Pizzerna och Pastan var riktigt god, men som allt annat i Frankrike hyfsat dyrt.
Här sitter vi så där nöjda som man är då vädret är fint och maten precis har kommit in.

Efter en sen kväll med god öl i goda vänners sällskap var det då äntligen dax. Först övermycket frukost från det franska frukostbuffé bordet, hmm baguetter, choklad, juice, kaffe, frukt, bacon ja helt enkelt allt som fanns åt jag för att bli riktigt mätt. Packade sedan ihop alla tillhörigheter och la i Mats bil och tog sedan en välbehövlig extra vila.

Efter en kortare vila rullade vi ner till Pizzerian för att fylla på det sista hålet i magen för att klara den första biten(20mil) av PBP. Vi som delade den sista måltiden hade lite olika ambitioner och således olika starttider. Jag blev alltså den som snabbast lämnade matbordet för att ge mig av till starten och där var det redan fullt av folk/kalabalik.....mötte där upp Staffan, Gunnar, Krister och träffade på fler av Svenskarna.

Vi fick stå i kö en bra lång tid

och det var minst sagt varmt, hann att dricka upp en halvflaska innan start, men hade nog utan allt för stora problem kunnat svälja ner minst en hel.

Sent om sider rullade vårat gäng i väg som nummer två av de sjukt stora grupperna, många av svenskarna som tänkt sig under 60timmar kom i väg samtidigt.

Försökte hålla mig relativt långt fram för att minska risken för olyckor, men det var det många som tänkte, vilket gjorde att det blev till att gasa om på ytterrökare och sakta åka bakåt igen för att sedan göra samma sak igen och igen och åter igen. Såg en vurpa, där killen hamnade till vänster om en refug och hans hoj till höger, huvva....... Höll på så i någon mil tills gänget äntligen kom ut på slätterna utanför Paris där det sakta blev lite mer ordning i ledet. En grym sidvind från höger gjorde dragvilligheten dålig hos de flesta och så även hos mig, höll mig kanske runt plats 20-30 men Staffan och Krister var redan efter en 10mil långt upp i gänget. gick nästan helt tom på dricka efter en 7-10mil vilket gjorde att jag tog ett snabbstopp för att fylla på men då fick jag tokjaga tillsammans med Staffan,(som även han stannade)för att komma ikapp och då hade jag redan slickat i mig hälften av det jag fyllde på innan jag var ikapp. En jättesmart sak att göra med 110mil kvar, NOT. Nåväl till första stationen som dock inte var stämpling bestämde vi oss(Jag, Staffan, Krister, Mellsop och Per-Åke) att ta lite extra föda och dryck innan vi rullade vidare. Sagt och gjort det gjorde vi, snabbt, effektivt och iväg. Mellsop tog fram sitt exelark som visade att vi låg bra till för en 60timmars färd, kändes bra, då det var där omkring vi alla siktade på. Vi hamnade ganska snabbt i ett bra gäng med en grupp Danskar, en tokig kille i orange reflexväst som tog förningar på någon mil i taget och ofta fick han sänka tempot då ingen mäktade med tempot han drog upp. Det satt även en mycket stark engelsman i gänget som klarat över 80mil på 24 timmar solo tidigare i år, så det var verkligen inga duvungar som vi cyklade tillsammans med. Såg Mattias emellanåt och han verkade nästan okristerligt stark vid de tillfällena så även Sundsvalls Thomas på sin "elhoj" Dura Ace D2. Vi samtalade ibland för att se hur vi mådde och så att allt var ok. Precis som vanligt låg både Staffan och Krister mycket långt upp medan jag och de andra höll oss lite längre ner, det var mer än tillräckligt långt kvar och det är dumt att redan nu bränna energin. Mörkret började lägga sig och farten blev sakta jämnare och jämnare.

Denna gång satt Krister med BRA lyse för första gången, han hade införskaffat "happymtb lyset", vilken skillnad. Sakta men säkert börjar allt Krister bli en riktig cyklist med bra grejer rakt igenom. Vi körde på med samma gäng ända tills kontrollen
VILLAINES LA JUHEL som alltså kom efter 22mil, vilket tog oss 7timmar och 13minuter. Det går helt enkelt inte sakta på dessa tillställningar. Efter lite mat och dryck så var gruppen åter redo för att ta sig an nästa sträcka, även denna gången låg vi bra till enligt exellarket. Dock var det klart mycket mörkare och bara att inrätta sig efter det med lite lägre tempo. Nu var jättegrupperna slut och vi fick helt enkelt starta att göra nytta själva för att komma framåt. Vilket fungerade bra och vi fick en allt större svans bakom oss med italienare/fransoser osv....som inte var direkt dragvilliga. Vi fortsatte med samma upplägg fram till Loudeac där Börje och Magnus skulle finnas från Örebrocyklisterna, hade skickat med en väska som innehöll lite kläder för alla eventuella händelser och även lite extra slangar om sådant skulle behövas. Fann inget behov av väskan då vädret hade varit fint och allt hållit ihop på cykeln. Tog en rejäl laddning med Fisk och potatismos och plussade på med cola som dryck, handlade på så det skulle finnas lite ätbart tills nästa kontroll......under matstunden resonerade vi oss fram till att dela gruppen, då vi helt enkelt kände oss olika starka för stunden. Jag och Krister rullade iväg för att ta vårat tempo medan Staffan, Per-Åke och Mellsop tog sitt. däremellan kom Gunnar som inte hade den kropp som han önskade att han skulle ha(körde dock jäkligt starkt med tanke på sin uppladdning med sjukdom under många veckor.Precis då vi skulle rulla ut såg vi KBCK gänget vid Börjes buss, det blev så att vi slog våra påsar ihop då det framkom att de ville göra en lagom bra tid. Tyvärr fick vi även reda på att Vic, Åsa & Henrik och även Jonas hade brutit....det sved i själen.

Tempot blev snäppet högre och eftersom det blev en ny konstelation tillsammans med dagsljus så blev sinnet bra mycket piggare och gruppen fick en rackarns trevlig tur fram och åter Brest.

Väl i Brest fick vi åter sällskap med elektric Thomas och hann säga hej på Staffan/Per-åke & Mellsop innan vi åter körde vidare.

Hade jag planerat resan bättre(planerade min träning, cykel och kläder extremt noga och själva banan 0)hade jag vetat att det var nu den tuffa delen av banan skulle komma. Först blev det korta branta backar och på slutet långa sega dito, efter Brest tvärtom :).

När vi åter närmade oss Loudiac hade jag gått ifrån skitpigg till mer mör och trött. Även från torr till skapligt blöt dito, vi fick nämnligen ett längre regn på slutet och såg åskan/blixtarna på nära håll innan stoppet. Väl framme I Loudiac kl 23.36 efter 31 timmar och 11minuter, såg jag fram emot varm mat och torra kläder. Blev återigen fisk denna gången med Pasta som stöd. Fick möjlighet att prata med en del svenskar som var på väg åt andra hållet, vissa hade en lättare tur och andra gick det tyngre för. Medan större delen av gänget snabbt la sig på golvet efter intagen mat, gick jag och John(KBCK:s engelska deltagare) över till duchen och fixade till oss inför nattsömnen. Det var obeskrivligt skönt att känna det varma vattnet strila längs kroppen och att sedan få torra varma sköna kläder på sig. Gick över till matsalen och gjorde de övriga sällskap. La mig på rygg och somnade direkt. Efter ca 30minuter blev jag väckt och kände mig otroligt nog oförskämt pigg, visste att vi nu hade tillryggalagt 78mil och alltså hade en bra bit under 50mil kvar, en enkel match kändes det som ända tills man körde huvudet utanför matsalsdörren och kände de första dropparna regn...... Eftersom varken min kamera eller min telefon är regnsäker lämnade jag dessa i tryggt förvar till Börje(kändes smart då men i efterhand jäkligt osmart kunde ju inte förmedla mig med någon om någonting skulle ha skett)i en mil kanske det snällregnade men sedan hade vi allt för många timmar med kraftigt regn som tärde hårt på de redan trötta ögonen. Vi hade alla bra belysningar och körde på i ett lagom tempo. Det mesta som hände under denna andra natt verkar ha försvunnit i samma minnesförlust som även drabbade mig efter Miglia Italia förra året. det blir så många intryck att försöka komma ihåg att jag nära på inte kommer ihåg någonting. Det som jag dock kommer ihåg var att det trott superbra belysning var snuskigt otäckt att köra i vissa av nerförsbackarna då vägarna på vissa ställen hade kolsvart beläggning som inte reflekterade ljus för fem öre, även att dessa superlysen inte alltid är trevliga att möta(bländar som f...n). För från Brest och hemmåt så mötte vi nu cyklister i driver, jäkligt skoj, men oj så svårt att urskilja svenskar mitt i högarna. Det enda minnesvärda under natten var Kalles punka med tillhörande dikestömning av John(ditch shit) under upplysning av förbipasserande och troligen lätt skärrade cyklister.

När sedan morgonen började visa sig med soluppgången och även en allt mer tilltagande trafik var vi några stycken som var sjuuuuuukt trötta och hade stora problem att hålla oss vakna. Gissar att Jag, Tony och Kalle var de med störst problem, vi var iallafall de som pratade mest om det. Det som fick mina problem att försvinna helt var en fet ryggdunk ifrån Kalle, trodde att ryggen skulle gå av men wow det funkade. Skulle vara snäll och göra igen det hela drog en näve i låret, men det jag inte tänkte på var ju att vi nu hojjat en 90 mil kanske och då är ju låren ömma, ups ;)
Annars fortsatt trevlig och numera även torr och ljus cykling. En tid runt sverigerekordet såg ju nåbart ut, inte illa då mitt personliga mål låg under 60 timmar. Här hann jag även att spänna musklerna lite med Tony då backarna såg så där härligt spurtinbjudande ut...tror allt att jag förlorade den.

När vi kom till VILLAINES LA JUHEL efter ca 100mils åkning så stod Lasse Keskitalo (som tyvärr fick bryta på grund av tekniska problem) där med öppna armar och ville bjuda på mat. Här hände det någonting i gruppen som kändes märkligt. Då jag, Krister och Ari skulle lämna kontrollen så var vi själva. Kan lova att min panna fick stora horn och mina ben blev odödliga och efter ca 4mil var gänget åter samlat, men stämningen ganska många grader kyligare. Det blev lite ryckig åkning i någon kilometer till slumpen gjorde att jag och Krister helt plötsligt låg en 60meter före de övriga så vi tittade på varandra och sa lite för oss själva att vi gasar till nästa kontroll, det var ju bara 4mil dit. Sakt och gjort och med John som även han kom ifatt oss drog trion iväg med duktig fart. Vi körde alla tre med hög fart tills nästa depo där Lasse åter mötte upp med dryck till oss alla och han passade även på att peppa oss och ta lite kort, kul kille. Så efter 105mil så blev det helt plötsligt tokrace av det hela. efter den nästsista kontrollen kom trion ikapp en Fransman med nr 19(har kollat honom och han verkar ha kört med snabbgruppen tills Loudiac där han sedan blitt avhängd, vet ej varför han var lite för dålig på engelska för att jag skulle kunna förmedla mig)han visade med tecken att han ville vara med och bidra till vår grupp med lite dragjobb. Och jag som var måttligt imponerad av alla svansåkare från södra länder fick en helt annan bild av dem. inte nog med att han nästan slet ut våra hjärtan i uppförsbackarna som vred han sönder våra ben i förningarna på platten.....vilken åkning, han måste han stått för 85% av farthållningen dessa 7mil till Dreux där den sista stämplingen innan målet i Paris var. Vi tog en snabbare stop då John tappade sina bars och även ett då Fransosen inte fick upp det han ville ifrån ryggsäcken, annars var det full snurr. Även i Dreux blev det ett snabbstopp med på hejjning av Lasse, Nu var vi 4stycken som blev servade och nu var det bara 6,5mil kvar och fransmannen hade troligen bränt sitt bästa krut för nu var han inte rikigt lika het på att dra hur länge som helst och även John som inte dragit på bra länge var passiv. Så det fick helt enkelt bli jag och Krister som bombade för fulla muggar i plattlandskapet in mot Paris. Medvind och farter som sällan var under 35km/h utan snarare över 40km/h......åkte som på små moln och bara njöt av situationen. Vinkade till alla som fanns efter banan och fick tummen upp av ett otal förbipasserande bilar. Det är annat än vätternrundan det. Körde om 3 danskar i den sista backen och resten var ju ren njutning ända in till målsnöret där John helt plötsligt verkade ha nya krafter och ville spurta.....och först blev han inte....

Väntade in Krister så vi fick stämpla tillsammans. Efter stämpling satte vi oss för att vänta in resten av svenskgänget som hade bjudit upp till dans. Hade personligen hellre kört på 52timmar tillsammans, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Men ett stort tack för en trevlig tur tillsammans.....nästa gång kör vi samlat ända in...

Fick ett par goda öl och även lite vin tillsammans med Krister och Ari innan kudden gjorde sig påmind(måhända någon för mycket).

Det gick superprima även för Staffan, Per-Åke och Mellsop, de satta alla personligt rekord.

Även för mina reskamrater Henrik och Mats gick färden bra, dock med lite väskstrul.

Efter lite sömn var batteriet åter laddat för elektric Thomas

Mattias fick det tufft med tillslut märke i pannan....starkt kört!!

Gunnar min stora idol kom även han imål, vilket i mina ögon är en av de största prestationerna denna upplaga.

men störst var Mattias som körde fixie med hela randostuket!!!! på 67 timmar, hatten av.

Det är ju svårt att inte bli imponerad av alla som kör men vissa har betytt så mycket för mig och där hamnar ju Marie med ständiga kompanjonen PEO.

Detta var det hela som jag kom ihåg det. Har jag farit med osanning så hojta till så ändrar vi :)......

snart kommer en uppföljning som handlar om Bourg dÓisans och underbara berg.

Hmm PBP 2011 närmar sig

2011-08-17T12:21:00.007+02:00

Usch å fy för dåligt skrivande av mig......

Har inte haft större anledning än att jag inte haft någonting vettigt att skriva, tycker den ursäkten duger gott & väl :).

Har under större delen av våran våndats över vilken cykel jag skulle ta, fixie som Sverigetempot för 2 år sedan eller plastracer som på Miglian förra året.....

Det blir denna hoj:).......

ber om ursäkt för att jag väljer den enkla utvägen:(.......Men jag kände för att vara lat denna gång...Har trotts allt kört en 500mil på fixien denna säsong så den har inte stått i garderoben direkt:)

Vilken storlek av väska är oxå någonting som jag velat länge över även det, slutade med en rackarns smutt väska.

den kommer troligtvis vara alldeles för liten, men med lite extra stöd av denna

där jag kommer att placera slang och extra saker som förhoppningsvis ej kommer att behövas, så tror jag att jag kommer klara mig med lillväskan.

Kör även denna gång med GPS och navgenerator....funkade bra på Miglian och kommer troligtvis göra det även denna gång, går ju att ladda GPS:n, telefonen & nu även kameran :)....inte snyggt men väl funktionellt

Även denna gång är sminkspegeln med

går ju faktiskt att använda till spurtspegel oxå :)....

följ mig på

http://www.paris-brest-paris.org/pbp2011/index2.php?lang=en&cat=randonnee&page=suivi_participants

Framnumber 1526

Kommer försöka njuta & inte jaga varje minut för att göra bästa tiden, det är inte helt samma sak som att köra sakta dock :).....

nåväl sista justeringarna & i morgon vid denna tid sitter jag Mats(nr 4677) & Henrik (nr 4682) i bil på väg ner.
Ska försöka slänga in någon rapport i samband med resan.

30 mil

2011-05-14T08:29:00.001+02:00

Första stoppet åtvidaberg

Spricka i fasaden

2010-10-21T10:29:00.004+02:00

Otroligt men ibland bör man nog hålla sig hemma.......

Rullskidor, rödljus & liiiiiiiiiite bakåt vikt = gipsad arm........

Har de senaste dagarna insett att jag använder båda händerna till väldigt mycket.....
& då jag endast använder en hand så är det höger.....ALLTID

några tillfällen som är besvärliga innan jag kan greppa med höger hand(gör ännu ont).

Borsta tänder.....fårju skaka på huvet & hålla tandbosten stilla..
Toa besök....say no more men tänk igenom eller prova att endast använda ena armen/handen....
äta mat....soppa,stek osv....inte det lättaste......bre en flyende smörgås...kladdigt värre.
laga mat....hmmm har inte behövt prova ännu, men inser problemet innan.......
diska......jo allt höll.....men jakten på den skitiga tallriken lät högt i diskhon kan jag lova..
sova.......hmm jag sover ju alltid på mage....bara att glömma, lägga sig på rygg & bita ihop....

kommer säkert både gå bättre & kännas bättre rätt fort men det suger getpung att inte kunna göra ett skit.......bara att knappa denna texten med vänster är segt.....
kommer ny rapport efter omröntgen nästa vecka..........

I efterhand

2010-09-21T19:57:00.020+02:00

Hmm har tre gånger satt mig ner för att sammanfatta mitt 1001 Miglia Italia.....Men alla gånger har det spårat ut och blitt löpmetrar av text som har i mina ögon varit så förbannat tråkig att det helt enkelt har kvittat.....

Men så här i efterhand, alltså det jag nu kommer ihåg av trippen...
- Ha tid på dig.....var ju ett gäng som hade strul med att få ner hojjarna i tid...det löste sig ju men ojojoj så stressigt det var för vissa..

- Långt....jo loppet var redigt långt...160mil kör man ju inte bara rakt upp och ner.

- Vurpor...fy tusan vad jag mådde dåligt då Kalle drog i backen..och det var ju rätt nära några gånger innan men även efteråt.

- Lyse....jo ett bra lyse är grunden till mörkerkörning och jag är skitnöjd med min lösning av navgenerator och LED-lyse(kommer dock troligen byta till än bättre lyse)

- GPS...tack alla stockholmare för utan er hade jag troligtvis fortfarande yrat ikring nere i Italien med karta och noter som "hjälp"....

-Varmt...varmt som satan var det då solen låg på uppför backarna..tror jag upplevde tuffaste värmen då vi var vid havet....då rann svetten..

- Underläpp....min största skavank under trippen blev en sönderbränd underläpp....hände samma sak under Sverigetempot...helt otroligt vad stor den kan bli av lite sol :)

- Lädersadel...införskaffade en Giles Berthoud innan loppet för att spara på rumpen....tror det var en av mina bättre investeringar detta år för rumpen mådde prima även efter loppet:)

Domningar- nja nu hamnade inte domningarna där Ni kanske tror utan precis som förra året är det främst svaghet och lommenhet i händerna som jag får och då efteråt...är fortfarande löjligt klen i händerna och då främst vänster(tur)....även vä stortå är lite borta fortfarande...

- Backar....eller berg. Nja vet inte hur dessa uppförslut ska benämnas...vi kom ju faktiskt aldrig över 1000höjdmeter...men rackarns långa och även redigt branta vissa gånger....hmm faktiskt inte mycket värre att hojja i än backarna i Östergötland förutom att de ALDRIG tog slut...

- Cementbacken...jo startar man med backar kommer man ju automatiskt in på den, iallafall efter deltagande i detta lopp....Alla nämnde den backen efteråt...väggen som bara dök upp i för oss kolmörkret...fan så fränt:)

- 73.8km/h....japp värre än så blev det inte för mig utför...men över 65 var jag rätt så många gånger....och vilka sjuka nerförslut det var med slingrande vägar nerför i full snurr..WOW...

- Italienska.....Hmmm vi körde om en och samma Italienska om och om och om igen......men då hon stannade för att sova med mindre än 50mil kvar...då var det äntligen slut på det :)

- Gunnar....jag säger bara Gunnar...den "gubben" är bara så frän....laddade för fulla muggar utför med släpp mitt framför nosen på mig...laddade inte mindre efteråt...sådan vill jag oxå vara då jag vuxit upp :)

- Potthål ...Italienska vägar kan vara underbart släta och fina men lika ofta om inte oftare är de just annat än släta utan fulla med potthål....eller andra jäkligt jobbiga hinder för att njuta fullt...

-Vackert...ja fy tusan det var så vackert att det gjorde ont i mig...i efterhand har jag precis hur svårt som helst att sammanfatta allt vackert vi passerade i dagsljus för det vi såg i mörker är ju inte mycket att komma ihåg förutom några snygga stjärtar klädda i vitt:)

- trion.....jo den underbara trion från förra året dök upp även här...alltså jag, Krister och Staffan...fanken så skojj att återigen få dela så många underbara timmar ihop på cykel...denna gången ända in till mål....vi körde tillsammans varenda meter från start till mål...men hade även äran att få dela många minnen tillsammans med övriga svenskar...

- Årets skav.....Nils...behöver inte säga mer än att han tyvärr bröt pga det...men du kommer ju igen till PBP...jag betvivlar inget annat.

-Vitt....japp det är ju tydligen det snyggaste att ha på sig.....iallafall i 4mil tills du har gjort en punka på en skitig cykel...för sedan är du allt annat än vit :(......men hmmm övriga svenskar körde jäkligt hårt på temat och snyggt är det....hade ju finfin utsikt här och där ;)

- Kösystem....nja det var väl troligtvis inte italienarnas bästa sak...stod du i baren och skulle beställa så blev du inte serverad i tur och ordning utan det var den som senast sa något som fick servicen...och italienarna pratar mycket och således kom de många gånger före...hmmmm

- Sömnbrist...jo efter dålig sömn i många dagar då blir du sjukt trött...hann till och med nicka till på hojjen en stund...som tur var kort tid...men hmm det kunde slutat illa.....men det gjorde det inte...tack VIC för att du höll mig vaken sista biten.

- ARI...det du gjorde sista dygnet är jag fortfarande jäkligt imponerad över...tjurfinnar de leker man inte med...

- Bakväxlar...hmm en stor stadig VIC bryter sönder dessa till frukost....och singelfiera en racer lyckas inte alltid med magicgear...det hörde vi .....

- Fixie....jag fegade ur fullständigt....trodde inte att det var möjligt att köra detta lopp på fixie...men TRE stycken bevisade min motsatts så vad jag presterat är fånigt lätt i jämförelse....helt otroligt...bockar och bugar ödmjukast över deras otroliga prestation......

- Ingen respekt - nja alla som tycker om snygga hojjar och tycker att de ska se ut på ett visst speciellt sätt hade gråtit sig torra över hur vi lyckas förstöra fräcka hojjar.....till randonelok.....helt underbara tycker jag men samtidigt misstänker jag att inte alla delar min syn på det..

- Bergsbyar.....fy s...tan så sjukt vackra ställen vi åkte rakt igenom....GPSen tog inte alltid smartaste vägen...men å andra sidan många gånger den roligaste och vackraste dito

- Grusväg......hmm över milen på grusväg med skapligt pumpade 23mm däck är rätt så skum upplevelse...men skojjig

- Igen....japp detta lopp kommer jag köra fler gånger och jag hoppas verkligen att fler svenskar vågar sig på det...

- Maten...hmm har för mig att alla av oss svenskar inte var helt nöjda med den..eller hur var det..haha

Nä nu får det räcka med tjat...detta var lite stolpar av den sjukt fräcka resan som loppet var...helt klart det underbaraste jag gjort på cykel...tufft, vackert och svettigt....

här kommer en stor driva med bilder.....bara inslängda vissa vackra andra bara ska vara med för att fylla ut lite utrymme i cyberjymden.....

de kommer i kronologisk ordning x 2...mina och sedan staffans..

20mil 4 september i Linköping

2010-08-30T22:01:00.003+02:00

Linköpings 20 milar randonné 4/9-10

Hej & välkomna till Linköping & våt randonné lopp, en 20milare.

Start & mål kommer att bli vid Ck Hymers klubblokal
http://kartor.eniro.se/m/ph0sF
Ingången är i byggnaden längst upp till vänster på bilden, en gymnastiklokal och ingången är på den Västra sidan, källaringång. Det står Ck Hymer på dörren. Den breda vägen som syns är Lillgårdsgatan.
Det är dock ej lämpligt att parkera där, det finns dock Högdalsgatan som man kan parkera gratis på på den norra sidan och det är inte mer än 3-400m från Ck Hymers klubblokal dit. Är parkeringsförbud om man kör för långt åt väster.

De som är intresserade att cykla loppet maila till Kalle Abrahamsson på: kallegunnar@hotmail.com
Senast 2/9-09. Kostnad 100kr för start & 50kr extra för medalj. Jämna pengar(kontant) på plats vid start. Ingen efteranmälan.
Starten är kl. 08.00. Stämpelkort lämnas ut mellan kl. 07.20-07.5o. Då delas även karta & vägbeskrivning ut till de som behöver.
Då jag lyckats låna Ck Hymers klubblokal finns det iallafall en dusch att tillgå och det går att byta om där oxå i värsta fall.

För mer information angående vad ett randonné lopp innebär titta gärna på

http://www.ckdistans.se/langdistans.htm

eller på

http://www.hisingensck.se/randonnee/index.php

Frågor går bra att ställa till
Kalle Abrahamsson, tel. 073-3891454, kallegunnar@hotmail.com

Karta & vägbeskrivning kommer med lite mer information via mail efter anmälan.

Men i grova drag:
20 MIL BREVET LINKÖPING 8 SEPTEMBER 2010
Start Ck Hymer, Sturefors, Grebo, Värna, Björsäter, Ringarum, Valdemarsvik, Falerum, Rimforsa, Hulta,Linköping & Ck Hymer igen för att Slutstämpla.

Hoppas att det blir bättre väder än det var i våras då det var 3+ grader och endast 5 av 7 startande kom imål...
mvh kalle

Miglia

2010-08-18T10:23:00.001+02:00

Dag2 svenskar bombar på 94km idag

Miglia italia 1001

2010-08-14T10:34:00.001+02:00

Da var jag pa plats i italien untan prickar over bokstaverna
resan gick bra och den jadra cykelvaskan vagde bara 27kg och var sjukt tung att slapa efter sig...men det gick
har haft en skon dag med lite promenerande och aven lite god mat och dryck......
Nu ska jag leta reda pa det andra hotellet och alla andra harliga stollar som ska cykla....
ar duktigt nervos och har nerverna en bra bit utanfor kroppen just nu.....ska bli sjuuuuuuuuuukt kul
vidare rappport kommer da jag kommer over nytt internet
kalle

Resan nådde sitt mål

2010-08-06T01:28:00.001+02:00

Riktigt skönt att vara hemma igen det blev ca 39 mil många på helt oxå vägar:)

Nu skymmer det

2010-08-05T20:36:00.001+02:00

Bara spurten kvar dax att vända lyset

Fina dagen blir nu mer ensam

2010-08-05T17:04:00.001+02:00

Nu skiljs våra vägar. Jag vänder om o jonas siktar på kalmar:)

Vilken dag

2010-08-05T13:36:00.001+02:00

Hur mycket kan man äta? Hultsfred

Fortsättning på dagen

2010-08-05T11:55:00.001+02:00

Nu glass i vimmerby:)

En solig skön tur

2010-08-05T10:03:00.001+02:00

Fika i horn efter 7 mil på porrigt fina vägar:)

Min varv runt vättern på en Long John SUB 13

2010-06-20T07:58:00.012+02:00

Varför? det är nog den frågan jag fått absolut flest gånger under vättern tillsammans med. Är det ett vad/ Är det en svensexa......
På svaret varför säger jag semester i Köpenhamn med alla Long John liknande hojjar som många tjejjer/damer hojjade runt på och sedan lite eftersökning på det kära nätet som resulterade i en story där en man försökte sig på uppgiften men ej klarade av det under utsatt tid. Då växte iden över att försöka klara av det. Efter lite mailande med Veloform(cykelaffär i Göteborg) så hade jag ordnat att få låna en Long John över vätternrundan.

Så några helger innan det var dax åkte jag således ner och hämtade hem den vackra skapelsen.

Den tid som var kvar tills loppet gick åt till att hojja massor, naturligtvis inte på Long John hojjen utan på plastracern för att bli Superrandoneur för 3:e gången.
Hann dock med att fixa till hojjen så den passade mig lite bättre med LED lampa fram, SPD-pedaler för bättre kraft, egen skönare sadel......mycket längre fram än orginal och slutligen en längre styrstam då orginalet var sjukt kort. Just det höll ju på att glömma lite extra styrlinda för lite variation på greppet.

Dagen innan drog jag fast en Biltema back fram på utrymmet, såg förjäkligt ut men mycket praktisk. För säkerhetsskull monterade jag Gps på styret för att kunna kolla farten någongång ibland för att se ungefär i vilken fart jag färdades.

inledde fredagen på absolut bästa sätt, jag arbetade mellan 7:30-12. Kanske inte det smartaste men jag hann iallafall få några timmars sömn innan det var dax. Cyklade ner till start för att försöka få in känslan i cykeln...kändes förvånansvärt bra och det haglade av kommentarer på vägen ner. En stor anledning kan ha varit att jag fick ett helt mittuppslag i Östgöta Correnspondenten där de intervjuvade mig om min tur och en bra stor bild på ekipaget, nästan lite pinsamt stor.
(foto P. Carlen)

Ställde mig i fållan och rullade således i väg. Tyckte ganska snart att det gick lite lusigt och gick upp och drog så det blev några längre förningar innan och genom Vadstena där Mammsen stod, så där blev det ett snabbstopp där jag fick rådet att nyttja rulle och inte köra så hårt :) omtänsamma Mor..

Gick ut och hamnade i ett bra gäng som rullade på riktigt fint ner till hästholmen där jag stannade då jag inte hade med mig någonting att förtära förutom lite vatten. Fyllde min back med massor av bullar och svepte 2 koppar kaffe. Märkte att jag kunde ligga på rulle men att det gällde att få in känslan på hur jäkla lång hojjen var så jag inte skulle gå på hjul. Det gick även hyffsat bra att köra på platten men uppför fick jag slita som fanken, men än så länge hade jag gott om kraft för att orka med klungor uppför. Vidare ner mot Ödeshög gick det fint och nu började det sakta mörkna så jag tände bel I backarna ner mot gränna fick jag klart för mig att en Long John är snabb utför, det var aldrig några problem att hänga på oavsett hur de framför vek ihop sig på sina racerhojjar :)...skönt

Efter gränna började mitt lopp för där kommer det massor av backar och jag började på allvar tappa klungor uppför, på vissa ställen bet jag i och tog i lite för mycket bara för att ha nytta av sugen på ställen som jag visste var relativt platta. Så det rullade på kanon ända tills Jänköping där jag stannade nästa gång, var ju tvungen att testa det nya krubbet. Var inte helt fel med köttbullar och mos. Efter Jönköping kom det ny bansträckning med backar som jag ivanliga fall skulle ha älskat, men på denna cykel var det minst sagt jobbiga, det gick lusigare och lusigare.....huvva innan jag var uppe sved det i låren å det grövsta...men upp kom jag. Då jag passerade i lusfart i mörkret och tyckte att det var trångt ägnade jag många tankar om hur det skulle bli då snabbgängen skulle passera.........

Sedan kom det bästa med att starta på kvällen det var ju nämligen mörkt på den urtrista västra sidan:)
nu hade vi vinden med oss och det rullade på riktigt bra men som vanligt fick jag slita hund då andra rullade lätt.....och då backarna brantade till sig fick jag snabbt ta beslut om att trycka på allt vad jag kunde eller släppa klungan... ett snabbstop i Fagerhult med vätskepåfyllning och sedan var det full snurr till Hjo. Hamnade efter någon mil i en underbar klunga där det rullade på i 30km/h+ ända fram till matuppehållet, mina ben var tokmöra då jag satte mig för att fylla på magen...satt och pratade länge med en veteran och tog även här 2koppar kaffe för jag kände mig lite trött i skallen, lite för lite sömn helt enkelt...Ut ur Hjo körde jag mycket sakta då jag kände mig helt övermätt, lät helt enkelt cykel efter cykel passera förbi ända tills maten sjunkit ner så där lagom igen, då kastade jag in hojjen efter en lagom snabb klunga...rullade på kanon till Karlsborg där de svängde av och jag fortsatte. Det ända jag störde mig på var att människor orkar släpa på fulla "bars" men måste tvunget slänga skräpet i vägrenen då de ätit klart, sa det till honom men fick bara lite mutter tillbaka...hmmm svagt.

rullade vidare i eget tempo med Boviken i sikte, nu var det helt tomt på andra cyklister så jag fick själv göra jobbet, vilket resulterade i en lite skara cyklister på mitt hjul.....måste ha sett jäkligt skojj ut. Jag halvliggandes över Long John hojjen med 5-7 st racerhojjar på hjul:) Hittade nämligen en skön "tempo ställning" om jag hängde armarna över styret, blev stabilt och vilade händerna samtidigt.

De övriga cyklisterna svängde in i Boviken och jag rullade vidare, om det var klokt vet jag inte i efterhand då jag nämligen bonkade stort innan Hammarsundet, det gick på lägsta växeln och jag var så där härligt lummig i kroppen innan jag äntligen kom fram. stod säkert i 20minuter och konstant käkade. 3koppar kaffe med mjölk i massor av bullar med Honung på och ett stort gäng bananer senare var jag åter på banan...Kroppen svarade hyffsat snabbt och återigen kunde jag hänga på lite klungor men den marginalen jag hade från början var helt borta och varenda muskel sved i kroppen, hade krampkänning i rygg, mage och vad nu. Men å andra sidan hade jag drivkraften att ha målet hägrande och jag började på allvar inse att 13 timmar var nåbart och det med marginal till och med.... Så på platten hade jag oftast någon att åka med och så kom någon backe och så fick jag borra själv en bra stund innan det återigen kom någon som jag tjuvade rulle på. Så höll jag på ända till jag var framme i Medivi. Där passade jag på att ringa till mina närmast sörjande att jag snart var i mål. Hamnade i en grupp som från början rullade lagom snabbt men efter ett gäng backar så var jag mör och undrade vad f..n jag höll på med, så jag släppte dem och började på allvar njuta av stunden istället, rullade helt enkelt i mitt eget tempo, det var så jäkla skönt. Sista milen kom ett gäng som höll precis lagom fart som jag kunde få hjälp av, höll mig som sista person ända in i mål...Tackar säger jag bara och grattis till SUB 12 till er.
Hmm det var alltså min 14:e runda och eftersom jag hade kört alla tidigare rundor med samma kruka fick den även följa med iår. Korgen på fraktutrymmet innehöll verktyg för alla eventualiteter och komplett ombyte, då jag räknat hålla på närmare dubbelt så länge. Snacka om dålig tidsuppfattning, men jag hade å andra sidan inte provat den innan heller.

Resans väder är inte mycket att orda om, har varit med om mer sol, har frusit mer, har haft mer ont i leder. Men i jämförelse med förra året då jag hojjade på lite mer än 9 timmar var detta mycket jobbigare.

Det var resan det och hur den gick till. Men hur är det att cykla på denna hojj då??
Hmm den är stor, mycket stor faktiskt. lättast är väl att säga att den är lika lång som en tandemhojj, väger säkert mer men att det bara är en som trampar och att man sitter där bak. Just att man sitter därbak är nog det märkligaste att lära sig. känns jäkligt skumt att lägga sig på rulle när man sitter så lång ifrån personen framför trotts att hjulet ligger jäkligt nära. Den är superstabil, gissar att jag som bäst måste ha varit närmare 60km/h i den nya backen efter jönköping då jag jagade en buss och det kändes helt odramatiskt. Jag behövde aldrig leta efter något att luta hojjen emot då den har ett inbyggt stöd(väger säkert ett kg) Jag vet att Anders på Veloform har bytt drevet bak så den ska få lättare utväxling och han har verkligen träffat rätt då det gick att sitta uppför Medivibacken samtidigt som det gick att hänga på klungor i 27-32km/h så länge det var platt. Började det gå uppför är det väldigt klart att den är tung eller snarare jäkligt tung. Men å andra sidan så rullar den grymt bra utför. Så ett stort tack till dig Anders på Veloform för att jag fick låna din hojj. Det finns bara ett aber, jag tycker ju om hojjen och skulle faktiskt vilja ha en själv, men hmm den är ju stor att det går åt att garage om man vill ha den inomhus.
Denna hojj på en cykelsemester är ju helt enkelt kanon, massor får plats och däcken a´la moppedäck lär ju hålla för det mesta. Känns som man får massor av cykel för pengarna.

Vättern

2010-06-19T08:59:00.001+02:00

Framme på blixten:)

Vättern

2010-06-19T00:27:00.003+02:00

Jönköping hojjen rullar bra men tung uppför

Vättern på long john

2010-06-19T00:27:00.001+02:00

Då är det strax dax:) solen skiner o vinden viner. Ser fin fint ut

Vättern på long john

2010-06-18T19:51:00.001+02:00

Då är det strax dax:) solen skiner o vinden viner. Ser fin fint ut

Örebro 60 mil

2010-06-13T00:15:00.001+02:00

Japp äntligen sova i falun efter 40 tuffa mil. Massor av vind o över 20 mil regn...

Nu är vättern hojjen på plats i motala

2010-05-29T20:19:00.001+02:00

Ska bara justera in den så kommer detta bli en vättern att minnas med ett leende

Flechen del 2

2010-05-23T15:25:00.001+02:00

Gissa hur det gick:) . Mer utförlig rapport senare

Flechen del 1

2010-05-23T15:24:00.001+02:00

Mat norr götet trött i kroppen 37 mil 13.5 h nu är det bara resten kvar, gissar att jag kommer vara än tröttare 10 imorgon:)

2010-05-02T22:22:00.001+02:00

Då var det dax igen

Linköpings 20 milar randonné 8/5-10

Hej & välkomna till Linköping & vårt andra randonné lopp, en 20milare som visst är lite mer, ca 21,5mil.

Start & mål kommer att bli vid Ck Hymers klubblokal
http://kartor.eniro.se/m/ph0sF
Ingången är i byggnaden längst upp till vänster på bilden, en gymnastiklokal och ingången är på den Västra sidan, källaringång. Det står Ck Hymer på dörren. Den breda vägen som syns med övergångsställ är Lillgårdsgatan.
Det är dock ej lämpligt att parkera där, dock finns Högdalsgatan som man kan parkera gratis på, på den norra sidan och det är inte mer än 3-400m från Ck Hymers klubblokal dit. Är parkeringsförbud om man kör för långt åt väster.

De som är intresserade att cykla loppet maila till Kalle Abrahamsson på: kallegunnar@hotmail.com Senast 6/5-10.

Kostnad 100kr för start & 50kr extra för medalj. Jämna pengar(kontant) på plats vid start. Ingen efteranmälan.
Starten är kl. 08.00. Stämpelkort lämnas ut mellan kl. 07.20-07.5o. Då delas även karta & vägbeskrivning ut till de som behöver.

Då jag lyckats låna Ck Hymers klubblokal finns det iallafall en dusch att tillgå och det går att byta om där oxå i värsta fall.

För mer information angående vad ett randonné lopp innebär titta gärna på

http://www.ckdistans.se/langdistans.htm

eller på

http://www.hisingensck.se/randonnee/index.php

Frågor går bra att ställa till
Kalle Abrahamsson, tel. 073-3891454, kallegunnar@hotmail.com

Karta & vägbeskrivning kommer med lite mer information via mail efter anmälan.

Men i grova drag:
20 MIL BREVET LINKÖPING 8 MAJ 2010
Start Ck Hymer, Sturefors, Grebo, Värna, Björsäter, Ringarum, Valdemarsvik, Falerum, Rimforsa, Hulta,Linköping & Ck Hymer igen för att Slutstämpla.

Hammaren visade sig....

2010-03-06T14:01:00.007+01:00

Jo idag var det en vanlig lördag med inbokat långpass med Hymer
Starten blev runt 09.00 med ca 10 små härliga minusgrader på termometern. Men enligt Yr.no skulle solen värma oss lite mer efter ngn timme, det stämde som tur var...

Soligt och fint med 4cykelsugna grabbar som bara ville ut och sprätta mil ...... kan det vara bättre??? jag menar så där härligt mysigt isiga/snöiga vägar med massor av snö i omgivningen och solen underbart högt på himelen, det enda som kunde varit bättre hade varit 3grader varmare från start och lite snällare vind....

Då Almsin var den enda av oss 4 som inte körde dubb fick han vara banuppläggare, vilket han genomförde med bravur. Personligen är det inte många gånger då jag vetat var vi åkt någonstans(snacka om järnkoll:))men gissningsvis Linköping - mjölby och tillbaka via lite blandade Blå skyltar ....
Men det spelar ju inte så stor roll egentligen för det som förekom under resan var precis samma sak. Vägen såg hela tiden lika underbar ut, det var sjukt lite trafik ute och vi åkte och pratade som om det varit värsta kafferepet. Men det var bara viktiga cykelrelaterade saker inför den kommande säsongen som avhandlades....iallafall nästan..

fram till stoppet straxt innan Mjölby hade jag riktigt fina ben trodde jag.....

ni ser ryggen på den alltid starke Hjärtström och fejjat på Almsin....som ser ut så här lite närmare(somna inte i solen med den på skulle nog bli en grymm bränna hehe

sedan var det Gransten som har bra tryck i benen nu(pga ett grymt bra bakhjul gissar jag)
själv såg jag ut så här innan mina krafter helt gav upp.....

för när vi passerat Mjölby där för övrigt Gransten tog spurten vilket han i princip gjorde med alla Blåskyltar idag.... så fick Almsin lite fartvilja i medvinden.....vi mosade på ordentligt fram till Mantorp och däremellan tömde jag energin på den enda riktiga skylten i dag (den tog jag :) SYA)....men från Mantorp och tillbaka till Linköping så var det sveda och värk i mina ben, de riktigt brann.....men som tur var så minskade tempot rejält nu till det vanliga långpassmoset och snack om cyklar, hjul och annat av intresse dök åter upp på våra läppar....

men det var en enda lång smärtsam plåga tills jag åter fick se Linköping igen, tror att en liten banan på ca 4timmars cykling var lite för lite idag.....det känns så iallafall....

tack ni tappra tre för att ni förnedrade mig så där lagom mycket, är alltid bra att få bekänna färg då man tror att man är på väg att bli ngt ;)......

Nästa gång jag får bekänna färg blir på tisdag då blir det underbara intervaller....YES..längtar redan mors och hej nu blir det mer krubb

Årets första Brevet = 20 mil i Västerås

2010-02-28T08:39:00.005+01:00

YES då var loppen igång igen. Västerås har som tidigare år årets första och 2008 var första gången jag stod på startlinjen, den gången torr asfalt och jag körde på min cx. Förra året blev det en gammal stålracer med Nokian 106 för att hålla mig på benen, den gången lite mer is. I år blev det MTB och Nokian däck med 300 dubb i varje och jag lovar vartenda dubb gjorde nytta för att hålla mig på benen...

Startade min dag med avfärd från Linköping straxt efter 05.00 med magen laddad med en stabil frulle och en kopp kaffe i bilen.

Resan rullade på kanon förutom ärtsoppetjock dimma som begränsade synen rätt väl. Tyvärr verkade det vara lite ärtsoppa även i skallen för jag lyckades köra fel TVÅ gånger i Katrineholm vilket resulterade i att jag helt plötsligt hade riktning mot Strängnäs och inte rakt norrut, det tog mig några mil att upptäcka misstaget. Som tur var dyker Malmköping upp där det gick att ändra riktning mot Eskilstuna för att sedan leta mig till Västerås och starten. Tur att jag har en förmåga att starta tidigt, för det hade varit surt att missa starten för en felkörning då jag kört denna väg jäkligt många gånger. Gissar på att jag var överladdad :)

Väl framme så blev det sedvanligt morsande på "alla" deltagare, alltså alla 5(+ mig). Det var idel bekanta ansikten, vilket alltid är skojj. Redan från start

började de väl saltade historierna hagla...detta är cykling på hög pratnivå.

Vädret som jag följt de senaste dagarna såg bara bättre och bättre ut och förutom dimma och mycket fukt i luften så var det finfint cykelväder även om förra årets klara himmel gav en finare inramning till den första bitens vackra färd.

De första milen gick på en slaskig asfaltsväg tills vi kom in på lite mindre vägar där isen tog över rejält.....

det gick bara några mil innan Jonas började få en svacka och kände att sina lår inte mäktade med vårat tempo. Han tog då beslutet att genomföra loppet på egen hand. Han gjorde precis samma sak förra året. Starkt pannben på den killen och jag hoppas att det gått bra för honom. Måste erkänna att det känns lite olustigt att låta honom köra själv i det vädret om ngt händer.

men han har ju ett eget val trotts allt.

Någon mil kvar till Norberg började optimisten Reimert få lite tyngre i backarna och det blev lite luckor i vårt maskineri men rullade trotts allt på riktigt bra fram till Elsas underbara fik i Norberg.

Där var det 5 fika sugna killar som lassade in rejält av det svindyra men goda fikat(106kr)
Vi han inte sitta så värst länge innan Jonas åter dök upp på fiket och vi rullade iväg i samlad tropp dock inte så länge innan han åter släppte. Vägen ner mot Fagersta är underbar och den var än underbarare i total vinterskrud men eftersom den innehåller många backar så blev det lite ojämnt tempo då Reimert hade det tungt uppför och Peter tryckte på utför :) gillar fart den killen.......

I Fagersta kom vi ut på en lite för trafikerad 68a med saltig väg där
Peters obefintliga skärmar inte var skojjiga att ligga bakom :(....och han ska vara randoneur, blir att skicka honom lite bilder på hur en vintermoppe ska se ut med låååååååånga skärmar för att se till att hans kamrater slipper bli skitiga.

I från Fagersta kommer det ett gäng rejäla backar som vi plockade i eget tempo och återsamlades på topparna för att sedan rulla vidare i rätt högt tempo, för vi ville bort från denna väg fort som ögat...för sikten var jäkligt dålig och vi syntes inte bra trotts reflexvästar och nu med påslagna lysen.

Peter ökade tempot lite på slutet och åkte före för att säkerställa att vi skulle hinna till Riddarhyttan för stämpling och energipåfyllning innan affären skulle stänga, vi hann men det var inte med någon stor marginal. Tryckte i mig fyra fina mazariner och lite dricka.

Lagom frusna rullade vi fort vidare. Vi fick cirka 200meter fin väg innan den jobbiga biten började och då menar jag skitjobbiga biten med tokspårig väg och ilsket snöande. Man såg inte många meter framför sig på grund av all snö som föll och inte en meter var gratis då snömodden bromsade kraftigt. Vi sladdade oss fram till Kolsva

och sedan vidare mot Hallstahammar
där Staffan helt plötsligt fick total energibrist, så det fick bli ett snabbstopp för att ladda på med energi.... det var ingen som grät över det minsann....
Vi hade alla rätt så sega ben nu men trotts det hade vi snack om kommande resor både i snö, tö och varmare väder....Nu var det bara den urtråkiga sista vägen in till Västerås kvar och jag tog en rejäl förning för att försöka minimera tristessen och bara borra ner huvudet och köra i motvinden. Den sista biten var det riktigt fint väglag där det för första gången sedan Skinnskatteberg gick att rulla utan att stanna på 5meter...skönt kan jag lova....

Då västerås kommunskylt dök upp exploderade jag för den skulle jag oxå ta(hade spurtat på rätt många innan kan jag lova:)) såg den tryckte på och såg ett vitt sken dyka upp vid min sida, laddade på så det nästan svartnade för att hela tiden se det vita skenet komma närmare och tillslut komma förbi, det var ingen cyklist, det var ju en bil :).......de andra var då en bra bit bakom....jo då jag är jättemogen jag lovar. Men det blir så då man tränar med Hymer(då är skyltarna viktiga)...haha

Väl framme

blev det snabbt ombyte och en raggarduch på Statoil i Västerås där jag fann mina glasögon i fel väska, de hade behövts då snön var som värst för det sved som tusan i ögonen ett tag....inte snygga men bra(tror jag)

Vi avslutade med lite gemensamt käk och summering av den i mitt fall värsta/tyngsta rundan på 20mil jag har genomfört

Väl kämpat av Reimert med för få mil i benen men ett härligt humör och mycket snack + den i särklass tyngsta ryggan

Peter som alltid är superstark. Snygg hojj men jäkligt korta skärmar(blöt på ryggen blev han :))

Staffan som alltid trampar flest pedalvarv :) alltid kul att ses, det har ju blitt några mil tillsammans nu....hoppas på många många mer tillsammans

och schture (har svårt att komma ihåg namn)jäklar du har ju blitt starker, jag bockar och bugar för din ökade cykelförmåga....bra jobbat!!!!!!!!!

Och Jonas jag hoppas du fick en skaplig tur trotts att du fick soloköra så länge

Flest skyltspurter tog jag men å andra sidan var jag ju rätt ensam om de dumheterna men även Staffan var vass några gånger och Peter mosade på oxå :)....allt för att variera ansträngningsnivån lite....

Eftersom denna runda var überjobbig i tufft väder och tungt före kan ju de kommande Brevet rundorna bara bli lättare.....2010 nu är vi igång

Västerås del4

2010-02-27T19:55:00.001+01:00

Framme till slut

Västerås del3

2010-02-27T16:44:00.001+01:00

Kolsva o snö faller:)

Västerås del 2

2010-02-27T12:08:00.001+01:00

Norberg nu är det bara resten kvar

20 mil del 1

2010-02-27T06:30:00.001+01:00

Då närmar sig västerås o vädret är härligt skitigt :)

Ge er INTE ut på vägarna

2010-02-20T13:46:00.009+01:00

DÅ jag tittade på Correns hemsida imorse stod det
"Vägverket om snöovädret:Ge er INTE ut på vägarna
Östergötland Snöovädret ställer till stora problem på de östgötska vägarna. - Håll er hemma om ni kan, säger Claes Larsson, informationschef vid Vägverket region sydöst. "

Och då jag slängde ett öga ut genom fönstret så låg det en dryg dm nysnö och det snöade kraftigt, termometern stod på ca -10 grader. Då tänkte jag att nä fanken heller att jag ska ut, det är lite väl hårt. Men 5minuter senare så ringde Daniel och tyckte att jag skulle pallra mig ner till klubben och att vi i allafall kunde göra ett försök.

Så jag satte mig och mosade i en stadig frulle, la fram en banan och ladda termosen med varm saft.

kl 09.00 så var vi tre "dårar" som stod vid klubben.

Då klockan hade passerat 9 med tio minuter insåg vi att det troligtvis inte skulle komma fler personer denna lö, utan vi klickade i våra skor i pedalerna och började vingla iväg mot Landeryd genom stan.
Då vi svängde av från den stora vägen så kom vi fram till en helt oplogad väg som hade en hel del drivsnö på grund av den kraftiga vinden....det var mer än spännande och vår fart var gryyyyyymt låg och benen började direkt svida då vi inte fick en sekunds vila utan var tvungen att hela tiden trycka på för att överhuvudtaget ta oss framåt.....bra träning :)

vi kom ytterligare några kilometer då det kom en efterlängtad traktor som hade plogat, snacka om skillnad det gick ju att ligga på rulle helt plötsligt och tempot ökade ända ner till Stureforsslussar då vi vek av mot Sturefors och återigen var det helt oplogat, skumt att vissa mindre vägar är plogade men inte de lite större, men men .
väl i Sturefors kände Johan att han hellre skulle korta av varvet och köra över mokvarn medan Daniel naturligvis ville vidare runt Rängen. Under tiden passerade en plogbil så vi blev tre som tog oss an medvinden och den släta vägen ner till Bestorp.... ett gäng kilometer innan Bestorp satt plogbilschaffören och drack lite välförtjänt kaffe så det blev åter lite spårande i snön....jag mosade på för att plocka skylten och han tom att ta lite fina bilder innan först plogbilen kom och efter lååååååång väntan även daniel och johan dök upp(de hade ju stannat och fyllt på energi)...gissa var min kära banan var då???? jo naturligtvis hemma på köksbordet:)..

vi kom ett par hundra meter innan plogbilen vände och vi åter fick spåra och då vi hade valet att ta vanliga vägen runt rängen eller köra ner till Brokind för att sedan köra på 34an upp till stan, var valet lätt då det var sjukt mkt snö på den lila vägen:( tyvärr....
Men vigav oss ut på 34an på ett fint led och nu kändes motvinden och de elaka snöflingorna mycket kan jag lova. Det bildades istappar i ögonfransarna och kinden främst den högra började bli mycket stel av kylan..
Vi växlade några få ord då vi körde förbi för att göra våra förningar. Det blev till att samla kraft för att överhuvudtaget få lite styrfart på ekipaget i vinden....huvva alltså.
Vi gnodde på medan ett fåtal bilar passerade i sakta mak och stannade först vid Skeda för att dricka lite ur termosen och skaka igång händerna....

Daniel fyllde på med lite banan för att samla kraft till den sista spurten :)
Tror Johan vid stoppet var den som frös mest, men den sista biten in till Linköping och även fram till Garnisionsområdet var den tuffaste jag någonsin har genomfört
det sved i kinderna och mina händer började försvinna i kylan, hade svårt att hålla i styret och vet inte hur jag höll balansen....Vid Universitetsområdet mötte vi 3brandbilar och straxt efter kom 2 ambulanser så tyvärr hade nog ngn olycka skett, men med tanke på vädret så kändes det inte det minsta konstigt....
Vid garnision vek daniel av hem och jag och Johan som bor åt samma håll tog de sista krafterna som vi hade kvar för att ta oss på helt jäkla oplogade vägar till våra hem.....det var tufft idag men ojojoj så kul ändå när jag sitter här med nyladdad mage, nyduchad och VARM.... detta kommer att vara ett minne för livet

Tack för att det finns fler tokar som man kan få äran att dela precis sånna här minnen med. Nu känns det som om Västerås 20milare kan gå även i detta väder, men hur fan byter man slang om man får punka, det vill jag inte ens tänka på :)

Året då allt blev eljest...från fixie via racer till cx

2009-12-08T20:42:00.025+01:00

& vad är då eljest??? tänker säkert en och annan. Jo min kära mor, norrlänning som hon är brukar använda det uttrycket. Det betyder helt enkelt annorlunda.

& för mig är verkligen 2009 året som blev eljest......startade som en superlångcyklist & verkar ju avsluta med korta saker....hur blev det så här????

Började året med massor av härliga lååååååånga träningspass i lagomtempo. Mina långa träningspass med 20milare stod som spö i backen under senvintern & vårkanten, de ökades på med 30, 40 & till och med en 60 milare lyckades jag klämmas in lagom innan vätternrundan. Många av dessa långa pass blev Brevet lopp i kära Örebro....i ûberljudshastighet, som det av någon märklig anledning alltid blir när jag visar mitt lilla tryne däruppe. Det finns det alltid någon bråttomcyklist som jag inte vill tappa bort ;........& är inte bråttomcyklisterna från örebro på plats så dyker det alltid upp andra som har precis lika bråttom..

& vätternrundan var en härlig grejj...roligast med den var ju just att jag fick köra den med alla goa Borensbergs killar....riktigt skojj var det & roligast av allt tror jag faktiskt att våra förberedelser var då vi varje månad klämde in ett gemensamt pass oavsett före :)....vilket innebar allt från snö, is & kyla till sol, fin asfalt & värme.

Under sommaren så började jag mer & mer känna mig redo för den stora prövningen för året, Sverigetempot......ju närmare dagarna kom desto mer sög det i magen. Var efter min 60milare inte det minsta nervös över sträckan för det var ju bara att sänka tempot så skulle det gå......Men hade en farhåga.....nämligen backarna vid Klövsjö & Vemdalen...var duktigt orolig att jag inte skulle komma upp på den valda utväxlingen 52/19.....för att ta med ett fegkugg (vända på hjulet) var aldrig aktuellt. resonerade enkelt att finns inte alternativet så behöver man ju aldrig fundera på om eller om :)....logiskt...nja kanske inte men men vem f...n är logisk.

Så när jag & garphyttingarna äntligen fick ta tag i backarna så var jag rätt nervös....men först försvann den första.....& rätt var det var så hade även den andra besegrats :)...WOW...resten av resan var ju nerförsbacke ;)...nja inte riktigt men i skallen visste jag att nu går det(fast hälften var ju kvar)...och det gjorde det....en sådan märklig känsla att nå målet den där dimmiga morgonen...så jäkla vackert att jag ville grina & så otroligt trött i skallen & kroppen att jag knappt visste vart jag var.......snacka om att känna sig som KUNG om så bara för en dag....

Sedan kom det första bakslaget för min del.....hade ingen motivation för att cykla & varje runda var ju mellan 10-20mil & gick i samma tempo.....jätteskojj .....NOT...
så var det tills Ride of Hope.....vilket senare har visat sig vara min sista längre runda på Fixie......körde från Linköping till Katrineholm & tillbaka...där lärde jag känna Magnus & robert, hmm många bäckar små gjorde att jag ett par veckor senare hade en plastracer i hemmet....med 20 snabba växlar. Hur gick det här nu till då???? fattar inte riktigt vad det var, men skojj som tusan. Så från & med då har min Fixie som varit det enda som jag använt under året fått vila

Hann & köra dels lite motionslopp i för mig redigt högt tempo...vilket var überskojj, dels blev det till och med ett par försök med att blåsa på järnet på tempo. Det blev ett försök med Borensberggrabbarna och sedan blev det även ett försök med Hymergrabbarna...hmm Hymer hur blev det där nu då, jo just det Magnus ni vet han jag köpte plastracern av??!! Han fick mig att våga hänga med Hymercyklisterna då de skulle köra sina intervaller.....det enda jag har att säga efteråt är VARFÖR...............har jag inte gjort detta tidigare??!! Det är verkligen helt sjukt jobbigt och samtidigt helt jäkla otroligt skojj.....kan ju meddela att det har gått varierat bra & dåligt under dessa pass...men ju fler pass jag hann att få i kroppen desto färre gånger brände jag mig.....lätt som tusan att vilja för mycket & sedan krokna......just att jag körde Tempot i Hymers KM fick ju följden att jag blev med på deras Linje oxå....jag blev inte sist :).....men avhängd redan på 2a varvet ...haha sedan jagade vi utan att komma ikapp...

Sedan blev det lite återförening med Borensbergs grabbarna i något jag kan skriva i sten på att jag ska köra nästa år igen om jag inte har skadat mig....för det vet i tusan om det går att ha roligare på två hjul(fast jag har ju hela tiden skojj....überskojj helt enkelt)...CX säger jag bara....Tack Öijer för att du väckt mitt intresse....tack Rickard & alla andra Borensbergare för ni körde en egen kupp i cx......Först blev det som sagt var ett gäng lokala "tävlingar" där jag fuskade de första 2 på min stela MTB....men till den sista kom äntligen cx:n fram, en alldeles för stor Müsing som jag aldrig har trivts på.....men efter många år tillsammans har jag iallafall lärt mig att acceptera den....till & med tycka om lite...obs lite alltså.

Kan väl vara helt ärlig & säga att jag blev totalt uppskjortad av Rickard första gången jag tog cx:n...så det var med mosat självförtroende jag åkte hem den gången :(........

Men efter första Racet i Kumla kändes det något bättre även om jag kom långt ner i veteranfältet(LICENS)....första gången som licensierad...kanske inte så stort för många...men det är det för mig :)...kände mig för första gången som en riktig cyklist..
Nå hamnade efter mycket tvekande i starten lååååååååångt ner i startfältet, något jag lärt mig från det är att det är jäkligt jobbigt att köra in något sedan.....
han för övrigt med 2 finfina vurpor och en rejäl trappsmäll då spd pedalen inte behagade att klicka ur.....en superskojjig tävling på en sjukt skojjig bana..

I stockholm gjorde jag en mindre urusel start även om den inte var på långa vägar bra........hamnade lagom 1 plats från att ta mina första poäng.......f.....n så nära...annars summerar jag det hela som ja...galet jobbigt...tokskojj med sandfålla & kul med dessa jäkla stockholmare :) haha

Avslutningen i Alingsås den gick inte av för hackor....när jag & Rickard satt i bilen påväg ner så lyste solen ända tills JÖnköping då kom regnet & det bara fortsatte...så gissa om att banan var skitig och lerig...japp äntligen blev det riktigt crossväder....och tur det för banan var ju inte direkt skojj ...tyvärr.. men med lite lera och en sjukt skojjig publik så kom jag ju igenom det hela med glädje i sinnet...

Efter en bra start höll jag på att köra rakt i en vägg då det blev lite trängre.....sedan blev vi ett samlat gäng en bit bakom täten...när farten var lite låg gick jag om och fick sedan köra själv ända tills sista varvet då jag hann att bli omkörd 2gånger men lyckades på någon konstigt sätt bita mig tillbaka bägge gångerna...YES mina första poäng.....fräääääänt som f....n

Kan bara säga så här att till nästa år ska jag köra mer än 3 tävlingar och jag ska ha en lättare cross....& snälla ni kör en tävling, vill ni inte köra som Licensierad så kör i sportklassen...även MTB är tillåtna där..prova lid & njut...det är tokigt skojj, ja mina ord räcker inte till helt enkelt.....

efter dessa pass på cx så har jag fortsatt att träna med Hymer så nu är det intervaller i löpning & har till & med hunnit med intervaller på MTB...skrattfest jag lovar.......men skulle ha kört i kväll oxå men sitter hemma med värk i revben...hmm innebandy med cyklister är tydligen inte riktigt lika bra(men skojj)...så räknar med en lugn vecka innan jag tokgasar igen ........
vad månde hända nästa år???????
Nå hur kunde det bli så eljest????? trodde jag skulle fortsätta med mina lååååånga lopp men va f...n det är ju skitskojj även med de korta...hmm ska man tävla????oj sa jag det där högt ??...nä tänkte bara va??

höres.......... för en fortsättning finns det alltid:)

just det höll ju för tusan på att glömma att jag & David har ju haft ett eget Brevet lopp här i Linköping på 20mil !!!!!
det kom många härliga cyklister hit till vårat lopp....De sista medaljerna är på posten nu....lite sent jag vet men de kom iväg tillslut..

hoppas ni kommer till nästa år för då kör vi samma runda 2 gånger 8/5 + 4/9....

Några av bilderna på mig då jag kör cx är från Öijer..den från Kumla & Alingsås
och bilden från stockholm är från Zims_son_1

Vätternrundan 2010. Sub 28h

2009-09-04T14:22:00.006+02:00

Så där när alla jagar tider på vätternrundan ska jag inte vara sämre.
Just denna vecka satte Vätternkansliet äntligen igång maskineriet igen....Och vilken fart det har blivit redan från start...Alla eller i allafall har vansinnigt många redan anmält sig till de platserna som är under morgonkulan, de som ska försöka cykla under 9timmar......

Hade varit vansinnigt sugen på att göra ett Sub 8h försök på min nya svarta, eller kanske ett Sub 9h på Fixien, var ju riktigt nära på 9,04 iår....men nära skjuter ju som bekant ingen hare ;)

Nåväl efter ett besök i Köpenhamn i somras under min semester, alltså den delen av semestern som inte innehöll cykling, fick jag se alla superhärliga cyklar som de åkte runt på.....Hmmm en sådan där Long John.....har inte jag läst att någon försökt sig på vättern på en sådan......Så när jag sedan kom till hotellrummet var det ju bara att lusläsa på nätet om just Long John och då sprang jag på just en historia om en kille som inte kom hela varvet runt.....men om han startat tidigare så hade han nog gjort det, för kapaciteten fanns verkligen......
Läste att han fått låna cykeln av Veloform, en härlig cykelbutik i Göteborg, så jag vart ju tvungen att maila till dem och fråga om de ville göra samma sak för mig....jajjemen det skulle ju gå bra...
WOW så häftigt tänkte jag och märkte att tiden för den tidiga starten redan kommit en bit över 21.00. Hmm varenda minut extra tror jag att jag vill ha så jag fick ju skynda mig att ta ett telesamtal med vätternarangörerna. Så just nu verkar det vara så att jag startar 20.14 på fredag kvällen och har alltså 27 timmar och 46minuter på mig att klara de 30milen......det måste banne mig gå eller vad tror ni???

Så när snabbgängen kommer susandes i 45-50km/h i medvinden får jag väl vara glad om jag kommer över 20km/h :). Men det ska bli en superkul sak att göra och jag gissar att jag till och med hinner knäppa ett och annat kort i farten, de ni..

För lite info om cykeln läs följande på Veloforms hemsida...även bilderna kommer därifrån.
http://www.veloform.se/artiklar/vatternrundan.htm
http://www.veloform.se/cyklar/trans.htm

Motivation........eller brist på sådan...

2009-08-30T17:19:00.033+02:00

Hmmm nu har det minst sagt varit mycket tyst i denna blogg. Det har liksom inte funnits så mycket att skriva om. När jag kom i mål på Sverige Tempot så var jag helt enkelt färdig med cyklingen, eller om jag ska vara riktigt noga när jag väl hade tagit mig hem från Falkenberg(fuskade med tåg dit :)).

Det blev någon vecka med onyttigheter istället. En härlig helg på Visby med tokiga grabbar.
Sedan en vecka med bästa kompisen i Skåne och Danmark

Så efter nästan en hel vecka bestående av god mat och ännu bättre dricka så hade cykelkroppen försvunnit.

Tog en stortvätt/sevice av fixien inför Ride of hope,

åkte från Linköping upp till Katrineholm i superväder, sedan blev vi 8st som vände om söderöver, men det blev lite 10 små negerpojkar över det hela och tillslut var det bara jag kvar, trött och sliten kom jag hem i mörkret(tur navgeneratorn satt på)....

Hade jätteroligt när jag cyklade men den där rätta glädjen och inspirationen fanns inte där, det fattades helt enkelt något. Det där jag saknade kunde jag inte sätta ord på.

Det var först när jag såg en annons på en racer, det visade sig att en av killarna som jag bara tidigare sett på bild och nu under Ride of Hope fick äran att cykla med hade sin pärla tillsalu. Tyckte egentligen att den var för dyr, men då den fanns i stan ville jag iallafall testa den. Bara för att känna på en modern plastracer. Jag menar kan det vara så stor skillnad egentligen, hur som så måste man ju trampa eller hur??!!

Sagt och gjort så dök jag upp då det gick ett SAAB tempolopp från Tallboda, Magnus dök upp precis i rygg på Robert(Mera Lera)svettig och flåsig som få. Vi åkte de 500m hem till honom och höjde sadel och monterade mina pedaler(rörtången fick komma fram).
Tog ett varv på ett par kilometer där jag säkert hann växla fel 118 gånger eller något....haha...

Nå den gick som f...n, svarade sjukt bra och det var ju bara att kasta in växlarna eftersom farten ökade!!!!lyckades bränna förbi en kille i 50km/h på platten vilket var lite svårare på fixien, samtidigt som hojjen var überstabil. Men det största var nog Mavic frihjulet ni vet ett sådant som det verkligen hörs när man frihjular, haha så jäkla gött att höra, går inte att bli mätt på det. Nåväl jag skulle fundera sa jag lite lagom intresserad när jag rullade hem. Tog väl inte många timmar innan jag mailade om kontonummer så jag skulle kunna hämta och tvätta upp hojjen inför helgens (22/8) 20milare i Örebro. Så jag blev alltså med växlar och carbon den 21/8.

På morgonen den 22/8 stod jag alltså redo för att tampas med killarna igen, men denna gång med växlar och carbon. Hängde med i tätgruppen i 200meter, sedan fick Staffan punka. Naturligtvis stannade jag för vi brukar cykla tillsammans. Men för två cyklister att jaga ikapp en klunga på 13 stycken, det är inte det lättaste. Vi gjorde ett tappert försök. Vi kom först ikapp en kille som lättade på trycket efter ungefär 3mil och bara någon kilometer längre fram stod två till, den ena lagade punka. Precis innan vi kom till Fellingsbro kom vi ikapp Marie och en till. Bara en bit efter samma Fellingsbro kom vi ikapp Funken(då hade vi snittat lite över 35km/h). Vi sänkte ner tempot lite granna så vi kunde fortsätta på tre. Vi missade ett vägparti och fick köra lite på chans för att hitta rätt mot Kolsva där vi skulle stämpla(det visade sig att fler hade navigationsproblem, typiskt). När vi kom in i Kolsva så lämnade just snabbgruppen stämplingsstället, vilket gjorde det hela lätt för då behövde man ju inte jaga längre, de var ju helt enkelt för långt fram. Vi tog och fyllde på våra depåer för att orka de tre milen till Skinnskatteberg där nästa stämpling skulle vara. Denna väg var underbar mycket skog skyddade mot den elaka vinden och lite trafik, det gjorde att det rullade på riktigt bra, jag började känna mig supernöjd med hojjen. Det var bara två saker som inte kändes hundra, eller tre igentligen. Den första var ljudet, det visslade från baknavet ibland(pinsamt då jag gnällt på staffan hela året på hans oljud,hmmmmm). Det andra var att styrstammen kändes lite väl lång, vilket gjorde att armarna blev lite för sträckta. Det tredje var att det var lite väl stor skillnad på en smal racersadel istället för min superbreda soffa som jag har på fixien. Annars rullade bettan super. Nåväl på tre var det ingen match att komma till Skinnskatteberg för att låta magarna fyllas med smarrig burgare. Först satt Bubben och en till vid infarten(lilla burgarstället) resten var på det stället vi oxå valde. Men innan jag fått min burgare så hade de lämnat stället(synd för det hade varit roligt att stressa dem, benen kändes starka). Nåväl mätta och belåtna så rullade vi vidare nu i korta ärmar och ben, värmen var duktig och svetten rann i pannan. NU vek vi rakt mot vinden med Lindesberg i sikte, vi kom några mil innan vi kom ifatt en ensam cyklist, det visade sig vara en kille som startade dagen innan och höll på med en 60milare, den killen fick skjuts med oss i några kilometer innan han var tvungen att släppa. Snacka om trött kille, det gick nästan inte att förstå vad han sa....men han höll sig på hjulen iallafall. Vi kom ner till Lindesberg där vi visste om ett underbart fik på höger sida(hade fikat där tidigare med Peter Toner). Tog naturligtvis en redigt stor bakelse och gött kaffe innan vi tog de sista milen in till Örebro. Här kommer den värsta biten, vajjerväg, men vi gjorde som Börje vill vi tog omvägen via Yxe vilket gör att vajjersträckan begränsas. Sedan är det bara lite kringelkrokar innan man är framme i Klubblokalen för sedvanligt ljug och fika......Naturligtvis hade Gabbe ryckt igen och var först in, vi tre kom inte så långt efter övriga. Vi fick en trevlig dag och helt utan regn....det trodde jag verkligen inte när jag tittade på väderprognosen innan jag åkte upp....

Söndagen den 23/8 så fick det bli Mjölnarrundan 95km varianten....
Kom ner i god tid då jag inte föranmält mig. Träffade dels tidigare ägaren av denna härliga svarta blixt(magnus) dels en hel del Borensbergscyklister...Vi pratade en del och jag gjorde mig iordning inför starten. Ville testa hur benen svarade och se hur länge jag skulle kunna hänga med i "täten". Det gick lugnt ut ur Mjölby sedan fick vi medvind och farten ökade mer och mer för att landa mellan 40- 50km/h. Kom själv upp för att dra först efter Mantorp, min orutin gjorde att jag råkade få en skaplig lucka.....så det var bara att vänta in övriga och glida in i fållan igen....Efter Vikingstad så blev det ordentlig kantvind där inte alltid skogen skyddade....Höll mig hela tiden långt upp och dragjobbet delades på många cyklister i ett högt men oftast jämnt tempo. Det var först när backarna kom som det började tjyvryckas allt mer....Det blev lite "utbrytningar" som hämtades in en efter en... Märkte att även Magnus drog en hel del och så även Rickard.....Ju längre loppet gick desto mer var han framme och tog vind. Kände mig stark ner till Ulrika då jag började få lite problem i backarna, så jag rullade ner lite i klungan som nu var bra mycket mindre. Men lagom till det var två mil kvar och vinden pekade rakt i näsan så letade jag mig fram igen, för jag vet att det är rätt så många små knäppor här där det gäller att hänga på för att inte bli akterseglad. Ju närmare Mjölby vi kom desto lägre blev tempot, för nu började folk att sluta dra och spara sig för spurt(i ett motionslopp??!!). Nåväl vi kom in på cykelvägen samlade och jag höll mig topp 4a ända in i kaklet med rickard på hjulet. Så jag höll faktiskt hela vägen och rullsnittet blev 38.3km/h. Detta var verkligen den injektion som jag behövde i min cykling. Köra lite kortare sträckor i högre tempo....helt sjukt skojj..

Lyckades spara mig ända tills onsdagen den 26/8 då jag efter ha bytt arbetstur från kvällspass till dagpass hade möjlighet till att köra en kortare Tempoetapp i Borensberg, den är ju bara 12km. Naturligtvis cyklade jag fram och åter, så totalen blev väl runt 10mil.
Slutade 4a av 10st och rullsnitt på ca 39km/h, vilket jag är övernöjd med, det var ju trotts allt första gången..
http://www3.idrottonline.se/templates/NewsPage.aspx?id=422782

Idag var det återigen dax för ett motionslopp, denna gången Roxen runt som anordnas av Hymer cyklisterna. Ett lopp på 83kilometer som jag förra året körde på Fixien. Det jag lärde mig var att de inte släpper alla på en gång utan vill du åka i första gruppen så ställ dig i kön direkt, sagt och gjort så stod vi en hög borensbergare där innan starten gått. Skulle bli spännande att se vad benen skulle hålla till idag. Jag visste att det skulle bli tufft in till Berg på cykelvägen då det blåste kraftig sidvind hela vägen så jag höll mig riktigt långt fram redan från början...klarade att hänga på fram dit och tog första förningen i Berg och sedan hölls det skapligt tempo in i första backen där det började sträckas ut i fältet, redan där började det bli en "tätgrupp" och bara någon kilometer hade 3stycken cyklister fått en lucka(2st hymer och en Mximus). Vi blev en grupp på 8-9st som försökte köra Belgiskkedja vilket fungerade korta stunder, då alla ville/kunde hjälpa till. Men allt som oftast slutade det med att det inte kom någon omkörandes när man vek undan. Nåväl under tillrop av en Fredrikshofare så försökte vi iallafall. Det kändes bra i benen till straxt innan Norsholm där sista knäppan innan vägen vänder neråt nästan fick mig att släppa. Där var det bra slitigt. Efter Norsholm kom vinden igen, sida från bägge sidor och en hel del motvind. Om vi alla hade försökt hjälpa till hade vi säkert lyckats plocka in på de tre i täten. Men ju längre vi kom desto oftare blev vi bara fyra som rullade runt, då är det ju klart som korvspad att vi inte kommer fram snabbt och även att de som drar blir trötta som f....n. Tröttnade ett par gånger på att ingen ville dra och drog på lite extra för att köra själv, men då j...vlar fanns det kraft i benen för att hämta ikapp. Sista milen sket jag i de bakom och la mig och borrade imotvinden, det slutade med att Rickard tillslut avlösta mig och sista målrakan hade jag bara bly i benen så jag och kalle(på en osmord Python) tog oss imål längst bak i den klungan. Känner mig skitnöjd med min prestation, bara synd att man inte innan vet vilka som skulle dra och inte för då jäklar skulle man ju bara tokrycka. För jag åker hellre på 4 st som hjälper till en 8st då det ändå bara är 4st som hjälper till....rullsnitt runt 36km/h och då ligger man ju bakom en mc i lågt tempo i 9km :)
Föresten tack för jäkla trevligt sällskap Rickard !!!!!!

Nåväl det som jag egentligen ville säga var att Scott CR1 var min motivation för att åter tycka att cykling är sjukt skojj..... Att det är skojj det vet jag innerst inne, men jag behövde en nytändning och med denna cykel så fick jag det.

Sedan inköp har jag justerat ner styret och slängt på en kortare styrstam, nu känns den kanon...ser alltså ut så här förutom lite kortare stam, ska ta en ny bild!!!!

Nästa år blir det Jotenheimen runt, är det någon fler som är sugen???????

Men innan dess måste vi ju klura ut ytterligare en 20milare så det går 2st nästa år här i Linköping. Så får vi ju inte glömma att köra någon eller några Tour de Oetzi under vintern, eller vem vet det kan ju hända att det blir en Öschötsk variant på den.......

Sverige Tempot 2009 i text(med lite bilder)

2009-08-02T16:07:00.080+02:00

jaha då sitter jag här veckan efter jag nått Smygehamn i södraste delen av sverige, jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag har cyklat rakt igenom hela sverige på 6 dygn. Detta är min upplevelse av vad som hände under dessa dygn(tog veckor att skriva:))

Förberedelser
Jag hade redan innan detta år startat bestämt mig för att cykla ett långt lopp, alltså längre än ett vanligt brevet lopp(20, 30, 40 eller 60mil), för dessa längder hade jag klarat av året innan så en större utmaning behövdes som sporre. Loppet jag från början hade i åtanke var SuperBrevet Scandinavia, ett brevetlopp på 120mil med start i Danmark och målgång i Norge. Men då jag inte riktigt visste när det skulle gå av stapeln blev det lättare att planera in SverigeTempot i kalendern och på så sätt försöka planera in semester och annat. Att loppet sedan är 90mil längre tänkte jag inte så mycket på.
Jag hade redan förra året bestämt mig för att klara av en hel brevetserie på Fixien(20-60mil)och då kändes det naturligt att det skulle vara på den cykeln som SverigeTempot skulle ske. Valet att köra oväxlat gjorde att det skulle behövas extra träningsmil för att få kroppen att klara av den påfrestning som jag förstod att loppet skulle innebära.
Så från 1/1-09 till starten den 11/7-09 hade jag tränat lite drygt 700mil, varav den större delen var just på min kära Fixie. Jag hade klarat mitt delmål med brevetserien och även kört vättern på lite över 9timmar på samma cykel. Så när jag lämnade Linköping för att ta mig upp till Starten var jag inte så nervös över mig, min cykel eller utrustningen. För allt hade testats under många mil i både sol, regn, snö, vind,(sida, med och mot) mulet osv. Det jag var nervös var över att missa tåget, ta fel tåg eller glömma något hemma(skor, hjälm eller något annat viktigt). Som tur gick resan upp Kanon.

Resan upp startade vid 16.00 på Torsdagen den 9/7 och direkt när jag klev på tåget med min lilla svarta under armen så mötte jag Ove,
som snabbt presenterade sig och sedan satt vi och berättade(ljög) om våra upplevelser vi haft på våra cykelfärder tills vi nått Riksgränsen där vi mötte fler cyklister som även de satt på härliga historier. Ända från jag vaknade på morgonen på Torsdagen tills vi nådde Riksgränsen på fredag eftermiddag så vräkte regnet ner och jag förväntade mig en minst sagt jobbig resa söderöver i regn och snålblåst. Men lagom tills dess att Staffan och Krister från Garphyttan dök upp så lättade regnet och tillslut kom till och med solen fram. Riksgränsen visade sig verkligen från sin bästa sida. Vi skruvade ihop våra väl isärplockade cyklar och pumpade upp däcken och började prata packning....Vilket dilemma antingen mycket att släpa på och säker eller mindre att släpa på och mindre säker... nja jag hade inte för mycket med mig, men ändrade lite i packningen i ren feghet. Det kändes som om cykeln blev minst sagt tillräckligt tung ändå. Förmodligen närmare 20kg än 10kg. Vilket inte är så skoj utan växel i uppförsbackarna. Det var en salig blandning på cyklar bland de 10 deltagarna. Peter på sin Titanhoj, Krister och Ove på Carbon hörde till de ”exklusivare” sedan var det jag och Göran på stål och de övriga på aluminium.
Alla hade någon typ av packning bak på cykeln, vissa satt på sadelstolpe, pakethållare och andra bara väskor. Vissa körde med styrväskor och även ryggsäckar förekom i olika storlekar. De bägge Göteborgarna(Kristian och Mikael) var de enda som hade Tempopinnar.
Nåväl det blev sedemera en rejäl middag på kvällen, en supersmarrig buffé som verkligen satt som ett smäck i maggen.
Trion (Garphyttan och jag) tog en kvällspromenad upp på Riksgränsen toppen för att mjuka upp lederna och även flytta ner maten ett hack innan det skulle sovas. Den härligt blåa himmelen som nu fanns gjorde det möjligt att se det underbara och mycket mäktiga landskapet. WOW alltså, snacka om att jag kände mig liten som människa. När vi väl hade tagit oss nerför branterna igen så hade Staffan satt sig på rumpan rejält en gång och jag blivit biten av minst 20 flugor......kliigt och svullet(bra start)...innan klockan var 24 hade jag somnat gött i de superfeta Hästensängarna.....

Dag 1. Riksgränsen till Jokkmokk. 35Mil totalt och 11timmar och 35min på cykeln. Start 06.00 och framme lite innan 20.00.

Klockan ringde kvart i fem på morgonen och jag slängde fort på mig paltorna och begav mig nerför trappen till matsalen där de flesta redan satt och intog frukost. Efter en halvtimmes ätande av allt från rostat bröd, ägg, kaffe till yogurt, gröt och jos var jag mer än mätt och laddad som tusan för att cykla.
Den sista stunden till starten skulle gå så justerades de sista klädvalen och även cykeln fick en översyn(så att inget skulle strula).
Minuten innan klockan skulle slå 06 så fick vår eminenta morgonpassupp ta massor av kort av alla deltagarna, med hotellet i bakgrunden. När klockan slog sex så rullade vi iväg i en gemensam klunga,

den klungan höll i några mil innan den delade upp sig i tre grupper som höll sig intakta resten av dagen. Vi fick äran att starta i sol men tyvärr så fick vi rätt så elak vind som kom snett imot oss, allt för att vi verkligen skulle få jobba lite extra. Men hellre lite eller mycket vind än regn. När vi kom till Björkliden så dök den mäktiga och vackra Torneträsk upp med det karga fjälllandskapet i bakgrunden, det är inte mycket som slår det.
Vi fick även se Lappporten vid denna tidpunkt och ju närmare vi kom desto mörkare blev himmelen, men på något otroligt sätt körde vi cirklar mellan molnen och undvek således att bli blöta. Kvartetten som jag åkte i bestod av Garphyttans två ryttare(Staffan och Krister), jag och Peter Toner.
Första stämplingen gjordes på Statoilmacken i Kiruna där vi laddade duktigt på randone sätt. Väl på väg ut ur Kiruna fick vi smaka på den enda medvinden den dagen, då gick det bra undan får jag meddela. Efter ytterligare mil på en riktigt fin väg med små kuperingar så dök så småningom Skaulo upp där vi stannade på en kopp kaffe, då suget efter just kaffe hade växt sig för stort hos Peter, vi andra hade givetvis inget emot ett stop, det var gott med lite hembakade bullar oxå. Efter den laddning gick de sista milen till Malmberget lätt, där intogs en supergod Tai måltid på ett mindre muntert ställe... Men att vara lätt övermätt och sedan ge sig i kast med uppförsbacken ut ur staden var verkligen ingen höjdare, pulsen sköt i topp och maten åkte hiss. Men efter ett litet tag så rullade vi fram i bra tempo igen, med lagom långa förningar. Det är verkligen skoj att cykla med personer som man känner har liknande tempo i kroppen. Men naturligtvis väntade vi inte länge innan vi återigen tog ett skönt stop, denna gången blev det lite glass och dricka för min del och platsen blev Porjus. Denna gång startade resan med en riktigt lång utförslöpa där än fler stora kraftstationer passerades, väl i botten av backen lyckades Peter med bedriften att klämma fast kedjan mellan lillklingan fram och ramen(det tog stopp). Då grävde Krister i sin magiska konsumkasse och plockade fram en skiftnyckel, som vi fick använda oss av för att knacka bort kedjan. Sedan var det ´bara lite rull kvar innan vi såg skylten Jokkmokk och dagens arbete var avklarat(vid 20 tiden på kvällen), iallafall för tre av oss då Peter redan från början bestämt sig för att fortsätta att köra även under natten. Han tog tydligen bara ett stop på macken för lite mat och vila innan han rullade vidare mot Arvidsjaur, vilken hårding. Vi tog in på vandrarhemmet och slängde på lite civila kläder och tog sedan en pizza på ett lokalt ställe där ägaren säkert han säga TDF 30gånger under vår måltid. Åkte förbi macken för lite frukost inhandling och där mötte vi duon från Göteborg som även de bestämt sig för att köra natten igenom(de kom till Arvidsjaur där de bröt pga förkylning). Två av den fyra man starka sista gruppen mötte vi på vandrarhemmet och diskuterade dagens bravader innan nattsömnen tog över.

Dag 2. Jokkmokk till Vilhelmina. Start lite över 06.00 och framme vid 22.00 tiden lite drygt. Totalt 37.5mil och 12 timmar och 30min på cykeln.
Vaknade tidigt i ett alltför varmt/kvavt rum totalt utan cirkulation med en kropp som kändes riktigt bra trotts 35mil i benen sedan förra dygnet. Tog lite frulle innan vi åter gränslade cyklarna och gav oss iväg, det blev korta brallor redan från start och det blev inte lång stund i lösa långärmarna innan de hamnade i bakfickan heller. Det var helt enkelt ett underbart väder vi möttes av. Det var inte bara det vi möttes utan även ett vägbygge på säkert en mil dök upp så där lite oväntat, där resan mycket väl kunde ha slutat för oss alla tre då en idiot i en vit passat passerade oss med minsta möjliga marginal samtidigt som bilen mötte en långtradare. Hade någon av oss vinglat till en dm så hade vi alla fastnat i bilen. Hur i helvete tänker dessa mindre begåvade personerna???? Jag bara undrar. Nå väl var jag/vi inte vakna innan denna händelse så kan jag lova att vi var det efteråt. Naturligtvis körde vi i lite motvind igen men det rullade ändå på bra i vår trio. Efter ungefär 10mils kämpande på vackra vägar i fint väder började våra magar bli lite tomma och kaffetarmen gjorde sig åter påmind så det blev ett stop i Moskosel

på campingen med lite/mkt kaffe och naturligtvis lite Wienerbröd. Sedan bet vi ihop de sista 5milen ner till Arvidsjaur där vi bestämt att dagens första måltid skulle ske. Stannade således där för att få ett stort skrovmål(mitt favoritmål som barn) och väntade in min ena moster som bor där. Han att prata lite med henne om hur vi mådde och hur vi tänkt fortsätta. Sedan plockade vi en supermedvind när vi gav oss iväg i värmen mot Slagnäs.
Denna sträcka var den klart mest renrika sträckan, de var överallt och man ljuger om man säger att de är smarta......De är verkligen alltid i vägen. Här rullade det verkligen på undan, låg nog närmare 40km/h hela tiden, med bara några korta snabbstop innan jag stannade i Buresjön för att hälsa på en släkting denna gången på farsans sida. I Heden fick vi dagens första och enda skur på oss, så där lagom innan stoppet i Sorsele, där återigen släkten var på plats denna gång åter en moster och hennes man.
Där upptäckte Krister en eker som gått av, han tyckte att cykeln rullat lite dåligt sista biten. Krister tog åter fram den magiska kassen och plockade fram en avbitare och knipsade av ekern och tejpade den kvarvarande biten, vi passade även på att skicka ut bilden på nätet för att få hjälp att få dit en ny, det kändes lite häftigt att köra resterande del av loppet med en eker borta. Efter lite snack med släkten så fick vi åter smaka lite mer sidvind på den vackra vägen mot Storuman,

Vindelälven visade sig vid ett antal gånger och den är både vacker och mäktig. Vi gjorde två korta stop, vid den sista kollade jag om min tredje moster var nåbar vilket hon var och naturligtvis även hennes man. Så när vi kom in i Storuman så mötte de upp, tog några kort på oss och visade sedan vägen till Stationshuset där vi skulle äta. Blev en smarrig pizza och en massa snack, Lars som min morbror heter hade 1000 frågor. När vi sedan mätta och belåtna skulle ge oss ut hade himeln ändrat skepnad till kolsvart och det såg verkligen ut som om vi skulle bli mycket blöta och kalla den sista biten till Vilhelmina. Men när vi gav oss i väg så såg vi små öppningar i himmelen och på något otroligt sätt så snirklade vi oss åter fram emellan alla mörka moln och regn. Det var bitvis blöta vägbanor men uppifrån kom aldrig regnet(den dagen). Det blev några korta vägbyggen på vägen, men det var maximalt 300meter totalt.
Vi var framme i Vilhelmina ungefär 22-22.30. Det blev dusch och sedan rakt i säng.
Även denna dag gick klart över förväntan, men det börjar kännas i benen och även i händerna. Det var varmt och en del backar och en rackarns massa renar. Hann att titta till släkten och åter få se trakten igen(säkert 5år sedan sist).

Dag 3. Vilhelmina till Vemdalen. Start ca 06.30 och framme straxt efter 24.00. 12 timmar och 54min cykeltid och totalt 35,8mil.
Det var ju inte någon höjdare att vakna med brinnande träningsvärk i låren och titta ut på regnet som verkligen öste ner. Men har man klarat sig undan regnet i två dagar så ska man nog inte gnälla. Nåväl vi kom säkert två kilometer innan allt var genomblött, men det var inte så kallt i allafall. Det tråkigaste med regnet är ju att man inte ser någonting, det förtar så mycket av nöjjet att ligga på rulle och blicka ut över landskapet. Men när vi gjort fem mil så såg vi ett konditori i Dorotea, där tog vi ett rejält långt stop för att äta nybakat, blev både bakelser, wienerbröd och biskvi för min del. Tillsammans så tömde vi även kaffetermosen åt dem. Vi fick upp både humöret och värmen med hjälp av detta. Vi fick samarbeta i regnet och naturligtvis lite lagom vind åt fel håll ända fram till Strömsund. När vi kom dit så frågade vi om ett bra ställe för dagens, blev Hotellet tror jag. Vilken mat, buffe med wokade räkor och även pyttipanna. Så medan kläderna torkade på cyklarna så åt vi mängder av mat. Kan det vara bättre eller som Krister sa ” det är få förunnat att”.....sedan är det bara att lägga lämpliga ord som fortsättning på den meningen. Nåväl den goda maten och solen behövdes verkligen för att vi skulle stå ut med den urtråkiga väg som är mellan Strömsund och Östersund. Den är rak, ännu rakare och jätterak. Tyvärr sanslöst trafikerad på sina ställen oxå och som alla som cyklar på större vägar vet är det inte alla trafikanter som använder huvudet. Nåväl det var bitvist riktigt varmt under denna sträcka så det fick bli ett glass stop på en camping som verkligen kunde haft trevligare personal, men men alla är inte lämpade till sina yrken. Men Staffan tyckte iallafall om lakritspucken. Vi tog de sista milen till Östersund i ren glädje för att slippa vara på denna väg mer, naturligtvis kom en superskur lagom innan så vi fick stanna på Skout
stugan lite småblöta. Där mötte Peter Toners far upp och även Peters fru var där. Det är verkligen trevliga familjen. Så det var mycket snack, kaffe och goda mackor. Kristers hjul blev även omhändertaget och en ny eker hamnade på plats och hjulet blev riktat. Det är helt otroligt vad som går att åstadkomma med internet som forum. En bild och de vet vilken längd som ska användas. Nåväl efter massor av snack, lagad cykel och servisen att få vaselin och liniment inhandlat så rullade vi iväg igenom Östersund i strålande sol. Östersund är verkligen en av orterna som kommer att sitta kvar på min näthinna, suveränt vacker natur. Vägen ut från Östersund var helt grymt vacker med storsjön på den högra sidan med ett härligt böljande ängslandskap och massor av röda hus. Sverige är verkligen underbart vackert när solen skiner. Humöret var verkligen på topp här och det blev inte sämre efter ett stop för foto i Sanne där Ullis tog kortet, tack för det:).
Vårat sista matstop denna dag blev i Strömbacka, kanonfin mat men så små portioner. Sedan var vi återigen på 45an men nu var trafiken mycket lugnare, höll oss på den till några kilometer efter Åsarna där vi vek av mot min skräck nämligen mot Klövsjö och Vemdalen. Har nämligen varit rädd att inte orka ta mig uppför dessa backar, då jag tidigare kört både bil och mc uppför dessa. Men det gick klart över förväntan att ta mig uppför dessa, men fick nästan kramp i vänster framsida av smalbenet under utförslöporna så jag vågade inte släppa på mer än upp till 35 km/h utför, så de andra fick vänta in mig efter dessa långa härliga backar. Det blev till och med till att tända lamporna på slutet då mörkret verkligen visade sig. Landade vid halv ett på natten på vandrarhemmet jäkligt slitna och nästan helt utan mat. Vi delade på de få prylarna som vi hade att äta på, tog en snabb dusch och rasade in i sängarna. Eftersom vi kommit överens om sex timmars sömn så visste vi att vi inte skulle komma upp för tidigt.

Dag 4. Vemdalen till 3mil söder om Vansbro(Sågen) Start ungefär 08.30 framme vid 23-24 tiden. Totalt 11timmar och 50min på cykeln och 32,7mil.
Denna morgon vaknade vi återigen till finfint väder, sol och härlig värme. Ögonen var bra igenmurade och svullna men träningsvärken i benen började för första gången kännas snäppet bättre. När vi steg utanför dörren så mötte vi hon som skötte vandrarhemmet, hon hade blivit nyfiken på vad vi var för stollar, så efter lite snack med henne så rullade vi uppåt macken för att köpa lite frukost och på vägen dök ett bageri upp. Gissa att det var tre glada som satte sig vid det största bordet jag sett på bra länge och dukade upp med nybakat inhandlat av en supertrevlig tjejja. Det var återigen ett superminne att komma håg för livet, att få sitta och äta frukost i solen i Vemdalen. Men tillslut var vi ju tvungna att rulla vidare mot Sveg där nästa stämpling var. Det var tröga ben de första kilometrarna innan vi kom igång. Vi fick njuta av solen till det var fem kilometer kvar då öppnade sig himmelen igen. Så återigen fick vi fika blöta och lite småfrusna. Sedan blev det en mindre och riktigt trevlig väg till Lillhärdal, där vi fyllde på magarna på ett underbart matställe där de undrade om vi körde rullskidor( AC skidskytten kommer ju därifrån). Nu kom den klart jobbigaste biten på hela vägen, något som ingen av oss hade en aning om. Sakta sakta kom det motlut efter motlut och hela tiden motvind. Känslan i kroppen var att det var kört, att det inte fanns någon kraft kvar alls osv. Men vi gjorde först ett skönt stop

och inte mer än 200meter senare så trasslade sig Kristers bagagenät in i bakhjulet vilket gjorde att vi fick stanna en längre stund så att han fick bort allt trassel, vi fick även räta hjulet lite innan vi rullade vidare. Vi kom inte mer än 100meter till innan skylten med jag tror det var 692meter över havet dök upp, då förstod vi varför det gått så jäkla tungt. Sedan kom resans absolut längsta utförslöpa, den tog nästan aldrig slut och jag hade så jäkla ont i rumpen innan den tog slut, en av de gångerna jag verkligen skulle velat ha haft frihjul.
Men den vackra utsikten ner mot Älvdalen uppvägde allt. När jag sedan stämde av med Peters far visade det sig att Peter oxå hade tyckt att sträckan var hemsk, skönt det värmde. Vidare från Älvdalen, där vi åter fick äta blöta efter regn några kilometer innan vi var framme, åkte vi mot Evertsberg och Venjan. Där kom det återigen en rejäl regnskur som kylde ner oss rejält. Jag och Staffan klädde på oss allt medans Krister körde på som vanligt. Även om jag frös som tusan ett bra tag så gnällde jag inte, för Krister måste ha frusit mer och han gnällde inte. Sista milen till Vansbro så delade vi återigen på det lilla vi hade med oss och körde sedan i rätt så högt tempo mot Vansbro, tror det var här någonstans som Staffans lår började strula för första gången. Det var åter uppehåll och vinden var nästan helt stilla. Vackra vägar med mycket vatten vid sidorna, och mycket högt vatten efter kraftiga regn gjorde att vi var glada att cykla nu och inte veckan/veckorna tidigare. Gissningsvis hade resan varit ännu jobbigare då. Väl i Vansbro fick jag för mig att vi skulle stämpla men det skulle vi inte upptäckte vi dagen efter, men kreativ som jag var så fick det bli en bild på simstapeln som bevis. Vi körde sedan ytterligare 3mil innan vi kom fram till ett B&B vid halv ett i totalt mörker. Möttes upp av ägaren som visade sig vara en engelsman. Ska ni bo billigt och få fin frukost rekommenderas detta ställe 3km vid sidan av vägen och heter Sågen. Då vi la oss utan att äta(allt var slut) hade vi inte ätit rejält sedan Älvdalen, trotts det gick det att somna.
Summan av denna dag. Det var vår andra dag med regn som kom och gick hela dagen. Fortfarande massor av motvind, men trotts allt lite stilla vind på kvällen/natten. Massor av backar gör en seg i benen. Låren börjar kännas bra men lite tendens till löparknäkänsla i hö knä. Annars oförskämt bra i kroppen. Lite oro för Staffans lår.

Dag 5. 3mil söder om Vansbro(Sågen) till 1,5mil norr om Skövde. Start lite över 08.00 framme vid 21.00 tror jag. 9 timmar och 34minuter på cykeln och totalt 26,4mil.
Vaknade efter god sömn, otroligt nog då jag la mig hungrig. I stora salen var frukosten serverad,

vi gjorde nästan tomt på bordet innan vi återigen tog på oss cykelkläderna och begav oss uppför den tre kilometer långa backen som skulle ta oss upp till stora vägen mot Lesjöfors.där vi fick se denna underbara skapelse. Åter fick vi starta i sol och värme. Helt underbart, men det är inte blixtrande ben efter 4dagars cykling. Trotts allt får man vara glad över att ta sig uppför backarna. Men som vanligt så blåste det motvind. Men om jag får välja tar jag hellre motvind än regn. Näväl vi svängde så småningom av den störrevägen och fick njuta av lite härligt slingrande väg fram till Hällefors där vi tog en fika på ett av Krister rekommenderat ställe, det visade sig vara en höjdare. Underbart gott kaffe, vacker miljö och trevlig personal.

Vidare mot Grythyttan och sedan på helt suveräna vägar till Karskoga där vi gjorde ett snabbt stop innan vi hamnade på ett bad vid Möckeln, där vi återigen hade lite släkt på plats(både jag och Staffen). Min underbara far pratade med Staffans fru om att han önskade att jag hittade ett mer socialt intresse. Förstår inte alls vad han menar. Staffan och jag passade på och tog ett dopp. Det blev en massa snack och mat innan vi åter tog tag i cyklarna och styrde mot söder. Det gick riktigt lätt till Degerfors där Krister gjorde ett stop på Apoteket för lite inhandling. Sedan höll vi bra tempo ner mot Töreboda. Humöret var mer än på topp här. Vi åkte ju på bekanta vägar och vädret var på topp. Jag hade ju jäklats med Garphyttingarna och tagit Örebrolänsskylten, men då jag skull ta Törebodaskylten så la Krister in en spurt och tog den, det sved..
När vi sedan skulle ta oss till Skövde efter ett matstop i Töreboda så hade vinden lugnat sig till vindstilla men däremot kom det en del regn för att jäklas med oss. Vi fick äntligen kontakt med Vandrarhemmet som vi tänkt att sova på det visade sig ligga 1,5mil innan Skövde vilket inte gjorde oss någonting, vi tog ett stop på en mack och köpte varsin chipspåse med folkpilsner som vi njöt av innan vi la oss i sängen vi skaplig tid. Vi ville vända trenden att starta senare och senare varje dag.
Dagens minne var stackars vovven som åkte släp efter en hojj, snacka om att sniffa avgaser och att förmodligen bli totalt lomhörd. Benen känns till största del ok, viss löparknäkänsla, men det verkar inte bli värre. Rumpan är öm men det finns inget skav. Däremot domningar i höger hand och även vänster stortå, känns lite ovant då jag aldrig haft det tidigare. Staffans knä sämre idag, höll i 15-20mil så de sista milen var inte roliga för honom. Krister verkar vara precis hur stark som helst och han gnäller verkligen aldrig(det blir ju inte bättre för det som han säger). Skönt att ta en kortare etapp på under 30mil och lägga sig med en positiv känsla.

Dag 6. 1.5mil norr om Skövde till Smygehamn. Start omkring 07.00 framme 05.25. 17timmar 30minuter på cykeln totalt 46.6mil
Kommer inte riktigt ihåg när vi startade. Däremot var jag nästan knäckt över att vakna mer sliten än då jag la mig. De första milen in till Skövde var hemska i motvind och knän som molvärkte. Kändes verkligen inte som om kroppen ville cykla speciellt långt idag. Men efter lite rejäl frukost på macken i Skövde vaknade kroppen till igen som tur var. Vi kom en liten bit till innan Staffan sa att han inte ville cykla i grupp längre, han hade för ont i låret redan och tyckte att det var lättare att cykla själv och hitta ett eget tempo. Vi stannade givetvis och tog ett gruppsnack om detta men Staffan fick sin vilja igenom och jag och Krister körde vidare i Vinden som minst sagt var kraftig nu, Staffan tyckte vi skulle satsa på att komma under 6dygn. Som tur var så fanns det en hel del skog som gömde oss effektivt mot den värsta vinden. En bit innan Ulricehamn så kom det återigen en rejäl skur, men då vi hade farten uppe så körde vi vidare i bra tempo och kom in till ett fik i Ulricehamn som två blöta katter. Men lite gott fika får igång de flesta personer och så även oss. Kändes lite missmodigt att bara vara två som fikade när man vant sig att vara tre. Vi satt och diskuterade en del jag och Krister och hade Staffan i våra tankar för vinden var verkligen inte snäll nu och att ligga på rulle var så skönt och välbehövligt. Men för att hålla resterande bit krävs ju att tempot man håller stämmer oxå, så jag förstår Staffans val. Efter Tranemo så blev vägarna allt mindre och backar saknades verkligen inte heller. Men det positiva var att regnet som vi träffat ett flertal gånger under dagen lyste med sin frånvaro. Men inte vinden, som vanligt. Vi körde vidare på småvägarna och fick med jämna mellanrum stanna för att sträcka på benen och ta lite svalkande vatten, för värmen började grilla oss rätt så rejält. Nåväl tillslut kom vi fram till Hyltebruk där min kusin mötte upp med lite dricka och pastasallad(även nötter och bullar) så vi satt och pratade och hon passade på att knäppa lite bilder av sin cyklande kusin med cykelkompis. Det var ljuvligt varmt då vi återigen hoppade på cyklarna, vi hade då klarat av 21 mil och hade 25mil kvar till målet. Klockan var 17.00. Ringde Peter som då var vid Klippan 13mil före och sa att det kommer att vara väldigt tuffa mil fram till Klippan, men det sa jag inte till Krister för det hjälper ju inte oss. Nåväl vidare mot Simlångsdalen då vi stannade och fyllde dricka depåerna och även tog varsin glass, hade jag vetat att detta skulle bli mitt sista stop där vi kunde handla hade jag ätit något oxå. Men det visste jag ju inte då. Vidare mot Veinge där vinden verkade vara med oss igen(inte många gånger under denna resa), här sken solen fortfarande och fälten visade sig verkligen från sin vackraste sida, vi körde igenom Laholm och ut på den trafikerade 24an mot Våxtorp där vi svängde av för att ta oss an Hallandsåsen, jäkligt vackert men oj oj så jobbigt. Som tur var kommer backen i etapper vilket gjorde att jag fick sätta mig ner iallafall korta stunder för att åter ta nya krafter. Uppe på toppen fick Krister näsblod och vi stannade till och passade på att pusta ut ordentligt oxå. Sedan njöt Krister i nerförsbacken medans jag vevade för allt vad benen orkade. Vi kom inte mycket förbi Rössjön innan lyset tändes för nu var det mörkt i skogarna och inte långt senare mörkt även på slätten. Det var en häftig känsla att cykla fram i tokmörker på helt okända vägar med bara en vägbeskrivning i handen som hjälpmedel(hade i och för sig köpt en mackkarta i skövde som reserv). Tillslut efter många korta stop för att se på vägbeskrivningen (pannlampan la av) hade vi tagit oss till klippan där ett par skrev under våra kort(de undrade verkligen vad vi höll på med), inte helt nyktra var de heller. Nåväl meddelade till Peter att vi planerade att fortsätta och sa att vi väntade fortfarande på backarna, det gjorde jag på skoj, men sedan ville jag bara veta att det skulle vara planare den sista biten till mål. Men naturligtvis skulle det ju vara duktigt kuperat den biten oxå sa Peter. Vi bet i hop i mörkret och körde mot Kågeröd där vi på vägen han att prova söderåsen, den var överjobbigt med alla mil i benen och att det inte hade ett enda ställe där man fick vila. Hemsk helt enkelt. Sedan fortsatt vi mot trollenäs, Flyinge, Genarp och en massa andra småorter innan vi kom ner på riksväg 9 för att leta oss sista biten till Smygehamn. Vi fick således köra en massa mil i tokmörker där navigeringen gjorde att vi fick stanna väldigt ofta för att inte köra fel, ingen av oss hade något emot att stanna då våra kroppar verkligen var på upphällningen, det var knappt det gick att få ut fötterna ur pedalerna ibland och det var inte lätt att hålla emot tyngden av sin egen kropp heller när man stod. Det ljusnade sista timmen, men det var sådant dis så vi såg inte så mycket mer då heller, tyvärr. Vi gjorde ett sista stop med 5km kvar till mål, inte för att njuta utan för att jag inte orkade cykla utan stoppet. Så jäkla trötta var i allafall jag. Men sista biten in till målet fick vi faktiskt se solen igen och så vackert det var att få se fyren, målet för cyklingen var klarat och med bra marginal.

Tiden blev 5 dygn 23 timmar och 25minuter. Varav sista passet blev på 46mil. Vilken sjukt härlig känsla att få lägga sig på ett tunt liggunderlag på golvet och somna på två röda(återigen utan kvällsmat).
Sista dagen/dygnet. Sega ben från start som kom igen. En envis motvind som blev snäll sista biten under natten. Trion blev en duo som höll ända in i kaklet. En kusin som räddade oss med nötter och bullar, tack!!!!! Två åsar som tog de sista av krafterna. Skåne är kuperat och inte platt. Mörker är skitfränt och B&M är ett superlyse!! Sista 10milen värkte verkligen hela kroppen, men det är skönt ändå. Krister är den häftigaste kämpen jag cyklat med. Jag fick sista skylten. Både jag och cykeln höll och jag behövde inte gå uppför någon av backarna.

Vid 17 tiden samma fredag så dök äntligen Staffan upp då hade han cyklat själv i ett varmt och blåsigt skåne, vi mötte upp med mat, öl och lite efterrätt. Sedan somnade tre stolta och mycket nöjda personer i rummet.

Peter Toner som vi "jagade" hela vägen kom imål på torsdagen vid 20.16
De fyra skåningarna kom imål på lördagen vid 16.15.

Det var min resa som jag kommer ihåg den. Så här i efterhand handlar alltså cykling mest om att äta, fika och även sova.
Nu ska jag bara komma på något nytt att sikta emot
kalle

Nu var trion samlad igen

2009-07-17T20:18:00.001+02:00

Staffan landade straxt efter kl 7. Nu sitter vi o äter gott

Framme o tvättad:)

2009-07-17T16:53:00.001+02:00

Så nu är vi civil klädda igen o fyllt magen med sillmacka o pilsner:). Kläderna hänger på tork o Nu ska vi vänta in staffan. Gissar att det blir tidigt i säng. Rapport kommer när jag sammanställt resan, kan nog ta ett tag

Då var vi framme:)

2009-07-17T05:24:00.001+02:00

Nu ska det sovas

200mil!

2009-07-17T01:08:00.001+02:00

Firar med marabou

Klippan

2009-07-16T23:17:00.001+02:00

13 mil kvar

Hyltebruk

2009-07-16T16:58:00.001+02:00

25 mil kvar. Klarar vi det på 13h?

Hej igen

2009-07-16T11:14:00.001+02:00

Ett tag sedan sist, en duo sitter i ulricehamn o fikar staffan en bit bakom ont i lår:(

Hmm vinnaren ser ni här :(

2009-07-15T19:58:00.001+02:00

Jag blev tvåa på töreboda skylten, inte en suck mot krister. Men har ju säkrat bergatröjan :)

Ett uppfriskande dopp

2009-07-15T15:52:00.001+02:00

Söder om karlskoga blev det dopp o mat:)

Möte med beatris

2009-07-15T11:32:00.001+02:00

Gott kaffe i hällefors

Frukost:)

2009-07-15T07:05:00.001+02:00

Mmm detta blir en bra start:) sol ute

Bed and break fast söder om vansbro

2009-07-15T00:34:00.001+02:00

Det blev över 30mil. Trots sen start o problem. Nu ska det kollas

9mil till sömn o värme

2009-07-14T20:15:00.001+02:00

Åter kom en redig skur som kylde ner oss rejält:( men vi rullar på o pinnen hänger på:)

Så nöjd efter närmare 2mil utförsbacke:)

2009-07-14T17:47:00.001+02:00

Då fick vi reda på varför det gått så tungt, 2mil uppför, för att vända utför. Nu pizza i älvdalen, gott. Humöret är topp igen

Dagen t som i tung

2009-07-14T15:47:00.001+02:00

En rem som hamnade i hjulet, jäkla tur att det var efter en uppförs backe o ej nerför:) då hade det slutat illa

Dag 4

2009-07-14T15:03:00.001+02:00

Oj oj nu är vi helt sluta:( lär inte bli 30 mil idag. Siktar på vansbro. Jäkligt tuff vind

FRULLE

2009-07-14T08:10:00.001+02:00

Äntligen börjar vi röra på oss, så stelt idag

Vemdalen till slut

2009-07-14T00:20:00.001+02:00

Oj oj vilken dag:) backar regn trötta ben undrar vad morgon dagen ska erbjuda

Ett trevligt möte i sanne

2009-07-13T21:19:00.001+02:00

Träffade ullis språkade en stund om vårat äventyr o blev fotade

Växlande väder

2009-07-13T17:06:00.001+02:00

Är i östersund alla tre o pf. Lagom när vi träffar torkat så kom regnet igen.

4 mil till östersund

2009-07-13T15:05:00.001+02:00

Solen har kommit igen:) men så tråkig väg o vilken trafik. För att inte tala om backar

Strömsund 3blöta cyklister

2009-07-13T11:46:00.001+02:00

En varm dagens blir det nu

Dag 3

2009-07-13T05:28:00.001+02:00

I dag ser det blött ut, det är grått o regnar

Pf på väg

2009-07-12T22:59:00.001+02:00

Då har ytterligare kommuner lagts till listan, imorgon hoppas jag vi slipper renar, var nära att köra på en:(

Dag 2

2009-07-12T22:51:00.001+02:00

37mil 16h o jag träffade släkt:). 1eker gick av för krister, lagas förhoppningsvis i morgon. Vi sover i vilhelmina o peter t i dorotea. En bra dag många backar sol bara lite regn stänk, men blöta vägbanor sista 7milen. Nu ska det sovas:)

Efter Sorsele eker

2009-07-12T16:39:00.001+02:00

En eker av på hjulet östersund imorgon har ngn ngt bra förslag på cykel verkstad?

Första stop moskosel

2009-07-12T09:42:00.001+02:00

Varmt som tusan. Lite segt i benen

Jokkmokk 35mil

2009-07-11T20:33:00.001+02:00

Japp framme lite innan 8. Vindstilla på slutet:). 3 ska äta prata skit o sova. Peter toner fortsatte, tufft!

Andra renen

2009-07-11T15:34:00.001+02:00

Fast första på kort. Nu 10 mil till jokkmokk pinnen är med

Kiruna

2009-07-11T10:57:00.001+02:00

En sjuk motvind men än inget regn. Nästa gällivare:) 12mil

Start

2009-07-11T06:00:00.001+02:00

Nu sticker vi

Sverige tempot dagen före dagen

2009-07-10T16:13:00.001+02:00

Nu är vi uppe o ihopskruvade. Just nu uppehåll:). Vi blir 9 eller 10 st som startar. Laddad som tusan. Kalle

Snart dax för sverige tempot

2009-07-07T17:56:00.003+02:00

Nu är cykeln redo o packad, vi åker norr över på to:) telia test idag!

Packad o klar.

2009-07-07T17:56:00.001+02:00

Ja då var cykeln nerplockad för transport till riksgränsen:) 1a testet för telia.

Bara för dig Anders, eller vem f....n kom på den vita cykelbyxan

2009-06-29T11:05:00.023+02:00

Hmm har det gått tillräckligt länge nu för att ha lagt vätternrundan bakom sig????
bra för då kommer jag med lite bilder, för skriva om den så här lång tid efteråt då blir det inte mycket sanningar;)

Nåväl jag hade som alltid kameran med mig och försökte knäppa lite kort under vägen...från början är det lite för mörkt för att kameran skulle orka med och sedan är det ett långt glapp på slutet då vi körde med ett snabbegäng, lite svårare att knäppa kort.....men ändå så kommer de här
och till er som kom på hur jäkla snyggt det skulle vara med vita brallor, tänkte ni på att det kan regna och spruta grus i baken på cyklisterna, hmmm hur ser det ut då???????
inte snyggt kan jag berätta:(

sumering av Örebros 60 milare

2009-06-08T19:27:00.022+02:00

hallåj och hej
Då sitter jag här och tittar ut på en regnig bakgård genom ett bra skitigt fönster som gjort min käre mor smått nervös.....hon är pedant, men hon har inte varit förbi på länge så min motivation att putsa rutan har varit låg....Anledningen till hennes frånvaro är ju främst att jag aldrig är hemma.....sitter nämligen bra hellre på cykeln än putsar fönster iår, ja även andra år...men min cykling har tagit bra mycket mer tid i anspråk iår.... just denna regniga bakgård med 8 graders värme mulet och en hel del vind kännetecknar en del av hur resan på Örebros 60 milare blev...

Som vanligt var det Börje Eriksson som tog hand om pengarna för det gula kortet...
Vi blev 3st fler än förra året då jag genomförde denna runda, vi blev alltså totalt 5 stycken... Visste redan från start att vi var två som skulle cykla hela rundan utan att sova i Falun, nämligen jag och Staffan, samma Staffan har jag även som plan att försöka samåka med på Sverigetempot....verkar lovande.

När klockan slog 06.00 så sprintade 5 stycken laddade killar(gubbar;)) ut från Mässhallen med Askersund som första stämpelställe....duktig motvind gjorde att farten endast tillfälligt kom över 30km/h... Straxt efter Kumla så åkte vindjackan av, det blev kyligt men hellre lite kyla än den smått kokta känslan jag fick av jackan..
vi tog den gamla vanliga mindre roliga vägen som blir allt för många km efter den väl trafikerade 50:an...denna dag var det nästan bara Damcyklar bakpå varenda bil, tror att de var på väg till Tjejvättern....
Staffan han att prata med några tjejer som var lite smånervösa inför de stundande 10milen...det blev 2 hakor som åkte ner när de efter en stunds tänkande fick in i skallen vad vi 5 hade i tanken att göra....kul att ha så olika målbilder:)

Nåväl efter lite smarrigt kaffe, stor muffins och några slurkar vatten var jag redo för cykla vidare. Vi fortsatte med lagom takt i vårat cykelled. Vi höll oss så gott som hela vägen på 1 led för att inte bråka med bilisterna mer än nödvändigt. Nu var vinden lite snällare mer från sidan...vi höll härlig lagom fart mot Laxå, där jag och Mikael snurrade bort oss förra året. Men i år tog Funken kommandot och svängde tvärt in på en cykelväg och bombade på ordentligt som värsta Cancellara......hmm tror att han åkt här förut:), skönt med en sådan vägvisare..
sedan bara vidare mot Svartå....Degerfors(där hungern började påminna sig när jag passerade den fina pizzerian, mumma...men inte denna gång)....vidare till Kristinehamn där det fick bli lite mer mat, denna gång ett gäng varma små frallor och en cola...även i Kristinehamn var Funkens vägval vinnande, tror jag och Mikael körde över 5km fel totalt här....vidare mot Filipstad där vi hade tänkt att äta en dagens....Vi han inte långt ut från Kristinehamn innan himlen mörknade och regnet började strila ner på oss. På med jackor och bita ihop, det var ju inte långt kvar nu(hehe)...Nå väl det regnade mer eller mindre hela vägen fram till vårt lunchställe, där de för övrigt mycket väl kom ihåg oss när vi var där senast(då var det den norra 30 milaren som avklarades i full fart) denna gången tyckte de att vi var lite lugnare, kan hända lite blötare oxå.. En härligt god vanlig dagens slår vilket snabbkäk som helst varje dag....den som inte håller med har aldrig varit riktigt hungrig....
Vi satt ett bra tag och sträckte på oss och småhuttrade innan vi motvilligt angrep cyklarna igen det hade slutat regna, YES......Vi kav oss ut på vägarna det är väl alltså nu vi skulle ha medvind, men den här vinden blev vi nog aldrig kloka på för den blåste åt alla håll utom med:(....men tillslut kom vi iallafall fram till Lesjöfors där vi tog ett snabb stop, Staffan som inte hade med sig mer en en minimal väska och 1!!!!!flaska köpte 2par torra strumpor och några fryspåsar...själv blev det lite cloetta för att få rätt stämning inför de härliga backar som jag vet finns innan Vansbro...Det var mellan Lesjöfors och Vansbro som jag första gången kände något som inte kändes som vanligt i baksida vänster knä????hmmm säkert inte så farligt, bara att hålla igen lite och köra, har ju bara straxt över 30mil kvar, smart va!!!

de sista milen fram till Vansbro var verkligen Amerikanska bilarnas stora afton, helt sjukt vad det finns jänkare i denna trakt....det var storträff i Vansbro....när vi till slut stannade vid macken i Vansbro för stämpling, undrade jag först vad det var som luktade bränt, men när jag såg röken utanför som kom från bakhjulen på en Cheva så behövde jag inte tänka så länge till.....Gött!!!!!!
När jag sedan såg killen med de fetaste pollisarna ta en redig raggargrogg ur 2 stycken 1& 1/2 liters pet flaskor fattade jag att här är det fest.....

Backarna innan Vansbro hade gjort oss lite möra i benen och den lite gnagande känslan i benet ville inte helt ge sig...kom och gick hela tiden, så jag höll igen lite i utförsbackarna, ville inte gärna köra mycket över 40km/h...uppför kändes det jäkligt bra..

Vi passade på att stanna i Gagnef där vi hittade en Pizzeria som hade nybryggt kaffe och jag passade på att byta de blöta och kalla sockarna(jäkla skoskydd håller inte regnet eller kylan borta, stoppade de torra fötterna med till hörande sockar i plastpåsar och sedan i skorna....så juvligt skönt....underbart. passade även på att slänga på mig en extra undertröjja, ville helst slippa jacka hellre fler lager som andas, smart val. Jag fick åka så ända till vi svänge av 71an in på den lilla Falu vägen, vad hände då jo PUNKA...nåväl jag ska inte påstå att det händer för ofta..tror det är min första någonsin på ett lopp och kanske min 3e totalt under många många år:).......jag och Staffan stannade och släppte iväg de övriga tre som ändå skulle sova gött i Falun...Vi kom inte mycket mer än 3kilometer så började regnet och det bara öste ner, så det var två blöta hundar som kom till Falun och var sugna på pizza eller vad f.....n som helst, men va f....n det fanns inte något öppet i hela Falun, jäkla skitställe.....så vi fick köra till Statoilmacken och stämpla...Väl där mötte vi de övriga 3 som precis ätit, de huttrade så de bara skakade....stackarna, men de skulle ju få lägga sig i varma sängar efter de duschat varmt, hmmm tror ni att jag var lite eller mycket sugen på att slå följe....undrar ibland hur mina tankar är egentligen..Nu var det två småtrötta och jäkligt frusna killar som åt hur mycket som helst och köpte med oss än mer....för vi visste att det förmodligen inte skulle gå att köpa något ätbart på våra återstående 20mil....bara ha möjlighet att fylla flaskorna med vatten....

Efter många våndor och svåra bryderier tog vi varsitt djupt andetag tog adjö till den mycket trevliga tjejjen i macken(bjöd oss dårar på kaffet)och grenslade hojjarna och begav oss ut i kolmörkret och kylan...till vår stora glädje hade det slutat regna men vägbanorna var blöta.... Som tur var så startade det med en elak backe direkt, vilket var kanon för värmens skull....när sedan alla gatlampor försvann skrattade jag i ett glädjerus, vilken JÄVLA lampa jag har på hojjen....som ett billjus....på cykeln!!!!! helt underbart att mötande bilar bländade av direkt, haha gissa om de måste varit förvånade när de insåg vad de sedan mötte, haha...
Måste ju vara ärlig och säga att det var tur att jag tog min navgenerator då humoristen staffan kom med minipackning och Biltemas minsta LED-lampor!!!! De är ju jättebra i en garderob men inte i kolmörkret i Hedemora:)
Vi kom tillslut till Fagerstad någon gång på småtimmarna...passade på att bevisa vår närvaro på Bankomaten, sedan använde Staffan Magnus Hektors tipps om vattenskåpet på Statoilmacken....Vi stannade för att fylla flaskorna och då passade staffan på att titta på fläkten, den gick att slå på, vi fick oss 20minuter i ett varmt skåp, där vi åt en choklatbit och drack lite kallt härligt vatten och bara njöt....Att det går att se glädjen i ett vattenskåp....Snacka om bästa stunden på resan.....

Ut från Fagerstad kommer ett flertal riktigt jobbiga backar om man är pigg i benen men med 50 mil i skankerna så tar det minst sagt emot.... knät som fortsatte att jäklas....sa oftast ifrån i nedförslöporna så vi höll ner tempot och då gick det riktigt bra, eller släppte det fort då jag ställde mig upp....(rädd att det är löparknä....ska stretcha som tusan i veckan...kan även vara styrhöjden som är rätt ny sänkt, höjde sista 5milen och det kändes bättre)..
Här kom Staffans svacka, han blev sjukt trött och fick några perioder då han hade det svårt att hålla sig vaken.......vi kom fram till ett vägbygge där de skulle bredda vägen den var avspärrad men vi chansade på att det var framkomligt...det var det så vi fick en bra bit helt utan trafik, inte för att det var någon trafik att tala om, så här mitt i natten.... där uppe på höjden så la sig Staffan och sträckte ut sig lite....inte länge men just att göra det är den konstiga känslan man får av att bara hålla på även fast kroppen skriker att ge dig din dumme jäkel lägg dig och sov va tusan ska det här vara bra för....
nå väl efter några kortare stop för att sträcka på benen och dricka lite vatten kom vi fram till Lindesberg straxt efter 06.00.....även där var allt stänkt...tyvärr..
Så det blev en bankomatlösning även här för bevisets skull och sedan iväg mot ÖREBRO.....under 5mil kvar, men vilka mil....ut på stora vägen igen, vi höll lite högre tempo för att snabbt komma bort från den för trafiken började vakna nu.....och det var så skönt att svänga av på den lilla vägen vid Mogetorp......Där hade Staffan hittat nya krafter medan mina började tryta.....han drog upp ett högt tempo och jag gjorde några bra förningar innan jag sänkte tempot igen...för nu ville jag bara komma fram till Mc Donald och trycka lite frulle........Men Staffan plågade mig genom att ligga ett halvt hjul framför så det var bara att bita ihop den sista sträckan.......fy så segt.....
men känslan att stämpla på OK/Q8 i Örebro prick 08.00 var en underbar känsla....26timmar tog alltså vår tripp på 60mil....helt sjukt...

Tack alla ni 4 som jag fick dela denna upplevelse med...Fan så skojj man kan ha...
och tack speciellt till Staffan som har jäkla skön stil.....men smörj cykel nästa gång, haha snacka om fågenkvitter...som om hela Tåkern satt i bakhjulet när det var som värst...
Har inte cyklat i ett svep över så lång tid tidigare mer än en gång och det var för 2 år sedan då jag provade stockholm-göteborg....då blev det 55mil på 29 timmar...........
Jäkligt kul att göra det men för min del tror jag det är bättre att sova och hålla etapperna till 30-40mil istället....de sista vakna timmarna sliter som fan....

Just det Grattis Kalle du är numera Superrandonéur på Fixie

Vad att komma ihåg inför Sverige tempot
Vårda knä.....behåll tidigare styrhöjt och kontrollera sadel....även lite strech
Kommer att gå skitbra med Staffan, klarar man 60mil i ett svep så ska det gå med kortare dagsetapper
kör med navgeneratorn....vilket ljus!!!!!
Skärm fram och stor väska bak....inget stänk från blöta vägar!!!!
måste ha tag i en bra väst(hoppas randoneur västen hinner komma, snälla tomten gör den färdig:))
Glöm inte fegkugge om knät vill annat....

Hmm vet inte om det är ett konstigt sammanträffande men båda mina numera skiljda föräldrar sa samma dag till mig att jag kanske skulle fundera på att cykla mindre....tycker de kanske att mina fönster är skitiga???
hmm att min far jobbar i skogen fler timmar i veckan än jag tillbringar på cykeln, det är inget problem,,,,,hmmmm

TYPISKT BILDERNA KOM I HELT BAKVÄND ORDNING SÅ SE DEM NERIFRÅN OCH UPP!!!!!

här kommer blandade bilder från resan, slänger i vanlig oordning bara in dem

Örebro 60 mil sista delen

2009-06-07T08:15:00.001+02:00

Japp grabbarna åter i örebro 26h oj vad gott med FRULLE på mc donald:)

Örebro 6 0 mil

2009-06-07T03:35:00.001+02:00

Randone fika i fagersta 1 punka till bra trötta 11mil kvar

Örebro 60 mil del 3

2009-06-06T23:08:00.001+02:00

Falun efter 1 punka o lite regn . 3 sover här. 2ska fortsätta, gissa vilka

Örebro 60 mil del 2

2009-06-06T13:16:00.001+02:00

Regn i 5 mil nu filipstad 40 mil kvar:)

Örebro 60 mil

2009-06-06T11:08:00.001+02:00

Första 14 milen gjorda en bit kvar

Motala

2009-05-21T20:31:00.001+02:00

Då var den 13e avklarad utan insedenter. Straxt under 12 h :)

Vättern del 2

2009-05-21T16:20:00.001+02:00

Haha skratt fest medvind ända från jönköping till karlsborg:)

Provvarv vättern

2009-05-21T12:41:00.001+02:00

Jönköping sol o kaffe

Första försöket

2009-05-20T19:12:00.001+02:00

Inte bästa kortet

Summering av Linköpings första Randonné lopp

2009-05-12T18:01:00.026+02:00

Nu sitter jag här med en erfarenhet rikare, en erfarenhet som jag inte haft om det inte varit för några tillfällen i mitt liv. Jag råkade bo i Motala under ett flertal år = måste ju bara köra vätternrundan. Det gjorde jag, oj inte bara en gång utan har till dags datum hunnit med 12 stycken och den 13:e är på väg. 2005 eller 2006 började jag läsa lite på nätet om stollar som cyklade PBP(ett skönt Randonné lopp på 120mil, som går vart fjärde år), sakta började något växa i skallen skulle jag våga prova på att cykla längre än vätternrundan, något som jag genom åren vet att jag klarar. Nåväl 2007 var året då jag provade Stockholm-Göteborg, ett kanonlopp på 55mil som jag visste passerade förbi Mjölby halvvägs(så det fanns alltid en enkel utväg efter 25mil). Under det loppet träffade jag en helskön kille, Ernest, killen startade på en vacker gammal stålhoj som var Fixie, har för mig att han körde på 53/15, en jäkla monsterutväxling. Vi hängde ihop hela loppet och vi tog oss sakteligen imål på 29timmar(maxtiden var 30timmar).Så här härligt trött var Ernest i Borås(själv var jag oxå urtrött)

Alltså klarade jag av att cykla nästan dubbla distansen utan allt för stora problem... Ernest planterade ett frö i skallen vad det gäller Fixie och samma höst satt jag som jag fortfarande gör allt för många timmar i veckan, nämnligen surfandes på köp/säljsidor. Hittade naturligtvis ett par Fixiehjul som Urban hade till salu. Köpte de av honom och snickrade ihop min första Miyata fixed. Körde den under hösten och bara njöt trots att ramen var stor, 58". Det kanske syns att det var lite stor, men skön.

Våren kom och jag bara kände att jag var tvungen att prova ett vanligt brevetlopp oxå, startade givetvis med det första som gick för året det i Västerås som Peter(Mr ck-distans) anordnar(fast på CX). Träffade bland annat det här trevliga gänget:)

Peter sa vid något tillfälle under loppet att fler kan anordna dessa lopp, så även jag. Tänkte inte mer på det då.

Under våren och sommaren så lyckades jag återigen på Happymtb hitta en cykel, en liten lillebror till Miyatan en 54", som gjord för mig. bytte över de detaljer som behövdes och körde mitt första längre lopp i Juni 2008 på den, råkade bli Vätternrundan. Lyckades även köra Örebros 40 och 60milare på den.

Framåt hösten Så började David som jag oxå träffat av en slump, två cykeltokar hade nämnligen lyckats få omklädningsskåpen brevid varandra:)
Han började prata om att anordna ett sådant lopp, undrade vad som krävdes. Han lyckades verkligen driva igång det hela. Vi hade ju nämligen varit och cyklat lite långa rundor som vi tyckte var supergrymma. Han tyckte att dessa vägar måste ju vara bra till att köra randonné lopp på. Sagt och gjort så lyckades vi anmäla och få denna bana godkänd. Sedan skulle vi ju bestämma ett datum oxå, blev en ren slump att det blev just den 9/5-09 till första datum. Vi ville inte krocka med några av de ävriga loppen som gick i närområdet, tyvärr krockade det med Kolmårdsbiken, mitt favoritMTB lopp. Även med örebros Hjälmaren runt. Det var synd för tror att vi skulle kunna ha lockat några till genom att inte krocka just med dessa.

Nåväl många härliga ögonblick ledde slutligen fram till att vi den 9/5 stod vid Hydromacken och såg hur totalt 18stycken fick sina stämpelkort och sedan begav sig iväg efter de underbara vägarna med lite mindre underbar beläggning bitvis, ner mot ringarum och valdemarsvik.......Just höll ju på att glömma att jag köpt ett hjulpar till av Urban, det slutade med att vi ska cykla Vätternrundan tillsammans under Borensbergs IF CK flagg......man vet aldrig var det slutar när man träffar en ny människa..

Vill ni läsa om Brevet loppet står det
en hel del på en annan blogg om detta lopp
nämligen på

http://www.cykelklubben.se/cykelklubben/members/blog_read.asp?UserID=1247&BlogItem=19028

Ytterligare en sak jag upptäckt är supersvår inte bara att jag ska cykla och knäppa lite foton sedan vill jag gärna skriva lite oxå för att få nya människor att bli intresserade av cykling och eventuellt dyka upp i Linköping och cykla, eller skicka ett mail för inbjudan till cykling någon annanstans, sådant är skitskoj, så många härliga ställen man hinner passera under alla mil som man färdas i sadeln genom sverige. Det som är svårt är att veta vart ska jag skriva det???? ska jag bara skriva i min Blogg här eller ska jag skriva på Cykelklubben eller på FunBeat???
blir ofta att jag skriver på alla tre vilket tar en halv evighet, vill ju inte ha samma text på alla ställen:)

Nåväl slänger in bilder från vår 20milare i linköping här
men vill ni läsa om loppet i stort gör det på Cykelklubben.se

till helgen så är målet att ta mig till Örebro för att få 40 härliga mil i benen, denna gång är det redan 6stycken anmälda, förra året cyklade jag dessa mil själv. Verkar vara uppsving på randonné fronten. Hoppas att jag kommer vara lite bättre i ryggen tills dess, lite halv ont i en just nu, brukar ha det ibland. Dax för lite magövningar förmodligen. Hoppas även att mitt nya drev hinner komma, skickas från USA idag, kanske kanske..

Nu har föresten resultaten kommit på Vårat brevet det är bara att kolla under resultat 2009 på Randonneur.se
mvh Kalle